Tillbakablicken: Blekinge – ett föredöme, men inte utan kamp
Konduktiv Pedagogik finns i Sverige för att vuxna CP-skadade och föräldrar till CP-skadade barn vill ha pedagogiken. I Jo, Du Kan-bloggen kommer jag beskriva noga vilken kamp det var att starta Move & Walk i Sverige. Jag har fortfarande lika svårt att förstå det motstånd vi mött och ständigt möter från Svensk sjukvård, men det är en annan fråga. Låt oss för tillfället bara konstatera att det är så.
Från början var dock Blekinge ett av de få positiva undantagen. Blekinge Landsting öronmärkte redan 1998 medel till Konduktiv Pedagogik. Hur det gick till vet jag inte, jag var inte alls inblandad, men jag vet att en mycket stark mamma bodde i Blekinge då, Ylva Alvarsdotter. Förmodligen hade hon kontakt med Blekinges starka socialdemokratiska Landstingsråd Marie Sällström.
Marie Sällström tycktes i alla fall veta, hur svårt det är för kommunala förvaltningar att förnya sig och anpassa sig till nya rutiner. Det var säkert därför landstingets anslag till Konduktiv Pedagogik öronmärktes.
2011 blev jag kontaktad från flera håll. Det var oro både från föräldrar och från de verksamheter som bedriver träningen. De hade hört ryckte att habiliteringen skulle ta över ansvaret för Konduktiv Pedagogik i Blekinge.
Och Habiliteringen började med att utreda om Konduktiv Pedagogik behövdes över huvud taget. De kom fram till att det inte behövdes alls. Pengarna kunde bättre användas i den egna verksamheten, ansåg de.

Jag ringde upp Marie Sällström och frågade varför hon släppt ansvaret över Konduktiv Pedagogik?
-Jag ska gå i pension, sa hon. Ni måste hitta ett sätt att klara er utan mig.
Ja, så är det. enskilda människor är viktiga. Det är viktigt vad man gör av sitt liv. Alla kan göra skillnad, men särskilt viktigt är det vad politiker gör. Marie hade verkligen gjort skillnad för Neurlogiskt funktionsnedsatta i Blekinge.
Nu skulle hon lämna alla uppdrag. Självklart skulle habiliteringen ta över.
Habiliteringen, den kommunala myndighet, som ska ge Neurologiskt funktionsnedsatta vård och stöd. De ansåg att Konduktiv Pedagogik bara var en onödig kostnad.
Habiliteringen är experterna, de sakkunniga, som både bedriver egen verksamhet och utreder om konkurrerande komplement behövs! Det var deras utredning, som de nya politikerna skulle lita på och grunda sina beslut på. Förslaget var redan lagt. Anslaget till Konduktiv Pedagogik skulle dras in. Vad kunde jag göra?
Jag bokade in ett besök med habiliteringschef Maj-Lis Olsson och hennes överordnade förvaltningschef Kristina Möller.
De båda berättade att Blekinge Landsting hade mycket dålig ekonomi. Alla förvaltningar hade fått kraftiga sparbeting. De hade tvingats lägga ner fler verksamheter och några disagnosgrupper skulle komma att stå helt utan insatser efter dessa indragningar. Den målgrupp jag företrädde hade kommit lindrigt undan. Habiliteringen skulle klara sig intakt.
Deras taktik var att ställa svaga grupper mot varandra. De ville få mig att känna att jag stal från mer behövande, om jag krävde neurologisk funktionsnedsattas rätt till Konduktiv Pedagogik. Men jag gick inte på det. Jag visste, att dessa två chefer inte hade en aning om de verksamheter de beslutade om. För dem var det närmast ointressant vad patienterna tyckte om de verksamheter som lades ner eller fick vara krav. För dessa två tänstemän var det antalet tjänster som räknades. Deras viktigaste mål, var att vara en god arbetsgivare och skapa sysselsättning i ett landsting drabbat av arbetslöshet.
Jag försökte få dem att förstå hur viktiga deras beslut var, för de svårt skadade barnen, men de var inte mottagliga. Det förvaltade skattepengarna för att skapa regional sysselsättning, inte för att ge barnen den vård de behövde och ville ha. Vad skulle jag göra? Jag gick.
Som enskild människa, boende i ett annat landsting, är det svårt att påverka både tjänstemän och politiker. Men att dra in pengarna till Konduktiv Pedagogik påverkar enskilda människor, boende i just det landstinget. Politikernas egna väljare. Och väljare har faktiskt makt. Om de engagerar sig, kanske det går. Det är viktigt vad man gör. Vem man än är.
En grupp föräldrar med Ann Gelius i spetsen organiserade sig. Konduktiv Pedagogik var så viktigt för dem, att de ville demonstrera och skrika ut i tidningarna att Konduktiv Pedagogik är NÖDVÄNDIGT för deras barn.
När jag fick reda på det åkte jag dit för att träffa föräldragruppen, för att se med egna ögon, om de verkligen ville ha Konduktiv Pedagogik, eller om det bara var ett allmänt missnöje med Landstingets besparingar.
Jag träffade 5 föräldrar, som berättade att Konduktiv Pedagogik verkligen hade förändrat deras och deras barns liv. Det fanns ingen tvekan om att de ville kämpa för detta. En av föräldrarna var Kristin Pettersson, som jag skrivit om i tidigare här på bloggen i kategori Blekinge. Och Ann Geliuis var fast besluten om att även vuxna behövde Konduktiv Pedagogik. Hennes dotter Linn hade tränat sedan 1998.
– Det är inte rimligt att hon ska förlora sin chans att röra sig, bara för att hon fyller 19 år, sa Ann upprört.
Blekinges avtal för Konduktiv Pedagogik, har alltid bara gällt barn.
Vi beslutade att ha en presskonferens hemma hos Ann Gelius den 23 november 2011. Men först skrev jag, tillsammans med Jesper Odelberg, den CP-skadade ståupp-komitern, ett brev till landstingspolitikerna i Blekinge.
Brevet kommer publiceras på Mullback Bloggar på torsdag, kategori Blekinge.
Och vill ni veta hur det gick på presskonferenser och den långa vägen till att både barn OCH vuxna tillslut fick rätt till Konduktiv Pedagogik, får ni följa bloggen nästa vecka.
Gillar du detta inlägg? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan
Följa mig på Twitter
Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Blekinge