Jag åt själv. För första gång åt jag själv. Det var fantastiskt. Jag log. Jag var så utmattad att det enda jag orkade var att le. LÄS MER
Kap 24: För första gången åt jag fyra tuggor med gaffel själv
Kap 23: Äntligen i position för att äta, efter fortsatta förberedelser
Jag satte mig försiktigt och vänsterhanden höll kvar sitt grepp snällt om handtaget på bordet framför mig. Rak i ryggen och med fötterna platt i golvet inte alltför nära varandra satt jag äntligen i position för att äta.LÄS MER
Kap 22: Redo att äta själv, som en människa, för första gången
Under stora delar av träningspassen, när jag var hos Eszter fick jag hålla fast vänster hand i handtaget på bordet. Det var så ovant att det värkte förfärligt ibland. Men Eszter sa att värken var naturlig och bra, för den talade om att träningen fungerade. Kanske visste hon hur det kändes, för hon har varit elitfriidrottare och tränat hårt själv.LÄS MER
Kap 21: Att ta herraväldet över kroppen
Det var så ansträngande att svetten sprutade omkring mig. Två intensiva timmar på ett gym var ingenting mot den ansträngning som krävdes för att skära min grillade biff i lagom munsbitar. LÄS MER
Kap 19: Skilsmässa, advokat, ont om pengar och trött av träning. Det fick bli en öl
När jag kom hem en sen kväll hade träningen och alla omtumlande känslor gjort att jag var så trött att jag inte ens orkade sätta i nyckeln i nyckelhålet hur jag än försökte. Jag tog nycklarna och gick ner till restaurangen i mitt hus och beställde en öl, satte mig på det nya sättet för mitt nya liv, drack ölen.
Sedan fick kyparen följa med upp och låsa upp min dörr. LÄS MER
Liv, död, kärlek och goda kakor på ett litet café i en förort till Örebro
SÖNDAGSBLOGGEN: Vi trodde vi klev in i en billig slentrian kiosk med personal som drömde om ett liv i USA, utan ansvar för vare sig sitt automakaffe eller de portionsförpackade kakorna. Men vi steg in i en livsvisdom som bottnade i en mångtusenårig kultur, så annorlunda än vår, men ändå så lik i allmänsklighet och kärlekslängtan. Möten över gränser är livets egen rikedom. LÄS MER
NY FILM: Vi gör skillnad – Livsavgörande behandling för neuroligiskt skadade, som stroke, CP m fl
Vi gör skillnad är en film för att politikerna ska förstå hur livsavgörande rätt behandling är för den lilla målgrupp det gäller.
15 familjer med neurologiskt funktionsnedsatta barn i Värmland kallar alla landstingsråd till stormöte i morgon onsdag den 14/5, kl 15.30, på Scandic City, Drottninggatan 4, Karlstad.
Kap 18: Hela min kropp skulle upptäckas och omprövas. Skulle jag förlora mig själv?
Vad skulle jag säga? Vem var jag? Vem skulle jag bli? Höll jag på att förlora mig själv? Ja, precis så var det. Jag höll på att förlora mig själv. Allt det gamla skulle bort. Det nya skulle in. Och där på andra sidan det öde landskapet vågade jag nästan tro att det friska vattnet fanns, det rena havet, det nya livet, det själständiga livet. LÄS MER
Jesper Odelbergs brandtal till landstingspolitikerna i Blekinge 2011
Vi, Jesper Odelberg och Lars Mullback, en aktiv Vänsterpartist den andre Moderat, arbetar tillsammans för vi är båda övertygade om att ett välfärdssamhälles viktigaste uppgift, är att hjälpa de mest utsatta. VI är inte bara produkter av en framgångsrik svensk social politik.
Vi har också räddat oss själva genom att införa Konduktiv Pedagogik i Sverige. En träningsform som helt är anpassad för CP-skadade och neurologiskt funktionshindrade.
LÄS MER
Kap 17: Jag var 34 år, när jag försökte lära mig äta – för första gången
Mina muskler kämpade i panik för att hålla kvar mig i mitt funktionsnedsatta tillstånd.
Och om tre månader sa Eszter att jag ska kunna äta helt själv. Snart kunde jag inte längre låta bli att tro henne. Jag såg ju vad hon fick mig till varje dag.
SE FILM från mitt första tränings tillfälle. Allt ser lika omöjligt ut, som alla experter i Sverige sagt att det var. LÄS MER
