Katastrof eller stor succé
Första veckoslutet i bistron. Katastrof eller stor succé Båda beskrivningarna stämmer.
Fredagen och söndagen var det högstämning, så gått som fullt och en fin recension på Facebook av Carina Henriksson: “Supergod och väl lagad mat från grunden. Efterrätt är inte att leka med heller. Äpplekaka med glass eller vaniljsås är smaskens”.
Sedan lördagen; tomt. Som om alla hade glömt oss, ingen kom, hur tråkig som helst. Och så fick vi ett digitalt klagomål från en gäst, som tyckte hon fått för lite korv på helglunchen! Varför sa hon inte till? Vi går runt och frågar alla, om allt är till belåtenhet. Vi försöker verkligen finnas. Det är viktigt att prata. Hur ska vi annars förstå varandra? Om vi kan uppfylla gästens önskningar gör vi det gärna. Lite mer korv hade inte varit några problem.
Ska man då vara optimisten och minnas de fullsatta timmarna, med glada miner och trevliga möten och samtal? Eller är det väntetiden som fyller ens minne, pessimistens fokus på det tomma och tråkiga?
För min del, är det ingen tvekan. Det är glädjen jag lever för, hur kort och obetydlig den än kan synas vara. Ögonblicket och de stunder som känns bra, är de som ger kraft att orka.
På Radio Skaraborg hörde jag om ett initiativ i något snabbköp i Holland, där man hade inrättat kassor med snabbköpskassörskor, som skulle ge sig tid att prata en stund med de kunder, som behövde lite umgänge. Tidningen GP lyckades med sin Göteborgshumor få till rubriken: ”Tjôtkassor ska minska ensamheten”.
Jag tycker det är en väldigt vacker idé. Det är en gammal sanning att korta möten betyder mycket. Som Hjalmar Gullberg skrev för över 100 år sedan:
”Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.”
Att mötas och byta ett ord eller två. Kanske är det däri lösningen ligger både för att minska ensamhet och psykisk ohälsa, men också för att motverka hat och hot och hårt debattklimat och i förlängningen våld, krig, själviskhet…
Om vi fått ett ord eller två om gästens önskemål om mer korv, på plats, i verkligheten, hade vi löst det. Det hade gjort oss stolta och förhoppningsvis en nöjd gäst.
Nu fick vi reda på det via sociala medier, utan chans att rätta till. När möten och reaktioner bli digitala förloras mötets och verkligenheten helande kraft.
Låt oss tjôta, klaga och berömma i verkligheten. Det har en helande kraft.
/ Lars Mullback
Ny restaurangen i skogen med utsikt.
Vid väg 42, mellen Fristad – Vårgårda
Öppet fre 17-21, lör 13-21, sön 13-17
Välkomna