Första recensionen av bokserien CP-UPPRORET

Få berättelser är så starka och utmanande som de självupplevda 80 tal texter, skrivna av neurologiskt skadade eller deras anhöriga som Lars Mullback sammanställt i sina tre böcker ”CP-upproret”. Genom att ”rama in berättelserna” med en historisk, politisk och vetenskaplig utredning blir dokumentärsviten en kraftfull sammanfattning om kampen för rätt och rättvis vård och skola för rörelsehindrade.
Vi lever i en värld där vägvalen aldrig har varit större men många av dessa vägval har tyvärr ibland bokstavligt drunknat på grund av historielöshet och ibland även av prestigeskäl. Det man inte vet har man ingen aning om.
Lars ger i del 3 en viktig beskrivning om rörelsehindrades historia, nutid och framtid. I avsnittet om ”Barn och skola – en idéhistorisk reflektion skriver Lars Mullback:
”Om vi ser på alla dessa barn som barn, istället för handikappade, funktionshindrade, hjärnskadade, hur skulle historieskrivningen sett ut i så fall? Hur ser samhället på barn och hur har samhället historiskt sett på barn? Ingår CP-skadade och andra neurologiskt skadade i kategorien barn eller förlorar man sin rätt att vara barn om man diagnostiseras som sjuk, på grund av neurologisk skada?”
Att med dessa ord som raster ta del av de olika berättelser som finns med som underlag i sista delen ger onekligen avtryck. Så många öden beskriver vilken framtidstro den Konduktiva Pedagogiken gett dem. I några rader i del 3 skriver Lars:
” Framtiden är vårt gemensamma ansvar. Det är vi, alla tillsammans, som formar framtiden genom ointresserad passivitet eller genom engagerat engagemang”.