Move & Walk har fått oss att ändra på hela vårt sätt gentemot Amanda
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik. Amandas historia börjar med ett kapitel ur ”Boken om Move & Walk – En bok som söker nya berättelser” sammanställda av Karsten Inde, berättelser från 1990-talet, när Konduktiv Pedagogik just blivit känt i Sverige. Publiceras med tillstånd av Karsten Inde.
LÄS BREVET FRÅN AMANDAS FAMILJ 1999:
Vår dotter är CP-skadad. Hon heter Amanda och är 4,5 år. Hon kan varken sitta, krypa eller gå själv, men med den rätta hjälpen kan hon betydligt bättre än förut. Utan Nässjö och Move & Walk hade hon inte varit den hon är idag. Amanda kan inte tala, men gör sig förstådd ändå på ett jättebra sätt. Efter det att vi varit i Nässjö har Amanda fått ett enormt självförtroende. Hon kan, hon vill och hon försöker in i det sista, och det är ju huvudsaken.
Våren 1997 läste vi en annons i tidningen om en flicka som varit i Nässjö. Det var då vi tog kontakt med Move & Walk. Efter nio månaders väntan fick vi komma dit och det var då som det hände mest med Amanda, fysiskt i alla fall: Efter första gången i Nässjö kunde vi lämna tillbaka hennes handikappsstol. Nu sitter hon i en vanlig Tripptrapp-stol, som en vanlig flicka. Hon kan nu sitta längre stunder själv, dock med tillsyn och hon vet nu hur man går med sina fötter.
Hon går gärna med rollator, men med hjälp för hon korsar sina ben.
Nu har vi varit i Nässjö tre gånger och skall åka dit igen för fjärde gången om tre veckor. Sist när vi var där så utvecklades Amanda mentalt mest. Vi har jobbat mycket med att Amanda skall svara andra människor, så som hon svarar mamma och pappa. Det gör hon nu, för det mesta i alla fall. Det är klart att när någon både frågar och svarar åt en, är det ju svårt att hinna med. Jag har ofta fått påpeka att Amanda inte är utvecklingsstörd:
– Hon förstår vad du säger, men man får bara vänta lite, så svarar hon själv.
Amanda älskar att vara i Nässjö. Hade hon fått bestämma så hade vi nog varit där jämt. Där är hon en i mängden, en som alla andra. Hon är inte sämst jämt, utan till och med rent av bäst ibland. Vi trivs också bra där, trevlig personal och trevliga föräldrar att både skratta och gråta med. De vänner man får i Nässjö är inte som andra, vanliga vänner. Vi har något gemensamt på något sätt. Alla har varit med om något speciellt, som alla vi förstår. När vi var där första gången blev vi kompisar med en familj ifrån Gällivare. Vi har hållit kontakten med dem och nu i sommar skall vi på semester tillsammans. Snacka om familjen Taikon alltså! Vi har tre barn och de har två. Fördelen är att ingen tycker att det är jobbigt om det är söligt och gapigt vid matbordet. Det är heller ingen som tar avstånd ifall det är någon som kräks eller hostar vid bordet, eller någon annanstans.
På kvällarna i Nässjö när barnen har somnat så sitter föräldrar och assistenter tillsammans och utbyter erfarenheter. Det handlar ofta om hjälpmedel eller ansökningar om vårdbidrag eller assistansersättning. Vi berättar för varandra hur det fungerar med träningen på hemmaplan och det är ganska likt över hela Sverige. Vi känner att enda gången Amanda får den träning hon behöver är när vi är i Nässjö. Det vet även Amandas två bröder. De tycker också att Amanda skall åka dit, för då blir hon så duktig. De tycker själva att det är roligt i Nässjö också förstås, de brukar vara med någon vecka, det blir så länge annars som vi inte får träffas.
Det habiliteringsteam som Amanda tillhör är faktiskt positivt inställda till Move & Walk. De tycker också att Amanda har gjort framsteg sedan vi börjat att åka dit, men de tycker att träningen är ungefär som deras egen, fast det tycker inte jag… Men det är klart, om de kunnat erbjuda oss intensivträning så hade säkert det också gett bra resultat. Men under denna termin har Amandas sjukgymnast varit på dagis för att träna henne tre gånger i veckan, vilket man både kan ha och mista.
Move & Walk har fått oss att ändra på hela vårt sätt gentemot Amanda. De har lärt oss att hon faktiskt kan och att hon inte är någon bebis. Eszter sa en gång på ett möte: – MAN HJÄLPER GENOM ATT INTE HJÄLPA! Det tycker jag var bra sagt. Man får lära sig att tänka till på varenda sak man gör, så att det blir så bra som möjligt för Amanda och så att träningen smälter in i vardagen.
Kort sagt är vi väldigt glada att Move & Walk finns här i Sverige. Hoppas att alla ni som står i kö för att få komma dit snart får göra det, så kanske vi ses.
Många kramar
Amanda Larsson med familj från Göteborg
I morgon publiceras ett brev från Amanda själv, skrivet när hon fyllt 18 år, i övermorgon kommer ett nytt brev från mamma Petronella skrivet 2013 och på torsdag FILMEN OM MOVE & WALK-SKOLA där både Amanda och Petronella medverkar (länken fungerar från och med 2014-08-14
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.