Det är barnens framtid det handlar om
MITT KP – enligt Karsten är en kategori i Mullback Bloggar med berättelser från 1990-talet, när Konduktiv Pedagogik just blivit känt i Sverige, sammanställda i ”Boken om Move & Walk – En bok som söker nya berättelser” av Karsten Inde. Publiceras med tillstånd av Karsten Inde.
SOMMARLÄSNING:
DAGENS KAPITEL AV Familjen Pernlund-Andersson:
Efter 4 veckor är skillnaderna tydliga
Andreas föddes 10 veckor för tidigt. När han skulle börja resa sig och gå förstod vi att något var fel. Av barnläkaren fick han diagnosen spastisk diplegi, han är alltså spastisk i ben och armar, vänster sida är mer spastisk. Han åker rullstol men kan även gå med rollator. Våran första kontakt med Move & Walk-träningen var när jag såg ett program med Lars Mullback om när han tränade i Ungern, sedan kom ett reportage i ”Reportrarna”, som vi också såg. Man kände igen sig väldigt väl angående Habiliteringens sätt att träna barnen.
Nu när man har tränat i fyra veckor i Nässjö så ser man skillnaderna tydligt. Jag och andra föräldrar jag pratat med uppfattar det som att i Sverige får barnen så mycket hjälpmedel som möjligt för att klara sig bättre, träningen däremot ger inte Andreas så mycket tycker jag. Det kan ju gå en månad mellan träningspassen för Andreas – sjukgymnasterna har inte tid. När Andreas var mindre var det naturligtvis mer träning än nu, när han är 10 år, men jag tycker det är för lite med 1-2 gånger i månaden, när jag vet att han blir bättre med intensivträning, som den vi fick i Nässjö.
Efter ungefär ett års väntan fick vi komma till Nässjö för träning. Andreas fick prova att gå med kryckor redan första veckan. Det gick lite vingligt och stappligt de första dagarna, men sedan allt bättre ju mer balans han fick. Den sista veckan i Nässjö syntes det tydligt att Andreas hade blivit mer mjuk i kroppen samt att balansen blivit bättre.
Jag för min del upplevde att det var mycket dötid innan träningspassen. Vi tränade på eftermiddagarna, så på förmiddagarna fick man gå och handla eller göra något annat. Det skulle kanske vara roligt för barnen om det fanns något annat ibland att titta på och göra? Det kom dit en häst två gånger. Varför inte också ta dit någon från brandstationen eller en polis? Det brukar ju vara spännande.
Nackdelen med Move & Walk i Nässjö är ju det är så dyrt att åka och träna om man måste betala själv. Kan man inte få ihop pengar genom fonder har man inte så stor chans att åka. Att pengar ska behöva stoppa intensivträning för våra barn (när våra sjukgymnaster inte hinner träna med dem i den omfattning som ju tydligen behövs) tycker jag är väldigt fel. Jag önskar att landsting och politiker öppnar sina ögon för alternativa träningar och behandlingar. Pengar ska inte få styra allt. Det är faktiskt barns framtid det handlar om. Kan barnen bli lite bättre och kan klara sig bättre i framtiden så sparar man ju in lite pengar på hjälpmedel som de kanske kan klara sig utan. Hjälpmedel kommer ju alltid att behövas, men kanske inte i lika stor omfattning.
I det stora hela tycker vi det var bra i Nässjö. Andreas fick ju leka med andra handikappade barn som han kan känna sig jämlik med. Hans självförtroende har blivit något bättre. Det har annars ofta varit dåligt då han inte kan göra vad de ”friska” barnen kan.
När vi kom hem från Nässjö fick han en minicrosser (eldriven rullstol), vilket är väldigt bra när han ska göra saker själv så småningom, som att ta sig ut själv och så, bli lite mer självständig. Andreas har lite dålig självkänsla. Den biten tycker jag kan vara väldigt svår. Det skulle finnas lektioner i hur man ökar självförtroendet också, tycker jag.
Familjen Pernlund-Andersson, Sandviken
FOTO GINTARE MULLBACK
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.