Pappa såg direkt att vi hade fått en ny dotter
MITT KP – enligt Karsten är en kategori i Mullback Bloggar med berättelser från 1990-talet, när Konduktiv Pedagogik just blivit känt i Sverige, sammanställda i ”Boken om Move & Walk – En bok som söker nya berättelser” av Karsten Inde. Publiceras med tillstånd av Karsten Inde.
SOMMARLÄSNING:
DAGENS KAPITEL AV Eva Sandström:
Skeptiska, men vi prövade
Anna är född prematur i vecka 30, 1991. CP-skadan diagnostiserades hösten 1992 till spastisk diplegi. Anna är en rullstolsburen, levnadsglad, trygg, stark och framåt tjej. Älskar fart och fläkt, djur och natur. Går i vanlig klass på Centralskolan. Ligger i övre genomsnittet i svenska och matematik i klassen. Det som är typiskt för Anna är att jag som mamma ser hennes svårigheter medan hon bara ser möjligheterna – hon vill bli läkare och brandman!
Nu är det nästan precis två år sedan vi var och tränade på Move & Walk första gången. Vi kom i kontakt med metoden efter att Annas mormor och gudmor sett på STV om Maria som tränade med Eszter i Budapest. Annas mormor fick i uppdrag av oss att ta reda på mer om metoden och hon ringde runt till olika instanser. Hon hamnade till slut hos Wolfgan Raber i Eksjö, där en tillfällig växel hade anordnats. I det skedet ställde vi oss i kö för att få komma på bedömning.
Denna skedde i Luleå i februari 1997. Vi trodde vi att vi skulle få svar på en massa frågor vid bedömningen, Move & Walk var ju inte omskrivet så mycket. Lena Linds avhandling hade jag läst, men det var allt. Eszter gjorde bedömningen på Anna och vi åkte hem – med ännu fler frågor. Sedan fick vi en träningstid i maj 1997.
Eftersom Annas pappa är skeptiskt lagd och jag som mamma är spontan så resonerade vi så här; det man aldrig har provat själv det kan man inte bedöma om man klarar av. Så inför första träningen sade vi att vi provar, är det inget för oss så skippar vi det istället för att Anna när hon blir äldre kanske ska säga:
– Mamma, varför fick inte jag träna på Move & Walk när jag var liten? Nu slipper vi sådana frågeställningar.
Träningen i maj innebar att habiliteringsteamet i Umeå erbjöd Anna tre veckors träning – som kallades intensivträning (men var bortkastad tid) – under april inför första månaden i Nässjö. Med denna så kallade intensivträning i bakhuvudet kom vi så tillslut ner till Nässjö och fick se hur det ska gå till på riktigt. Som tur var hade jag ställt sängarna som dubbelsängar om Anna eventuellt skulle ramla ner. Annas nackhår brukade vara väldigt tovigt på morgonen, men det var det inte den första morgonen i Nässjö. Anledningen var naturligtvis att hon låg och rörde på hela kroppen den första natten, inte bara på huvudet… Detta var det första synbara framsteg som Anna gjorde.
Efter att vi hade tränat i två veckor kom pingsthelgen. Pappa och syskonen kom ner med tåget på besök. Pappa såg direkt att vi hade fått en ny dotter. Hon hade en helt annan kroppshållning än förut. Anna kunde med lite hjälp gå in i Bullerbystugorna i Astrid Lindgrens värld.
När vi kom hem i slutet av maj och jag hade fått lite distans till träningen insåg jag att den här fantastiska träningsmetoden måste spridas vidare i Västerbotten. Först tog jag kontakt med 1:a majblommekommitténs ordförande i vårt samhälle. Hon blev eld och lågor när hon hörde vilka framsteg som Anna och de andra barnen hade gjort. En utvärdering om Anna, som jag hade gjort, skickade hon vidare till alla kommittéer i Västerbotten. Vi fick en otrolig respons efter detta.
Hösten 1997 konfronterade jag politikerna i Landstingets handikappnämnd med några olika partier. Ganska snart fick vi löfte om att landstinget skulle betala våra omkostnader.
När Frösunda tog över Move & Walk var vi i Nässjö och tränade. Då såg chansen för Anna att få tillhöra Frösunda i Umeå. Det hade trots allt varit några knutar kring assistans för Anna sedan vi anammat M&W-träningen, som enligt kommunen ansågs kontroversiell. Det sociala och skolan hade förnekat Annas träning trots att de varje vecka borde ha kunnat se hennes framsteg. När vi kom hem ansökte vi om att Frösunda i Umeå skulle få administrera assistansen. Om Anna tillhörde Frösunda behövde ju inte kommunen lägga sig i vad som är bra eller dålig be-handling. Vi hade tränat tre gånger i Nässjö och visste vad det innebar. När jag sedan hörde Karsten berätta blev jag ännu mer övertygad om att det här bara blir bättre och bättre. Anna har nu ett SOL-beslut i ryggen för att få tillhöra Frösunda.
Nu ser vi fram emot vår nästa period i Nässjö. Vi funderade ett tag på att träna i Solna, mycket hänger på boendet, visst är det så, men samtidigt känns det också som att komma hem när man kommer till Nässjö. Det är ju något speciellt med smålänningar! Internatboendet i Nässjö är tre- vande de första dagarna, man håller sig på sin kant vad det gäller mat o s v, för att ungefär vid den tredje dagen börja leva som en enda stor familj! Inte är det konstigt att man trivs då.
Annas egen beskrivning av sig själv: Ingen annan har en rullstol som jag (i lilla Hörnefors). Jag har många kompisar på skolan och är busig. Gillar katter, hundar och hästar.
Eva Sandström, Hörnefors
FOTO GINTARE MULLBACK
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.