DEL 2 – Kamp upprop eller kärleksdikt till våra älskade barn
VÄRMLAND Denna vecka handlar Mullback Bloggar om föräldrarnas kamp i Värmland. Vi kommer publicera det fantastiska material som föräldrarna sammanställt för att förklara för Värmlands landstings politiker varför Konduktiv Pedagogik är så viktigt för deras barn.
I tre dagar publicera inlägg om William Granrud och om Elins, hans mammas, känslor.
I förrgår Berättelsen om William
I går Första delen av Elins kamp upprop
I dag sista delar av mamma Elins kära tankar
Att kämpa för sitt barn!
Att kämpa för något så självklart, som att få en chans att lära sig att sitta, en chans att få prova på att gå, en chans att få utveckla sin balans, en chans att skjuta självförtroendet upp till himlen, en chans att få vänner för livet, en chans att faktiskt få lära känna sin kropp och en chans att lära sig styra sin kropp, som är sådär busig ibland och inte gör som man vill riktigt – den chansen borde alla barn i hela Sverige ha rätt till!
Det är jobbigt att som mamma kämpa för sitt barns rätt till något så enkelt som träning. Vi föräldrar lägger ner timmar på att träna våra barn varje vecka. Vi lägger ner timmar på att spara ihop pengar till träning. Vi lägger ner timmar på att försöka kämpa för att få chansen till konduktiv pedagogik. Vi lägger timmar på att prata med andra föräldrar hur de gjort. Vi lägger ner timmar på att resa iväg för att nå till träningen. Vi lägger ner timmar av stress på planering av livet. Vi lägger ner timmar på att få ge våra barn en chans till att få prova på att stå, gå, rulla, krypa, röra på hela kroppen…
Att vuxna med hjärnblödning erbjuds detta men inte våra barn, bara för att deras hjärnblödning kom när de var små, det gör väl vem som helst ledsen. Min son vill gå lika gärna som den vuxna som kunnat gå en gång i sitt liv, min son vill lika mycket lära sig att äta som den som har kunnat äta en gång, min son vill lära sig att sitta själv precis lika mycket som den som en gång kunde sitta, min son är lika ledsen över sitt handikapp som en vuxen blir över sitt. Vuxna kan uttrycka sig, men BARNEN, dessa känslor ser bara vi, vi föräldrar. På kvällen i sängen när vi läser bok, eller när vi hjälper vårt barn med något de inte klarar av, då kommer känslorna. Våra barns känslor som de håller inne för att inte andra ska bli ledsna. För att inte såra någon. Så kloka, stora känslor. Man blir som förälder helt överrumplad och brister många gånger. Minns ni den dagen?
I de här små kropparna finns så mycket känslor och vetskap om att deras små lemmar inte fungerar som de vill. Men de har exakt samma vilja som vuxna människor, viljan att lära sig!
Det gör ont att lyssna på, det gör ont att möta deras blick, det gör ont att se deras vilja att utvecklas, när de bara trycks ner, för att de redan är utdömda, till att misslyckas. Och det gör ont att människor inte vill se möjligheterna i våra barn!
Men detta ska vi verkligen försöka ändra på nu, samma möjligheter som konduktiv pedagogik visar för våra barn, samma möjligheter ska alla som möter våra barn visa oss!
Vissa saker kommer våra barn aldrig kunna göra, men det är inte det viktiga, utan det viktiga är att om de vill och tror på sig själva, så ska de få chansen att lära sig.
Vem har rätten att bromsa mitt barn i hans utveckling? Vem har rätten att bestämma att han inte ska få prova på att gå med rullator? Vem har rätten att bestämma att han inte kan lära sig att sitta på en pall? Vem har rätten att bestämma att hans vilja inte ska tillgodoses? Vem har rätten att bestämma att mitt barn inte kan?
Ibland förundras någon över våra barns otroligt fina och positiva syn på livet med underbara skratt. Förundras inte, se deras livsglädje, inse deras vilja att kämpa för att få pröva, även om de har så kämpigt att de aldrig kommer kunna. Om barnens vilja uppskattades och bemöttes med träning och möjligheter, så skulle våra barn gå längre än vad någon någonsin vågat drömma om!
En stor kram till alla kämpande föräldrar där ute! Ett samarbete och starten för att se möjligheterna för våra barn, de kan massor de behöver bara få chansen att få visa det! Nu kämpar vi för att alla ska våga se våra barns fina möjligheter tillsammans!
Hälsningar Williams mamma Elin
I morgon ska landstingsledningen i Värmland besluta om de överhuvudtaget ska utreda frågan om dessa barn ska få något pedagogiskt stöd att utveckla sina skadade förmågor. I morgon på Mullback Bloggar om hur de kämpande föräldrarna upplever att tvingas möta politiker, för att kräva sina barns rätt, en rätt som är självklar i stora delar av övriga Sverige.
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.
Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.