God Mat Och En Mysig Stund I Januarimörkret

Nu har vi äntligen öppnat Restaurang igen. Detta blir vår fjärde. Denna gång i skogen, med storslagen utsikt över sjön Säven. Ni hittar till Mullback Bistro, vid väg 42, precis mitt emellan Vårgårda – Fristad.   Jag ser själv Mullback bistro som ett andningshål, särskilt nu i mörka januari. Gå ut för att äta och träffa folk, det piggar upp. Särskilt glada är vi för att ett gäng grannar här har börjat träffas på fredagkvällarna efter kl 17. Vi hoppas att fler ansluter. Kanske ett sätt att lära känna gamla vänner mer och hittá nya. Under de veckor vi haft öppet har vi insett, till vår stora glädje, att det bor fler, trevliga och spännande människor här omkring i skogarna, än vi kunnat ana. Men det är väl inte bara januarimörkret, som gör att stämningen behöver lättas upp i år. Krig, pandemi och ekonomisk osäkerhet. Det räcker liksom inte med att må bra själv. Det är nästan som om egotrippen fått ett bakslag. Fast man har varmt själv, har jobb, råda att leva nästa som vanligt trots inflationen, så tycker jag januarimörkret slår hårdare i år. Det är nästan som om det krävs att Putin försvinner, för att jag ska bli glad. Det är nästan som om jag blir ledsen för att jag får den där el-kompensationen, för att jag vet att andra skulle behöva den så mycket mer, för att slippa gå från hus och hem, för att överhuvudtaget kunna äta sig mätta. Kanske är det något positivt med den här mångahövdade krisen i alla fall. Kanske kommer en djupare insikt sakta krypande, att det inte räcker att jag själv har det bra, för att jag ska må bra. I allt jag gjort i mitt yrkesliv har folkbildning och underhållning varit min drivkraft, i de filmer, böcker och den konst jag gör. Jag mår bra när andra blir glada, nöjda eller får en insikt som gör att de lyfter sig själva i håret och ser sitt liv utifrån, för ett ögonblick. På något sätt känns det, som om det är en liknande upplevelse att driva restaurang. Jag hoppas att Mullback bistro, ska bli en mötesplats för några, eller en plats att koppla av, eller rum att njuta en matbit, eller en plats för att begrunda utsikten över Säven, eller ger någon ro att drömma sig bort i ett konstverk. Varför du än kommer hit, är du välkommen. Vi driver Mullback bistro för att, om möjligt, göra dig glad och nöjd över besöket. Det är den belöning vi lever för i januarimörkret.

VÄLKOMMEN / Lars Mullbac

Våren kommer. Det vet vi säkert, lika säkert som att de stora rovfåglarna ständigt svävar över oss.

Olja på linneduk. 80x60cm av Lars Mullback 2022. Titel: “Spring in the Air” (Utlånad till utställning i Tokyo, Japan)

Konstbok om Covid-19

Covid-19 i text och bild

En konstutställninge i bokform. (Inbunden, 40 sidor). Pris 150:-.

Köp den på galleriet. Eller ring och beställ så skickar fraktfritt. Tel 0735 46 00 64.

Förbjuden Rörelse. Det är något vi funktionshindrade ständigt upplever. Plötsligt har det drabbat hela samhället. Makten förbjuder oss alla att röra oss. Vi är alla fastspända av samhällets regler, krav och lagar och av den mellanmänskliga sociala kontroll, som detta nya samhällsklimat leder till.

Men är detta samhällsklimatet verkligen nytt? Eller är Corona-verkligheten bara en uppskalad modell av en pågående trend? Det nya är kanske bara att Corona är demokratiskt, slår urskillningslöst, drabbar alla.

Våren 2020 har inte bara den sociala kontrollen och maktens beslut förbjudit funktionshindrade och andra grupper på samhällets bakgård att röra oss. Hela världen har stannat. Projektet Förbjuden Rörelse har blivit verklighet, något alla upplever.

   Välkommen till de begränsades värld.

Familjen Linderholm – om att klara karantän

Emilia, Lena o Gösta Linderholm. Gemensam utställning på Art Mullback i Göteborg i september och Stockholm i oktober. Konst i Corona. prod Statens Konstnärsnämnd

Svärmor (90 år) överlevde COVID19 – överlever hon besöksförbudet på våra äldreboende

Svärmor på äldreboende i Malmö fick Corona. Sista april blev min fru uppringd av läkare, som berättade att hon var riktigt dålig i Covid19, som hon fått på sin 90 år dag, trots att hon fick fira den i ensamhet utan släkt fest. Läkaren gav undantag från besöksförbudet, nu när hon var döende, om vi ville ta avsked.
   När min fru och vår dotter besökte henne 1 maj, var hon mycket medtagen, men vaknade till, kände igen sitt barn och barnbarn trots full skyddsutrustning. Under det korta mötet fick de henne till och med att dricka igen.
   Under långhelgen godkände sjuksköterskan att min fru gjort ett kort besök även 2 och 3 maj. För varje besök blev svärmor bättre och bättre och personalen sa att hon även börjat dricka lite när de gav henne. Redan på söndagen var svärmor så pass bra att dödshotet kändes avlägset. 
På måndagen den 4 maj ringde sektionschefen för äldreboendet och närmast läxade upp min fru, för att hon besökt sin mamma trots att hon inte var döende längre. När min fru talade om att det var på uppmaning av läkare och godkänt av sjuksköterska, fick hon en halv ursäkt. Sektionschefen styrs ju, som alla, av icke ifrågasatta direktiv uppifrån.
Men man måste ju verkligen ifrågasätta om det är någon stor risk att anhöriga smittar på äldreboende. Finns det någon anhörig i dessa tider, som skulle besöka sina äldre, sköra släktingar halvsjuka eller utan att hålla distans?
    Om det tvärtom är de anställda som sprider smittan och anhöriga i själva verket är förutsättningen för de gamlas livsvilja, då är ju besöksförbudet kontraproduktivt.
    Detta gäller ju i synnerhet alla äldre på boendena som INTE har COVID19.
Att svensk äldreomsorg satt på undantag och är illa skött har framstått men alltför klar tydlighet denna vår. Är besöksförbudet ytterligare ett steg i att gömma undan de äldre, hålla dem utanför samhället? Inte för att skydda dem, utan för att hålla oss andra från deras lidande, misär, ensamhet. Hålla allmänhetens ögon från personalens dåliga arbetsvillkor, så att kommuner och andra arbetsgivare kan beordra dessa låglöneanställda att fortsätta sina arbeten utan skydd. Vårt viruskrigs frontlinje. Vår tids betydelselösa kanonmat.
Häv besöksförbudet på äldreboende. Det ger de äldre ett värdigare liv och skulle underlätta för den mycket ansträngda personalen. Skulle det öka smittspridningen? Knappast, om förståeliga avståndsregler finns.
    Det är inte rimligt att låsa in våra äldre i hårdare karantän än isolerings straffen för våra värsta brottslingar.
Idag ringde i alla fall svärmor och sa att hon ville gå ut. Hon äter och dricker igen trots tristess, isolerad i sitt rum. Hon överlevde COVID19. Vi får se om hon överlever isolering och besöksförbud.
Lars Mullback

HästSverige – Hippson vill rädda ridterapin

När alla pratar om corona passar habiliteringen på att försämra för dom mest utsatta. Läs Gintares och min artikel på Hippson och hjälp till att protestera mot detta med din underskrift på SKRIV UNDER.

Länk till artikeln:

https://www.hippson.se/blogs/Gastbloggen/ridning-som-terapi-en-livsnodvandig-behandling.htm?fbclid=IwAR3V6c38RXQQpIYAxC_KPmUrGj-XBkYO2sz3VrajTXUAQIWrM3dJXwsHA9w

Translate »
%d bloggare gillar detta: