Fakta – För att landstingspolitikerna ska kunna besluta om rättvisa för de övergivna CP-skadade barnen

För att politikerna ska kunna ta beslut snabbt presenteras här nedan fakta som beslutsunderlag.

fakta 3FAKTA om habilitering  och Konduktiv Pedagogik

Ingen behandlingsform inom habiliteringens verksamhetsområde är evidensbaserad behandling.

På Föreningen Sveriges Habiliteringschefers hemsida finns ett flertal av habiliteringens interventioner evidens utredda, med resultatet att samtliga saknar evidens eller att evidensen är mycket svag. De flesta interventioner rekommenderas ändå av habiliteringscheferna, dock utan att motivera varför.

Se http://www.habiliteringschefer.se/ebh/ebh.html

Vad vetenskapen säger om Konduktiv Pedagogik (KP)

Konduktiv Pedagogik (KP) är inte utrett av Föreningen Sveriges Habiliteringschefer. Däremot har Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) utrett KP. De skriver:

”behandling enligt Conductive Education, liksom enligt Move & Walk och Petö / upplevs / mycket positiv av många föräldrar.”

Vad jag förstår placerar denna slutsats Conductive Education (engelskan uttryck för KP) i en unik position, vilket skulle kunna tolkas som evidens, om man inte enbart söker medicinsk säkerställd evidens.

Ingen annan intervention inom habiliteringen arbetsfält uppvisar den typen av säkerställd och i ett flertal vetenskapliga sammanhang, verifierad evidens.

fakta 4Dock konstaterar SBU att:

”Sammanfattningsvis visar ingen studie skillnader i några av de undersökta variablerna mellan de barn som behandlats med Condutive Education jämfört med de som fått annan sjukgymnastisk behandling.”

Det finns alltså en mycket stor diskrepans mellan de medicinskt mätbara resultaten av KP och de resultat målgruppen upplever att KP ger.

Svagt svenskt forskarintresse

Sverige har en stor forskning inom neurologiska funktionshinder i allmänhet och CP i synnerhet. Ändå har den medicinska forskningen inte utrett eller försökt förstå diskrepansen mellan de medicinskt svaga resultat och den mycket positiva patientupplevelsen. Varför väljer en stor del av målgruppen KP trots att KP kräver både ekonomiska och praktiska uppoffringar, till skillnad från habiliteringens insatser, är tyvärr en obesvarad fråga.

Politiker i Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Blekinge, Jönköping med flera landsting har valt att beakta patientgruppens valfrihets önskan och därför upphandlat KP, som komplement till Habiliteringens insatser. Ofta har detta skett mot den egna förvaltningens rekommendationer.

Understrykas igen bör att habiliteringens insatser och rekommendationer INTE baseras på evidens utan enbart på tradition och organisatoriska val.

Sociologisk forskning visar organisatoriska problem

Att det alltså finns en mycket stor diskrepans mellan de medicinskt mätbara resultaten av KP och de resultat målgruppen upplever att KP har vetenskapligt utretts av Ulla Bohlin, som skrivit den sociologiska doktorsavhandlingen HABILITERING I FOKUS.

fakta 6Ulla Bohlin skriver:

”Habiliteringsenheter från norr till söder uppvisar stora likheter och habilitering sker i en standardiserad organisatorisk kontext. Man kan säga att isomorfi råder på det institutionella fältet, även om varje habiliteringsenhet givetvis har unika drag, något som t.ex. Möller och Nyman (2003) påpekar.”

Bohlin konstaterar alltså att habiliteringarna ser likadant ut över hela landet. Varför?

Bohlin utreder frågan:

”Visionen om det tvärprofessionella teamet kan jämföras med en hypotetisk alternativ tankefigur där flera olika kompetenser skulle kunna bäras av färre professionella företrädare eller ett slags allmänt habiliteringsansvarig. En annan möjlighet vore att varje diagnosgrupp erbjöds kontakt med en eller några personer med specialkunskap om vederbörande funktionsnedsättning. Träningsmetoden konduktiv pedagogik som presenterats i kapitel 6 är ett exempel på ett arbetssätt som går på tvärs mot idén om det multiprofessionella teamet. Conductorn assisterad av conductorstudenter och föräldrar leder här träningsarbetet med barnet och i conductorns professionella yrkesroll sammansmälts olika kompetenser: pedagogik, medicin, psykologi och rörelsebehandling (Sutton 1986b). Föreställningarna om god behandling bygger här på en annan logik vilket jag menar får betydelse när denna alternativa metod jämförs med habiliteringen. Föreställningen om tvärprofessionalitet i habiliteringen kan till och med framstå som en institutionaliserad myt ifall det visar sig att idén om tvärprofessionalitet inte självklart är överlägsen andra tänkbara organisationsmodeller.”

fakta 5Även SBUs huvudinvändning mot KP går i linje med detta:

” I princip kan många moment som används inom KP inkorporeras i den vanliga habiliteringen, vilket också gäller för många habiliteringsprogram redan idag. Däremot skulle ett införande av hela konceptet innebära komplikationer för den nuvarande habiliteringsorganisationen. Man skulle då bryta ut en stor diagnosgrupp, dvs barn med CP, och inrätta särskilda grupper eller skolklasser för dem.”

Enligt alla kända undersökningar och utredning går det inte att konstatera om habiliteringens insatser är effektivare än KP. Medicinska belägg saknas.

Att KP inte används inom habiliteringen är av organisatoriska orsaker enligt SBU och Ulla Bohlin.

Vilka fakta baserar de landsting som inte upphandlar KP sina ställningstagande på? Har Barnkonventions paragraf om att ta hänsyn till barnets bästa värderats i detta sammanhang?

Flera föräldrar och vuxna CP-skadade, som jag varit i kontakt med, säger att habiliteringen anser att det inte finns något patientintresse för KP i dessa landsting. Detta stämmer inte, flera patienter från alla dessa landsting betalar själva, denna relativt dyra behandling och reser till Stockholm, Göteborg och Malmö, där träningen finns för närvarande.

Att habiliteringen, som homogen organisation regelmässigt negligerar målgruppens efterfrågan, finns vetenskapligt utrett:

Ulla Bohlin skriver:

”En talande tystnad

Flera av de intervjuade menar att frågan om metoden konduktiv pedagogik är omgärdad av tystnad i habiliteringsorganisationen. En psykolog, Pernilla, konstaterar helt enkelt att ”konduktiv pedagogik är ju inte en fråga längre”. Frågan finns inte på agendan trots att vissa familjer reser till Move & Walk med sina barn. Detta ”tigs ihjäl” menar psykologkollegan Patricia, man är upptagen av vad som händer i den egna organisationen. Kanske uppfattas CE snarare som en konkurrent än ett komplement vilket gör frågan känslig reflekterar hon. Föräldrar talar inte med personalen eller vice versa menar hon: ”Vi vet att de åker iväg men vi bryr oss inte”. Sjukgymnasten Siv berättar att teamet ska godkänna Move & Walk-vistelserna och att det ska framgå i habiliteringsplanen ”att det är bra för dem att vara på Move & Walk”, oavsett om hon eller kollegor är skeptiska. Jag frågar:

I: Men ponera att ni skulle tycka att här är det någon som visserligen väldigt gärna vill åka, och alla är inställda på det kring barnet, men ni tycker inte att det är rätt. Vad gör ni då? Siv: Vi skriver på att papperna ändå. Alltså så illa är det. Vi skriver medvetet på, vi läser inte papperna överhuvudtaget kan man säga. Vi tänker att familjerna åker dit för att träffa andra familjer, dom åker dit på sociala premisser och det kan ju vara bra för dem. Sen att de själva säger att det är för träningen, det tycker vi inte”

fakta visste duVAD ÄR KP

KP är en specialpedagogik med medicinskterapeutisk grund.

Inom KP ingår pedagogiska, sociala, kognitiva och psykologiska mål för den enskilde patienten. Inget av dessa områden är viktigare än något annat, utan utvecklas och utvärderas parallellt.

De fysiska problem som den neurologiska skadan orsakar lindras och behandlas, enligt alla vetenskapliga utvärderingar, lika effektiv med KP, som med någon annan befintlig behandlingsform.

En detalj anmärkning är att de nya färdigheter, som en patient uppnår under en KP-period måste följas upp eller användas i vardagen, för att de nyvunna kunskaperna ska bli bestående. Därför finns det ett stort behov från familjerna att få kunna ha tätare intervaller mellan KP-perioderna, för de själva ser att barnen utvecklas mer under, men även mellan perioderna. Många familjer bekostar därför själva KP-preioder utöver de de får bekostade av landstingets upphandling.

INTENSIVTRÄNING

KP har INGET med intensivträning att göra. KP är en specialpedagogik för att utveckla den nerologiskt funktionshindrade personens förmåga att hantera sig själv och sin omgivning.

Det finns många olika sorters intensiv träning. Den mest spridda på senare år är NIT, (kallas MTF i Stockholm):

NITs huvud uppgift är att visa nätverket runt barnet, hur man kan uppmuntra barnet till att funktionell träning. Den funktionella träningen är att låta barnen själv göra saker efter bästa förmåga. Om nya förmågor uppstår spontant ska de uppmuntras.

En annan form av intensivträning är sjukgymnastik, styrkträning, stretching mm.

Den funktionella intensiv träningen uppvisar tendens till att kunna bli medicinskt evidensbaserad, alltså bevisad effektiv 2-4 år efter träningen påbörjades. Vad som sker efter längre tid undersöks inte, men vi äldre CP-skadade vet.

Denna funktionella träning påminner mycket om den träning vi CP-skadade barn utsattes för på 1970-talet, där vi lärde oss att göra saker efter bästa förmåga, utan att någon pedagogiskt  korrigerade oss eller hjälpte oss att använda kroppen på ett mer skonsamt sätt. Detta i tron att de förmågor vi lärde oss spontant, skulle bli mer automatiska.

Visst lärde vi oss saker, men ett faktum är, de förslitningar och ökade spänningar denna träning orsakade.

KP har funnits i 15 år i Sverige. Inga indikerat att KP har orsakat eller förvärrat problemen, vare sig på lång eller kort sikt finns belagda.

fakta 2UTÖKAD MÅLGRUPP

Under de senaste åren ser vi en tendens att neurologen på Karolinska Institutet och även habiliteringen i Stockholm skickar barn och vuxna till KP, som har andra diagnoser än CP-skada.

De bedömer att KP har mycket att tillföra även dessa patienter. Också internationellt används KP för alla neurologiska funktionsnedsättningar.

BEHOV AV EVIDENS

Som framgått av denna utredning, finns faror i att förlita sig på evidens om man inte vet vad som mäts eller vad som bör mätas.

Behovet av evidens och utvärdering är dock uppenbar. Det är inte rimligt att verksamheter ska få finnas kvar av tradition. Behovet, efterfrågan och nöjdhetsgrad måste få styra. Vid en sådan utvärdering skulle flera insatser inom habiliteringen behöva ifrågasättas.

Att utveckla sjukgymnastiska intensivträningsformer för neurlogiskt funktionshindrade kräver ansvar och förståelse för hela människan.

Det finns många sätt att träna sjukgymnastik intensivt. Vilka långsiktiga konsekvenser intensiv sjukgymnastik har på neurologiskt funktionshindrade finns inte alls utvärderat. Däremot finns många försök som avslutats i förtid, eller runnit ut i sanden.

KP är utvärderat och med evident säkerhet belagt att det saknar risker eller komplikationer. KP har också en lång obruten och beprövad tradition sedan 1997 i Sverige och sedan 1940-talet internationellt.

KP har inte karaktär av intensivträning. Det är en specialpedagogik, där det terapeutiska momentet, behandlingen av kroppsskadan, endast är en del av behandlingen.

KP är en livsstil som används också mellan perioderna. Att KP i Sverige benämns som intensivträning, beror på att upphandlingsavtalen i Sverige utformats i 4 veckors perioder. Ser man internationellt, används KP oftare i kontinuerliga behandlingsmodeller, vilket är en stark rekommendation inför kommande upphandlingar.

fakta 1Denna patiengrupp har drabbats och drabbas ständigt att kraven på evidens för vården åsidosätts och att de evidenskrav som ställs är medicinska. När det i själva verket är specialpedagogiska, social och psykologiska evidenskrav som skulle gagna utvecklingen av behandlingen för denna patientgrupp.

Tyvärr finns endast en medicinsk förståelse inom hab och hos forskarna. Specialpedagogisk kompetens saknas helt inom expertisen för detta patientområdet.

Det är därför ofta lättare att få förståelse för målgruppens behov bland politiker, än bland de medicinska experter som borde vara politikerna rådgivare med insikt i målgruppens behov och efterfrågan.


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Pressklipp – inslag i Värmlands Folkblad och P4 Radio Värmland om föräldraprotester för rätt till Konduktiv Pedagogik

Pressklipp – inslag i Värmlands Folkblad och P4 Radio Värmland om onsdagens stormöte då föräldrar till neurologiskt funktionshindrade barn protesterade för rätt till Konduktiv Pedagogik.

VFFöräldrar kräver bättre vård för sina barn

Karlstad, för Värmlands Follblad av Lisa Harkman. Publicerad: 2014-05-15 12:19

CP-skadade barn i Värmland får inte den vård som de borde ha rätt till. Det anser en föräldragrupp som nu fått nog och anordnade ett stormöte under onsdagen för att ställa politikerna till svars.
– Jag är bara mamma, jag är ingen sjukgymnast, säger en förälder.

Konduktiv pedagogik som ett komplement till habilitering. Det är vad en föräldragrupp i Värmland vill ha till sina barn, som alla har en neurologisk funktionsnedsättning. Under onsdagen samlades ett tiotal föräldrar i Karlstad och ställde inbjudna politiker mot väggen och krävde svar.

Konduktiv pedagogik är ett pedagogiskt behandlingskoncept som fokuserar på kroppens helhet, någonting som inte erbjuds i Värmland i dag, menar föräldrarna.

– Konduktiv pedagogik finns i flera landsting i övriga Sverige men inte i Värmland, säger Anna Allvin, mamma till cp-skadade Gustav.

Till mötet kom Marianne Utterdahl, landstingsråd, och Jan Hultbäck, divisionschef för Hälsa, habilitering, rehabilitering för att ta del av föräldrarnas kritik och synpunkter.

Eftersom behandlingsformen inte erbjuds i Värmland tvingas föräldrarna i stället söka behandlingen i Göteborg, där de även får stå för behandlingskostnaderna och alla omkostnader själva. Johanna Hagmo, mamma till sexårige Samuel, berättar att hon betalar närmare 50 000 kronor om året, vilket också gör att hon aldrig har råd att ta semester.

– Det finns inget komplement till habiliteringen i Värmland så det är därför vi väljer att åka, säger Maria Skinnargård.

Föräldrarna upplever att barnen får alldeles för lite träning inom habiliteringen. En träning som är oerhört viktig i tidig ålder och efter olika operationer. Men några har till exempel endast erbjudits ett träningstillfälle på två år.

– På habiliteringen kan man få hjälpmedel och tips men sen får du göra allt jobb själv. Vi ser konduktiv pedagogik som träning och komplement, säger Anna Hagelin.

– Jag är bara mamma, jag är ingen sjukgymnast, påpekar Johanna Hagemo.

– Vi vill inte bli av med habiliteringen men när det gäller konduktiv pedagogik så finns det en helhetssyn för både kropp och hjärna. På habiliteringen har Nelli en sjukgymnast för handen, en för benen och så vidare. Man får ingen helhetsbild av sitt barn, säger Sara Andrén.

Enligt Marianne Utterdahl blir nu steg nummer ett att få upp frågan på agendan.

– Men det är ibland hårfint om det handlar om ett politiskt beslut eller inte. Men nu har vi fått den här frågan på bordet och jag är tacksam för att ni tar upp det och det här är någonting som vi får titta på, säger hon.

Jan Hultbäck håller med.

– Vi kommer att ha en dialog om hur vi ska göra med det här. Det är väl det enda jag kan säga säkert i dag – vi kommer att bry oss om frågan och ta den på allvar.

Lisa Harkman – lisa.harkman@vf.se

 

P4 värmlandFöräldrar vill ha ny slags träning

Nyhetsinslag för Sveriges Radio P4 Värmland. Publicerat torsdag 15 maj kl 09:38

Ett tiotal familjer med cp-skadade barn bjöd under onsdagen in flera landstingsråd till ett möte för att uppmärksamma att barn i Värmland inte erbjuds träningsformen konduktiv pedagogik.

Konduktiv pedagogik är en speciell träningsform som innehåller en intensiv träning och där man ser till hela barnet. Både hjärnan och kroppen är inkluderad.

I dagsläget så erbjuder habiliteringen en viss träning men annars är det mest fokus på hjälpmedel som till exempel skenor och rullstolar.

Mötet hade utlysts med kort varsel, men två personer från Landstinget var på plats och en av de berörda mammorna, Anna Allvin, var nöjd.

– Respresentanterna från landstinget var intresserade och ville ha fler möten, säger Anna Allvin.

LYSSNA PÅ P4:as telefon intervju med Anna Allvin. KLICKA


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

 

Fakta – För att landstingspolitikerna ska kunna besluta om rättvisa för de övergivna CP-skadade barnen

Föräldrarna i Värmland har krävt Konduktiv Pedagogik i många år, utan vare sig politiker eller sjukvårdens habilitering har lyssnat eller ännu mindre hörsammat.

Igår hade de en stor manifestation och både politiker och sjukvårdens chefstjänstemän kom för att lyssna.

– Det är hög tid att Värmlands Landsting inför Konduktiv Pedagogik, säger Anna Allvin, mamma till CP-skadade barn. Nu hoppas vi att det snabbt blir en förändring, så att vi får samma rättigheter, som i övriga Sverige, för våra barns skull.

För att politikerna ska kunna ta beslut snabbt presenteras här nedan ett beslutsunderlag.

fakta 3FAKTA om habilitering  och Konduktiv Pedagogik

Ingen behandlingsform inom habiliteringens verksamhetsområde är evidensbaserad behandling.

På Föreningen Sveriges Habiliteringschefers hemsida finns ett flertal av habiliteringens interventioner evidens utredda, med resultatet att samtliga saknar evidens eller att evidensen är mycket svag. De flesta interventioner rekommenderas ändå av habiliteringscheferna, dock utan att motivera varför.

Se http://www.habiliteringschefer.se/ebh/ebh.html

Vad vetenskapen säger om Konduktiv Pedagogik (KP)

Konduktiv Pedagogik (KP) är inte utrett av Föreningen Sveriges Habiliteringschefer. Däremot har Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) utrett KP. De skriver:

”behandling enligt Conductive Education, liksom enligt Move & Walk och Petö / upplevs / mycket positiv av många föräldrar.”

Vad jag förstår placerar denna slutsats Conductive Education (engelskan uttryck för KP) i en unik position, vilket skulle kunna tolkas som evidens, om man inte enbart söker medicinsk säkerställd evidens.

Ingen annan intervention inom habiliteringen arbetsfält uppvisar den typen av säkerställd och i ett flertal vetenskapliga sammanhang, verifierad evidens.

fakta 4Dock konstaterar SBU att:

”Sammanfattningsvis visar ingen studie skillnader i några av de undersökta variablerna mellan de barn som behandlats med Condutive Education jämfört med de som fått annan sjukgymnastisk behandling.”

Det finns alltså en mycket stor diskrepans mellan de medicinskt mätbara resultaten av KP och de resultat målgruppen upplever att KP ger.

Svagt svenskt forskarintresse

Sverige har en stor forskning inom neurologiska funktionshinder i allmänhet och CP i synnerhet. Ändå har den medicinska forskningen inte utrett eller försökt förstå diskrepansen mellan de medicinskt svaga resultat och den mycket positiva patientupplevelsen. Varför väljer en stor del av målgruppen KP trots att KP kräver både ekonomiska och praktiska uppoffringar, till skillnad från habiliteringens insatser, är tyvärr en obesvarad fråga.

Politiker i Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Blekinge, Jönköping med flera landsting har valt att beakta patientgruppens valfrihets önskan och därför upphandlat KP, som komplement till Habiliteringens insatser. Ofta har detta skett mot den egna förvaltningens rekommendationer.

Understrykas igen bör att habiliteringens insatser och rekommendationer INTE baseras på evidens utan enbart på tradition och organisatoriska val.

Sociologisk forskning visar organisatoriska problem

Att det alltså finns en mycket stor diskrepans mellan de medicinskt mätbara resultaten av KP och de resultat målgruppen upplever att KP har vetenskapligt utretts av Ulla Bohlin, som skrivit den sociologiska doktorsavhandlingen HABILITERING I FOKUS.

fakta 6Ulla Bohlin skriver:

”Habiliteringsenheter från norr till söder uppvisar stora likheter och habilitering sker i en standardiserad organisatorisk kontext. Man kan säga att isomorfi råder på det institutionella fältet, även om varje habiliteringsenhet givetvis har unika drag, något som t.ex. Möller och Nyman (2003) påpekar.”

Bohlin konstaterar alltså att habiliteringarna ser likadant ut över hela landet. Varför?

Bohlin utreder frågan:

”Visionen om det tvärprofessionella teamet kan jämföras med en hypotetisk alternativ tankefigur där flera olika kompetenser skulle kunna bäras av färre professionella företrädare eller ett slags allmänt habiliteringsansvarig. En annan möjlighet vore att varje diagnosgrupp erbjöds kontakt med en eller några personer med specialkunskap om vederbörande funktionsnedsättning. Träningsmetoden konduktiv pedagogik som presenterats i kapitel 6 är ett exempel på ett arbetssätt som går på tvärs mot idén om det multiprofessionella teamet. Conductorn assisterad av conductorstudenter och föräldrar leder här träningsarbetet med barnet och i conductorns professionella yrkesroll sammansmälts olika kompetenser: pedagogik, medicin, psykologi och rörelsebehandling (Sutton 1986b). Föreställningarna om god behandling bygger här på en annan logik vilket jag menar får betydelse när denna alternativa metod jämförs med habiliteringen. Föreställningen om tvärprofessionalitet i habiliteringen kan till och med framstå som en institutionaliserad myt ifall det visar sig att idén om tvärprofessionalitet inte självklart är överlägsen andra tänkbara organisationsmodeller.”

fakta 5Även SBUs huvudinvändning mot KP går i linje med detta:

” I princip kan många moment som används inom KP inkorporeras i den vanliga habiliteringen, vilket också gäller för många habiliteringsprogram redan idag. Däremot skulle ett införande av hela konceptet innebära komplikationer för den nuvarande habiliteringsorganisationen. Man skulle då bryta ut en stor diagnosgrupp, dvs barn med CP, och inrätta särskilda grupper eller skolklasser för dem.”

Enligt alla kända undersökningar och utredning går det inte att konstatera om habiliteringens insatser är effektivare än KP. Medicinska belägg saknas.

Att KP inte används inom habiliteringen är av organisatoriska orsaker enligt SBU och Ulla Bohlin.

Vilka fakta baserar de landsting som inte upphandlar KP sina ställningstagande på? Har Barnkonventions paragraf om att ta hänsyn till barnets bästa värderats i detta sammanhang?

Flera föräldrar och vuxna CP-skadade, som jag varit i kontakt med, säger att habiliteringen anser att det inte finns något patientintresse för KP i dessa landsting. Detta stämmer inte, flera patienter från alla dessa landsting betalar själva, denna relativt dyra behandling och reser till Stockholm, Göteborg och Malmö, där träningen finns för närvarande.

Att habiliteringen, som homogen organisation regelmässigt negligerar målgruppens efterfrågan, finns vetenskapligt utrett:

Ulla Bohlin skriver:

”En talande tystnad

Flera av de intervjuade menar att frågan om metoden konduktiv pedagogik är omgärdad av tystnad i habiliteringsorganisationen. En psykolog, Pernilla, konstaterar helt enkelt att ”konduktiv pedagogik är ju inte en fråga längre”. Frågan finns inte på agendan trots att vissa familjer reser till Move & Walk med sina barn. Detta ”tigs ihjäl” menar psykologkollegan Patricia, man är upptagen av vad som händer i den egna organisationen. Kanske uppfattas CE snarare som en konkurrent än ett komplement vilket gör frågan känslig reflekterar hon. Föräldrar talar inte med personalen eller vice versa menar hon: ”Vi vet att de åker iväg men vi bryr oss inte”. Sjukgymnasten Siv berättar att teamet ska godkänna Move & Walk-vistelserna och att det ska framgå i habiliteringsplanen ”att det är bra för dem att vara på Move & Walk”, oavsett om hon eller kollegor är skeptiska. Jag frågar:

I: Men ponera att ni skulle tycka att här är det någon som visserligen väldigt gärna vill åka, och alla är inställda på det kring barnet, men ni tycker inte att det är rätt. Vad gör ni då? Siv: Vi skriver på att papperna ändå. Alltså så illa är det. Vi skriver medvetet på, vi läser inte papperna överhuvudtaget kan man säga. Vi tänker att familjerna åker dit för att träffa andra familjer, dom åker dit på sociala premisser och det kan ju vara bra för dem. Sen att de själva säger att det är för träningen, det tycker vi inte”

fakta visste duVAD ÄR KP

KP är en specialpedagogik med medicinskterapeutisk grund.

Inom KP ingår pedagogiska, sociala, kognitiva och psykologiska mål för den enskilde patienten. Inget av dessa områden är viktigare än något annat, utan utvecklas och utvärderas parallellt.

De fysiska problem som den neurologiska skadan orsakar lindras och behandlas, enligt alla vetenskapliga utvärderingar, lika effektiv med KP, som med någon annan befintlig behandlingsform.

En detalj anmärkning är att de nya färdigheter, som en patient uppnår under en KP-period måste följas upp eller användas i vardagen, för att de nyvunna kunskaperna ska bli bestående. Därför finns det ett stort behov från familjerna att få kunna ha tätare intervaller mellan KP-perioderna, för de själva ser att barnen utvecklas mer under, men även mellan perioderna. Många familjer bekostar därför själva KP-preioder utöver de de får bekostade av landstingets upphandling.

INTENSIVTRÄNING

KP har INGET med intensivträning att göra. KP är en specialpedagogik för att utveckla den nerologiskt funktionshindrade personens förmåga att hantera sig själv och sin omgivning.

Det finns många olika sorters intensiv träning. Den mest spridda på senare år är NIT, (kallas MTF i Stockholm):

NITs huvud uppgift är att visa nätverket runt barnet, hur man kan uppmuntra barnet till att funktionell träning. Den funktionella träningen är att låta barnen själv göra saker efter bästa förmåga. Om nya förmågor uppstår spontant ska de uppmuntras.

En annan form av intensivträning är sjukgymnastik, styrkträning, stretching mm.

Den funktionella intensiv träningen uppvisar tendens till att kunna bli medicinskt evidensbaserad, alltså bevisad effektiv 2-4 år efter träningen påbörjades. Vad som sker efter längre tid undersöks inte, men vi äldre CP-skadade vet.

Denna funktionella träning påminner mycket om den träning vi CP-skadade barn utsattes för på 1970-talet, där vi lärde oss att göra saker efter bästa förmåga, utan att någon pedagogiskt  korrigerade oss eller hjälpte oss att använda kroppen på ett mer skonsamt sätt. Detta i tron att de förmågor vi lärde oss spontant, skulle bli mer automatiska.

Visst lärde vi oss saker, men ett faktum är, de förslitningar och ökade spänningar denna träning orsakade.

KP har funnits i 15 år i Sverige. Inga indikerat att KP har orsakat eller förvärrat problemen, vare sig på lång eller kort sikt finns belagda.

fakta 2UTÖKAD MÅLGRUPP

Under de senaste åren ser vi en tendens att neurologen på Karolinska Institutet och även habiliteringen i Stockholm skickar barn och vuxna till KP, som har andra diagnoser än CP-skada.

De bedömer att KP har mycket att tillföra även dessa patienter. Också internationellt används KP för alla neurologiska funktionsnedsättningar.

BEHOV AV EVIDENS

Som framgått av denna utredning, finns faror i att förlita sig på evidens om man inte vet vad som mäts eller vad som bör mätas.

Behovet av evidens och utvärdering är dock uppenbar. Det är inte rimligt att verksamheter ska få finnas kvar av tradition. Behovet, efterfrågan och nöjdhetsgrad måste få styra. Vid en sådan utvärdering skulle flera insatser inom habiliteringen behöva ifrågasättas.

Att utveckla sjukgymnastiska intensivträningsformer för neurlogiskt funktionshindrade kräver ansvar och förståelse för hela människan.

Det finns många sätt att träna sjukgymnastik intensivt. Vilka långsiktiga konsekvenser intensiv sjukgymnastik har på neurologiskt funktionshindrade finns inte alls utvärderat. Däremot finns många försök som avslutats i förtid, eller runnit ut i sanden.

KP är utvärderat och med evident säkerhet belagt att det saknar risker eller komplikationer. KP har också en lång obruten och beprövad tradition sedan 1997 i Sverige och sedan 1940-talet internationellt.

KP har inte karaktär av intensivträning. Det är en specialpedagogik, där det terapeutiska momentet, behandlingen av kroppsskadan, endast är en del av behandlingen.

KP är en livsstil som används också mellan perioderna. Att KP i Sverige benämns som intensivträning, beror på att upphandlingsavtalen i Sverige utformats i 4 veckors perioder. Ser man internationellt, används KP oftare i kontinuerliga behandlingsmodeller, vilket är en stark rekommendation inför kommande upphandlingar.

fakta 1Denna patiengrupp har drabbats och drabbas ständigt att kraven på evidens för vården åsidosätts och att de evidenskrav som ställs är medicinska. När det i själva verket är specialpedagogiska, social och psykologiska evidenskrav som skulle gagna utvecklingen av behandlingen för denna patientgrupp.

Tyvärr finns endast en medicinsk förståelse inom hab och hos forskarna. Specialpedagogisk kompetens saknas helt inom expertisen för detta patientområdet.

Det är därför ofta lättare att få förståelse för målgruppens behov bland politiker, än bland de medicinska experter som borde vara politikerna rådgivare med insikt i målgruppens behov och efterfrågan.


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Pressmeddelande – Stor uppslutning till stormöte när CP-skadade protesterar mot orättvis vård

Marianne Utterdahl, Landstingsråd och Divisionschef, HHR (Hälsa Habilitering) Jan Hultbäck möter 15 familjer med neurologiskt funktionsnedsatta barn som kallat till stormöte i morgon onsdag den 14/5, kl 15.30, på Scandic City, Drottninggatan 4, Karlstad.

Föräldrarna kräver Konduktiv Pedagogik, ett pedagogiskt behandlingskoncept, som kompletterar habiliteringens insatser för denna målgrupp. Denna behandling erbjuds i övriga Sverige, dock inte i Värmland.

– Det är hög tid att Värmlands Landsting rättar denna fruktansvärda orättvisa och inför Konduktiv Pedagogik, säger Anna Allvin, mamma till CP-skadade Gustav. Det är mycket viktigt för våra barn.

Till mötet kommer flera av de drabbade barnen och även regissören och filmaren Lars Mullback, som kämpat för CP-skadades rätt att välja behandling sedan 1995.

Konduktiv Pedagogik erbjuds i Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Blekinge, Jönköping med flera landsting.

– Inte i något landsting har Konduktiv pedagogik införs på grund av habiliteringens initiativ, säger Lars Mullback. I alla landsting som erbjuder Konduktiv Pedagogik har det skett på grund av krav från målgruppen och för att politikerna lyssnat på deras krav.

Lars Mullback har gjort ett flertal TV-filmer om pedagogiken och är själv CP-skadad.

– Konduktiv Pedagogik har förändrat mitt liv, när jag tränade Konduktiv Pedagogik för första gången 34 år gammal, säger han, men inte så mycket för allt jag lärde mig. Det är något mer ogripbart, som är viktigare. Pedagogiken fick mig att förstå och uppleva min kropp, som jag aldrig gjort förut. Det är nog svårt att förstå, för en som inte har ett neurologiskt funktionshinder. Musklerna drar kroppen i kramper som gör att man måste glömma kroppen för att orka överleva. När man får pedagogisk hjälp att övervinna dessa okontrollerbara muskelspänning, blir det en lycka av insikt och förståelse av sig själv. Om man lär sig  mycket eller lite är ganska oväsentligt, men lyckan av att få uppleva sig själv, gör livet både lättare och rikare. För oss med neurologiska funktionshinder är detta ofta livsavgörande, för att orka leva och bli goda samhällsmedborgare, men för medicinsk forskning och för de som leder habiliteringen är dessa aspekter ointressanta, för de har medicinska evidenskrav på sig, fastställd av politiker.

Mullback Bloggar lät ringa runt till alla landstingsråd och oppositionsråd i Värmland 8 svarade.

– Oroande var att flera av politikerna sa att det är upp till habiliteringen att erbjuda den behandling som efterfrågas. Men så är det inte, säger Lars Mullback. Habiliteringen följer sin medicinska direktiv, som de fått från dessa politiker. Målgruppen behöver inte bara medicinskt mätbara insatser utan även specialpedagogisk behandling. Det är politikerna, inte habiliteringen som avgör om CP-skadade i Värmland ska få Konduktiv Pedagogik, den vård som erbjuds i stora delar av övriga Sverige.

Vid stormötet kommer Marianne Utterdahl, Landstingsråd (SIV) och Divisionschef, HHR (Hälsa Habilitering) Jan Hultbäck ställas tillsvar av föräldrar och barn som kräver Konduktiv Pedagogik, samma rätt som i övriga Sverige. Filmaren och författaren Lars Mullback medverkar också.

Stormöte i morgon onsdag den 14/5, kl 15.30, på Scandic City, Drottninggatan 4, Karlstad.

Nedan redovisas svar från landstingspolitikerna vid vår rundringning:

Gert Ohlsson (Fp)

Var lite avvaktande i början av samtalet men mycket intresserad och positiv i slutet. Vill gärna träffa oss och verkade genuint engagerad. Pratade en hel del om evidens och vikten av att behandling som erbjuds måste ge effekt. Hänvisar till Janne Hultbäck (Hab) som ska gr den samlade bedömningen av kp.
Positiv och en bra kontakt för oss.

Elisabeth Kihlström (Kd)
Kände sig dåligt insatt i frågan.
Öppen för nya behandlinsformer och vurmade för valfrihet.
Tyckte inte att kostnaderna var särskilt stora utan menade att det kommer att handla om kp’s nytta och verkan.
Positiv

Ulric Andersson (S)
Hänvisar till chefer på hab. Vill ha mer info och detaljkunskap i ämnet. Ställer sig positiv till ett uppföljande möte.
Tänker sig att sondera terrängen rörande träningsmöjligheter för våra barn.
Positiv

Jane Larsson (S)
Kort om tid att prata men var generellt positiv till valfrihet.
Hänvisar till Janne Hultbäck för information.
Menar att hab själva kan besluta om kp men att de också kan ta frågan vidare till landstingsråden om det är kontroversiellt.
Varken positiv eller negativ

Anders Nilsson (V)
Var helt oinsatt och kunde inte riktigt svara på något men han lovade sätta sig in i frågan mer och jag lovade återkomma.

Eva Hallström (Mp)
Intresserad.
Driftig och positiv


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

NY FILM: Vi gör skillnad – Livsavgörande behandling för neuroligiskt skadade, som stroke, CP m fl

15 familjer med neurologiskt funktionsnedsatta barn i Värmland kallar alla landstingsråd till stormöte i morgon onsdag den 14/5, kl 15.30, på Scandic City, Drottninggatan 4, Karlstad.

Vi gör skillnad är en film för att politikerna ska förstå hur livsavgörande denna behandling är för den lilla målgrupp det gäller.

pussFöräldrarna i Värmland har krävt Konduktiv Pedagogik i många år, utan vare sig politiker eller sjukvårdens habilitering har lyssnat eller ännu mindre hörsammat.

I och med denna gemensamma manifestation hoppas föräldrarna att både politiker och sjukvård ska lyssna och inse allvaret i deras krav.

– Det är hög tid att Värmlands Landsting inför Konduktiv Pedagogik, säger Anna Allvin, mamma till CP-skadade barn. Det är mycket viktigt för våra barn.


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner, gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Tack alla politiker i landstingsfullmäktige i Blekinge

Jag träffar Kristin och Kornelia Pettersson, sista dagen på årets träningsperiod.
Det har varit mycket fram och tillbaka i media vad gäller Konduktiv Pedagogik, träning för CP-skadade och andra neurolohiskt funktionsnedsatta i Bleking de senaste 3 åren. Nu har dock politikerna gjort ett omtag och beslutat om en kraftig utökning av resurserna istället för en planerad nedläggning.

– Är ni glada?

2014-04-14 11.37.58– Man tror knappt att det är sant, säger Kristin Pettesson mamma till CP-skadade Kornelia.

Från och med 1 mars i år har alla barn, ungdomar och nu även vuxna rätt att få behandling enligt konduktiv pedagogik i Blekinge, som ett komplement till landstingets egen habilitering. Dessutom är anslagen  höjda, så det inte ska bli lottdragning om platserna, som det ibland varit förut.

– Med tillskottet av pengar hoppas vi på att kunna erbjuda de som vill få en vistelse utan att hamna i diskussion om det finns pengar kvar av årets tilldelning eller ej, säger habiliteringschef Maj-Lis Olsson.

– Det blev precis som vi önskade, skrattar Kristin och kramar om sin dotter.

Kristin har tillsammns med flera andra föräldrar kämpat sedan 2011, för att deras barn ska få behålla rätten till Kondutiv Pedagogisk träning. Äntligen är den långa kampen över. Och de VANN.

– Det är som man vill tacka alla politiker för att de lyssnade på oss föräldrar. Hoppas de förstår hur viktiga deras beslut är för oss och att de känner att de gjort något BRA. Barnen ser det ju inte som träning, det är deras dagis.

Nu är det dags att åka hem till från de 4 träningsveckorna i Göteborg till Ronneby, där övriga familjen väntar på gården med hästar som njuter av det späda gröna i den tidiga våren.

lamm– Det är alltid med blandade känslor man åker hem efter en period här, säger Kristin och tittar på sin dotter. Det här är ju hennes värld. Hon får hjälp att leka och utvecklas. Det är hennes dagis. Hon trivs här. Om hon fick bestämma, så är det så här livet skulle se ut, med lek och träning varje dag.

– Längtar hon inte hem? undrar jag

– Jo, det är klart. Längtar du till pappa och hästarna, fåren och de små lammen?

– Det är klart jag gör, nickar Kornelia.

– Det jag menar, fortsätter Kristin, är att när vi kommer hem får vi föräldrar ta ansvaret för Kornelias  utveckling. Vi gör det gärna och vi har ju kunskapen att hjälpa henne på rätt sätt. Det har vi fått lära oss under de perioder vi varit på Move & Walk och tränat Konduktiv Pedagogik. Men det är mycket arbete, därför vill vi att  konduktiv pedagogik används på Kornelias förskola också. Våra ledord jag vill, jag kan, jag ska. Det ska gå.

vårenI tidigare inlägg på denna blogg har jag skrivit om hur Ronneby kommun inte har låtit Kornelias assistenter åka på vidareutbildning i Konduktiv Pedagogik denna period.

Mamma och dotter, båda lika glada för att åka hem och för de nya framgångarna. De hoppar in i bilen, i den värmande vårsolen för att åka till Bleking.

– Äntligen hem till hästarna, djur betyder mycket, ropar Kristin genom den nedvevade bilrutan. Bort bra, men hemma bäst. Det är jätteviktigt att få komma hit, bo här och ha tid att umgås med likasinnade. Vi vill tillbaka både Kornelia och jag, men nu ska vi hem, hem till Blekinge.

hästar bokskog

 

 

Bloggens hjältar – Presentation

Hjältar I onsdag skrev jag om det vetenskapliga dilemmat, att inga insatser vad gäller neurologiskt funktionsnedsatta är medicinskt evidens belagda. Ur ett vetenskapligt perspektiv särskiljer sig dock Konduktiv Pedagogik ur en aspekt. Om målgruppen själv får välja, så väljs Konduktiv Pedagogik och upplevs även mer positivt än alla andra insatser, bl a enligtStatens Byrå för medicinsk Utvärdering (SBU).

Jag har föräldrar i de flesta landsting som kommer bekräfta detta i intervjuer och egna texter, som de har skickat in. De är Bloggens Hjältar. Ofta skriver det inte bara om hur Konduktiv Pedagogik påverkar deras tillvaro, utan riktar även kritik mot brister i habiliteringen.

Kom då ihåg att dessa föräldrar många gånger kritiserar habiliteringen, trots att de är beroende av habiliteringen, för deras barns sjukvård, hjälpmedel, avlastning och assistans. Att de ändå vågar kritisera den hand, som bokstavligt talat, föder dem, visar på djupet av deras missnöje. Jag hoppas också att det poängterar vikten att habiliteringen tar sig samman och möter upp föräldrarnas önskemål på ett sätt som verkligen tillmötesgår föräldrarnas krav.

För att inga missförstånd ska uppstå, vill jag tillägga att jag pratar om den grupp föräldrar till neurologiskt funktionsnedsatta barn, som vill ha Konduktiv Pedagogik. Det finns en allt för stor del av målgruppen som aldrig fått pröva Konduktiv Pedagogik, eller ens fått reda på att detta komplement finns. Naturligvis finns inget tryck eller krav på habiliteringen från dem.

Barn litenAtt vi överhuvud taget kan och vågar rikta kritik mot habiliteringen, är på grund av en doktorsavhandling från Lunds Universitet, av Ulla Bolhin, med titeln Habilitering i Fokus. Där bekräftas mycket av den kritik, som kommer att framkomma i denna bloggserie. I Doktorsavhandlingen fastställs också att habiliteringarna ser mycket lika ut över hela landet. Länk till avhandlingen 

Bloggens Hjältar är de föräldrar, som kämpar för sina barn, för att de ska får en så rik uppfostran som möjligt, trots sina medfödda eller förvärvade hjärnskador, som försvårar barnens liv och utveckling.

Bloggens Hjältar är de föräldrar, som kämpar för sina barn och vågar säga sanning om samhället trots risken att bli betraktad som besvärlig och obekväm, en patientfamilj som personalen inte vill hjälpa.

Bloggs Hjältar är de föräldrar, som kämpar för sina egna barn, men som ger offentligheten ljus åt de behov som finns, för att också andra barn ska få den hjälp de själva hittat.

Bloggens Hjältar är även de vuxna, som själva har neurologisk skador och som kämpar för sin egen rätt till behandling och stöd till fortsatt utveckling.

Bloggens Hjältar är även de vuxna, med neurologiska skador, som kämpar för att de barn som nu växer upp, ska få en bättre hjälp att utvecklas än vad vi själva fick.

Hur kan vi kräva det? Jo, för nu vet vi, med vetenskaplig säkerhet, att om målgruppen själv får välja, så väljs Konduktiv Pedagogik.

När vi var små, visste knappt någon om att Konduktiv Pedagogik fanns. Nu vet alla som arbetar inom habiliteringen om det. Ändå har inte en enda utredning gjorts inom habilitering eller av dess forskare, för att ta reda på varför de som får kännedom om Konduktiv Pedagogik, gör så stora personliga uppoffringar för att få tillgång till pedagogiken.

Även om sjukvården och habiliteringen inte vågar undersöka saken, så tänker jag låta Bloggens hjältar få berätta sin version, för att beskriva varför Konduktiv Pedagogik är livsavgörande i deras liv.

Bloggens Hjältar är verklighetens dokument. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp alla.

Jessica Thåström
Jessica Thåström

Första Bloggen Hjälte är Jessica Thåström, som uppmärksammat hela Sverige på att Konduktiv Pedagogik även passar Stroke-patienter, när hon medverkade i SVT-serien Arga doktorn.

Programmet finns inte längre på SVTPlay, men redaktionen har gjort en sammanställning av debatten efter programmet om Jessica. SE LÄNK

Jag rekommenderar och varm att följa Jessicas fantastiska blogg VÅGA LEVA

 

 

 

 

 

Vi är inte sjuka. Vi är normala, men vi behöver extra pedagogiskt stöd för att utvecklas

verenskapsmanEtt neurotiskt funktionshinder är ingen sjukdom som kan läkas med tiden. Det är en skada som till och med svårt att mildra symptom med medicinska insatser. Varför?

Ett neurotiskt funktionshinder är mångfacetterat och påverkar många områden. Även om två personer har en tillsynes exakt likadan skada, båda är rullstolsbundna, så kan detta påverka de båda personerna på helt olika sätt. För den ena kan rörelsehindret vara det svåra, att inte kunna förflytta sig till toa mm. För den andra är de ofrivilliga rörelserna huvudproblemet, eftersom det påverkar förhållandet till andra människor, något han tycker är viktigt.

Medicinska insater är alltid generella. Ur en medicinsk bedömning behöver båda dessa patienter behandlas för sina ofrivilliga rörelser. Låt oss anta att de därför medicineras med stesolid.

Ska stesolidens effekt utvärderas medicinskt, mäts i första hand om skakningarna går ner. Det finns också instrument för att utvärdera rörelseförmåga både för stora rörelser och finmotoriska. Men om medicineringen gör att person A får lättare att gå på toa eller om person B får ett rikare socialt liv, är en annan fråga.

Medicinskt vetenskapliga säkerställda evident finns inte för några insatser vad gäller neurologiskt funktionsnedsatta över huvudtaget. Det går inte att säkerställa ens att stesolid är en generellt bra behandling för atetos, skakningar, men för vissa funkar det mycket bra, ibland.

Ännu mycket svårare skulle det vara att fastställa medicinska evident för om en behandling är effektiv för att förbättra det sociala livet eller för att gå på toan. Sådana aspekter värderas sällan i medicinskt vetenskapliga sammanhang.

verenskapEn insats som medicinskt utvärderas utifrån en aspekt, påverkar alltså även många aspekter som inte utvärderas. Ett stort dilemma är att neurologiska funktionsnedsättning är en livslång skada, inte en sjukdom, ändå utvärderas de insatser vi erbjuds medicinskt. Men det vi verkligen behöver ha hjälp med och vill ha hjälp med är att lära oss att leva med skadan hela livet. Vi är inte sjuka. Vi är normala, men vi behöver extra pedagogiskt stöd för att utvecklas.

Visst behövs medicinska insatser också, för att avhjälpa de problem som är medicinska. Men för att lära sig leva med ett neurologiskt funktionshinder krävs också pedagogisk hjälp.

Medicinsk evidens är ett allt för trubbigt utvärderingsinstrument, för att utvärdera insatser för neurologiskt funktionsnedsatta.

Det är viktigt att komma ihåg att de små tillsynses obetydlig saker man lär sig, i själva verket är de viktigaste för just den människans upplevelse av sig själv. Det gäller alla, inte bara neurologiskt funktionsnedsatta, att upptäcka egna förmågor, hur obetydliga de än är, är en upplevelse som behövs för att kunna omfatta förståelsen av att man tillhör livet. Sådant är svårt att mäta med medicinska metoder

Kap 13: Första mötet med Eszter, kvinnan som skulle komma att förändra ALLT för så många

babyI en dag var jag med och tittade på hur tränaren och hennes assistent arbetade med barnen och föräldrarna. Det var en mycket medveten träning, som verkade vara helt individanpassad, trots att de arbetade i grupper om 6 barn i varje.

För att förenkla kan man säga att CP-barnen fick träna på samma sätt som en babys. Först lär man sig lyfta huvudet, sedan sträcka fram armarna, därefter lyfta överkroppen, sedan komma upp på armarna, för att efter ytterligare träning lära sig rulla, stå upp, gå och så vidare.

Varje frisk babys går igenom denna oerhört energikrävande kamp. Det ingår i vår ärvda livsinstinkt att kämpa för att lära oss gå och använda kroppen. Det är också nödvändigt för vår psykologiska utveckling till självständiga människor. Vi blir helt enkelt medvetna om vår kropps möjligheter och begränsningar.

CP-barn kan ofta inte ta sig igenom denna motoriska fas på grund av att de inte kan styra musklerna. Den konduktiva pedagogiken, som Petö-institutets och Move & Walk-skolans träning baseras på, hjälper barnet att gå igenom sin motoriska utvecklingsfasen.

Jag bad Chefstränaren göra en övning med mig för att se om hon visste vad hon pratade om eller om hon var lika rädd för mina muskelryckningar som svenska läkare och sjukgymnaster. Hon hälsade på mig i hand och presenterade sig som Eszter.

-Sätt dig, bad hon.

Jag satte mig och hon räckte fram en plastring mot mig, som hon ville jag skulle hålla i. Jag lyckades kasta fram min vänsterarm, så den hamnade på mitt vänstra lår. Långsamt lyckades jag skjuta fram handen över låret, så den hamnade på knäet, men ringen fick jag inte tag i. Eszter tittade missnöjt på mig,

-Jag kan inte, sa jag.

Det hörde hon inte på.

-Om du sitter stadigt, går det lättare, sa hon. Feet flat. Alla CP-barn glömmer fötterna.

omöjligtJag satte mig rak i ryggen och med fötterna i golvet som en god elev och Eszter räckte fram ringen till min vänster hand. Jag försökte gripa om ringen, men jag kunde inte. Jag visste att jag inte kunde.

-Jag kan inte gripa, sa jag.

-Var är dina ögon? sa Eszter. Det är klart du inte kan om du inte tittar på vad du gör. Alla CP-barn gör så.

Jag tänkte att jag är inget barn, men jag sa inget utan tittade på ringen och min hand. Eszter hjälpte mig att gripa om ringen.

Höger hand gick lättare. Höger hand kan jag lyfta en del saker med. Så den är jag van att fästa ögonen på eftersom jag använder den ibland.

Jag höll ringen framför mig och nu ville Eszter att jag skulle lyfta upp armarna över huvudet.

-Nej, det går inte, sa jag.

Mina svenska sjukgymnaster har bett mig lyfta min vänsterarm hur många gånger som helst ända från barnsben, men jag har aldrig kunnat. Det enda sättet för mina svenska sjukgymnaster har varit att lägga mig på en brits och med stor kraft bända upp vänsterarmen över huvudet. Den rörelsen har min pappa hjälpt mig med varje kväll hela livet, för att axelleden inte ska stelna till. Ibland fick han ta i så mycket han orkade för att få armen över mitt huvud.

vuxetbarn-Vi hjälper dig, sa Eszter och plötsligt stod Eszters assistent, Agi, intill mig på andra sidan. Ta i, sa Eszter.

Och jag tog i. Höger arm kan jag lyfta över huvudet, så jag tog i mest med den. Vänster arm följde motigt med, för jag höll ju i ringen med båda händerna och plötsligt hände något märkligt. När jag tog i som värst med högerarmen hittade jag en muskel i vänsterarmen. Det var som om musklerna i högerarmen lärde musklerna i vänsterarmen. De motstridiga spänningarna släppte och med endast lite hjälp kunde jag lyfta både armarna över huvudet.

-Känner du? frågade Eszter. Vi hjälper dig inte. Vi bara styr dig, fixerar det läge du nått.

Och jag kändes. Det var en obeskrivlig lycka. Inte bara för att jag lyckades göra det, utan mest för att jag äntligen hittat en människa som visste hur mina muskler fungerar, en expert på CP-skada.

-Den konduktiva träningen är alltid aktiv, för att du ska upptäcka vilka muskler du har, förklarade Eszter.

Jag nickade och insåg att jag som 33-åring var i stort behov att gå igenom babysen motoriska utveckling. Äntligen hade jag hittat någon som kunde hjälpa mig med det.

Öppet brev till Örebro landstings sjukvårdspolitiker – krav på rättvisa för CP-skadade

vapenDetta öppna brev är riktat till hela Hälso och ekonomiutskottet och landstingstyrelsen. Habiliteringen i Örebro län har anslagit medel till någon form av träning. Jag har fått besked om det anslagen även omfattar konduktiv pedagogik och att anslagen ges under en försöksperiod och att detta försök ska utveckeras.

När något ska utvärderas är det mycket viktigt att veta förutsättningarna för utvärderingen. Jag har därför under några veckors tid försökt få habiliteringschef Kenneth Karlsson att svara på. Frågorna och hans så kallade svar, finns i slutet av detta inlägg. De två första och viktigaste frågorna är inte alls besvarade. De övriga tre frågorna är bara kommenterade, INTE besvarade.

Habiliteringschef Kenneth Karlsson är ansvarig för en stor offentlig förvaltning i Örebro län och förvaltar en budget om säkert över 100 miljoner. I Sverige råder offentlighetsprincipen. Det innebär att en verksamhet ska vara transparent och tillgänglig, i synnerhet när det gäller nyligen beslutade anslag till behandlingsformer utanför den egna verksamheten.

Besök på Habiliteringen i Örebro innan påsk, men Habiliteringschef Kenneth Karlsson hade redan tagit påskledigt
Besök på Habiliteringen i Örebro innan påsk, men Habiliteringschef Kenneth Karlsson hade redan tagit påskledigt

Hur ska detta anslag kunna fördelas lika och med någon form av rättvisa, om inte ens jag, som journalist och därmed  offentlig representant för Neurologiskt funktionsnedsatta, kan få svar på så enkla frågor som målgrupp, vilka behandlingstyper det gäller, anslagets storlek och urvalsprinciper?

Är detta ett helt godtyckligt anslag, som förvaltas i Kenneth Karlssons bakficka, en godtycklig penninghög, som ges till besvärliga föräldrar, för att inte fler ska få reda på att Konduktiv pedagogik finns och för att de inte ska kräva konduktiv pedagogik som en rättighet. En rättighet som 60% av Sveriges CP-skadade barn har. De som inte har oturen att bo i Örebro län

Nu vänder jag mig till Örebro landstings sjukvårdspolitiker att kontrollera hur habiliteringen förvaltar anslagen till träning. Vem kan söka? Vilken information har målgruppen fått? Vilka behandlingformer och vilka utförare är godkända. Hur ska utvärderingen ske och vad ska utvärderas? 2014-04-15 15.06.01

Trots att det finns vetenskaplig verifierbara belägg på att föräldrar till CP-skadade barn, väljer Konduktiv Pedagogik framför andra behandlingsformer, även om det orsaker större uppoffringar, hanteras konduktiv pedagogik fortfarande med skepticism i fler som landsting.

I de stora landstingen har konduktiv pedagogik används som ett komplement till habiliteringen sedan 1998.

Understrykas bör att att det finns inga dokumenterade risker med Konduktiv Pedagogik. Det finns heller ingen dokumentation på att habiliteringens insatser skulle vara bättre, effektivare eller säkrare på något sätt. Det finns inte något belägg för eller ens indikationer på att Konduktiv Pedagogik försämrar patientens förmåga att tillgodogöra sig habiliteringens insatser, tvärt om, de stödjer och främjar varandra.

Det är hög tid att Örebro Landsting inför Konduktiv Pedagogik som en rättighet likt större delen av övriga Sverige. Inga undersökningar eller utredningar behövs för det. En omfattande dokumentation finns redan från flera landsting.

MVH Lars Mullback

NEDAN mina frågor till Habiliteringschef Kenneth Karlsson och hans svarsmail, som jag fick idag.

FRÅGOR

1. Du skriver att ni ska betala ut ”ersättning”, betyder det direktupphandling?

2. Vilka kvalitetskrav kommer ni ställa på de verksamheters som upphandlas? Tillexempel registrering hos socialstyrelsen.

3. Hur kommer målgruppen informeras om denna möjlighet?

4. Hur kommer urvalsprocessen att gå till?

5. Finns kompetens inom er verksamhet för att bedöma vem som är lämplig för KP, eller hur kommer denna kompetens inhämtas?

I dag kom ett mail, som habiliteringschef Kenneth Karlsson kallar ett svar.

MAIL FRÅN habiliteringschef Kenneth Karlsson

Hej Lars!

Här kommer en del svar på dina frågor.

Vi kommer betala ut full ersättningen till familjerna, ett par familjer har redan fått ersättning utbetald

Vi kommer att informera berörd målgrupp, alla våra insatser skall ges utifrån behov och prioritering samt i samråd med barn/ungdom och föräldrar.

Verksamheten har kompetens att bedöma detta.

Kenneth Karlsson Verksamhetschef

Translate »