Senaste veckorna har jag beskrivit hur habiliteringstjänstemännen i Blekinge motarbetat CP-skadade barn och på olika sätt försökt förhindra dem till behandling enligt Konduktiv Pedagogik. Följ utvecklingen och de olika turerna genom att läsa Kategori Tillbakablick Blekinge.
Föräldrar och patienter protesterade så högljutt att den politiska ledningen körde över habiliteringsförvaltningen och beslutade mot deras inrådan att Konduktiv Pedagogik ska vara en behandling som erbjuds barn och vuxna med neurologiska skador i Blekinge.
Politikerna beslutade också att habiliteringen från 2011 skulle administrera och remittera, så att Konduktiv Pedagogik skulle ingå i habiliteringen insatser och därmed bli en del av patienternas habiliteringsplan.
Habiliteringen utförde naturligtvis uppdraget, men utsatte patienter och anhöriga för en systematiserad mobbingkampanj och använde flertalet härskarmetoder för att försvåra livet för dem som begärde remiss till Konduktiv Pedagogik. Detta ledde till att 14 patienter och anhöriga gick samman och skrev ett protestbrev mot hur habilitering behandlade dem. Se Protestbrev.
När det nya avtalet började gälla 1 mars 2014 förstår vi att politikerna återigen lyssnat på målgruppens protester.
Anslagen till Konduktiv Pedagogik tredubblades och lyftes bort från habiliteringens ansvar. Habiliteringen har inte längre någon beslutanderätt över vem som får eller inte får Konduktiv Pedagogik. Därmed hoppas politikerna ta bort förutsättningarna för det som målgruppen uppfattat som förvaltningens sanktionerade mobbing.
Slutet gott. Ja det får man väl säga. Men samtidigt är det förfärligt att landstingets egen förvaltning motarbetar och försöker förhindra sina egna patienter den behandling de behöver och vill ha. En behandling som erbjudits sedan 1998 Blekinge och i stora delar av Sverige.
Det måste uppfattas som en skandal att våra skattepengar går till en offentlig habilitering, som i stället för att hjälpa målgruppen motarbetar dem som så starkt att de tvingas protestera hos den högsta politiskt ledning gång på gång.
Tyvärr är detta inte unikt för Blekinge, utan tvärt om ett generellt problem, som vi kan se i de flesta landsting. Detta är något som borde utredas nationellt av exempelvis SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).
Blekinge är ändå lite speciellt, för dess habilitieringsförvaltning ger sig inte. När politikerna tagit bort möjlighet för denna habilitering att sabotera livet för deras egna patienter, då ger de sig på neurologiskt funktionshindrade boende i andra landsting. Mer 0m det i morgon.
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.
Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.
Frida Håkansson, mamma till den 13 månader gamla flickan, Alma, berättade i gårdagens blogginlägg om sin frustration och osäkerhet i hur hon skulle klara livet med sin CP-skadade baby.
Sjukvårdens habiliteringschef avslog remissen för Almas Konduktiv Pedagogiska träning, för att spara pengar vintern 2013. Det ledde till så starka protester att Blekinge landstings politiker anslog mer medel omedelbart. Redan när Alma var 14 månader fick hon komma till Move & Walk i Göteborg för en 4 veckor lång inskolning i livet efter sina förutsättningar.
Brevet nedan från mamma Frida Håkansson, fick jag den först april 2013, efter Almas första 4 veckor med Konduktiv Pedagogik.
Det är ett brev som värmt mig till tårar många gånger. Min önskan vore att alla nyblivna föräldrar till CP-skadade barn, skulle få chansen att uppleva samma tillförsikt som Frida beskriver i brevet, för att orka lämna sin CP-oro bakom sig, glömma sin ångest för det vanställda och misslyckade och upptäcka förhoppningar och möjligheter i det barn man fått tillskänks.
Min dröm är att alla föräldrar till neurologiskt skadade barn skulle få lov att uppleva det Frida beskriver så enkelt och vackert; ett stöd och en förvissning om att hennes barns framtid kommer bli fantastisk och den bästa efter Almas förutsättning.
Alma lite drygt 2 år
Kärleken för den vi är och stödet att utvecklas till den vi bara vågade hoppas på att vi kunde bli, är två av livets vackraste mirakler.
LÄS Frida Håkanssons brev om dottern Almas första upplevelse av Konduktiv Pedagogik som 14 – 15 månader gammal baby:
BREV FRÅN FRIDA HÅKANSSON 2013-04-01
Hej Lars!
Nu har Alma genomfört sin första träningsperiod på Move and Walk i Göteborg.
Läste ditt mejl där du efterlyste fler berättelser till din bok. Önskar att jag kunde hjälpa dig men jag har inga bra ord för att beskriva vår upplevelse av M&W! Det var 4 fantastiska veckor, jag trodde det skulle bli drygt och att vi skulle längta hem, jag tvivlade på att vi skulle stanna hela perioden, att Alma skulle orka.
Men oj vad fel jag hade! Alma älskade träningen! på morgnarna började hon vinka redan i trappan upp till träningen. ( Man sjunger en vinka sång innan träningen börjar.) Tiden gick jätte fort och istället för att jag längtade hem längtar jag nu tillbaka! Alma är så liten bara 15 månader, men hon kämpade på
under träningarna och hade super kul.
Vi har nu en tjej som sitter mycket mer stabilt långa, långa stunder.
En tjej som är mer avslappnad i sin hand och som öppnar den lättare och greppar bättre.
En tjej som fortfarande INTE vill ligga på mage eller krypa, men som har ”gått” med rullator!!
En tjej som inte är lika rädd för nya människor som kommer in i hennes liv.
Sammanfattningen av våra veckor är nog den att jag nu i mitt barn kan se en stor potential!!
Jag kan se och förstå lite av hur fantastisk hon kommer att bli när hon får rätt träning och hjälp under sin uppväxt. Jag har börjat förstå hur jag som förälder kan hjälpa Alma att bli allt hon kan bli.
Jag känner nu hur skönt det är att ha M&W som ”håller mig om ryggen”, att ha någon att vända sig till vid problem eller frågor när landstinget inte räcker till och att ha någon att dela glädjen över framstegen med.
Vill än en gång tacka dig för hjälpen du gav oss, när det gällde att göra politikerna i Blekinge medvetna om pengabristen i landstinget som gjorde att Alma inte skulle få åka till M&W.
Om du mot förmodan vill använda någon rad i mitt brev till din bok så går det bra.
Lycka till med boken!! Ska bli kul att läsa den när den är klar.
MVH
Frida Håkansson mamma till Alma Håkansson
FORTSÄTTNING
Alma tränade Konduktiv Pedagogik också i februari i år 2014. Nedanstående mail kom igår där Frida kort beskriver Almas andra period. LÄS NYTT BREV NEDAN
brev som jag fick 8 juni 2014
Hej Lars!
I februari var Alma på m&w för andra gången. Även nu var det frågan om vi skulle gå åka, men det löste sig och landstinget betalade. Även denna gången tyckte vi att Alma gjorde framsteg. Denna gången var allt inte så omvälvande, vi vet nu vad det innebär och är inkörda på hur m&w tänker och fungerar. Efter denna vistelsen har Alma fått bättre balans och går korta sträckor själv. Men när hon håller någon i handen kan hon gå hur länge som helst:-).
När jag tittade på din film så längtar jag till m&w vill bara tillbaka och träna, träna och få bekräftelse på att vi gör något bra.
Läser mycket av det du skriver och tycker du är så bra, du talar för så många som behöver en röst!
Tack för att du finns, att du kämpar och för att du är du!!
Mvh
Frida/Almas mamma:-)
KOMMENTAR
Frida antyder att både förälder och barn behöver mer Konduktiv Pedagogik, än en fyra veckorsperiod om året, men det är en ny kamp och kräver en ny på vilket stöd neurologiskt funktionsnedsatt behöver och även en ny syn på vad en neurologiskt skada egentligen är. Den diskussionen kommer i framtiden hoppas jag, eller får vi se till…
Minns ni den 13 månader gamla babyn från Tillbakablicken i Blekinge? Habiliteringschef Maj-Lis Olsson vägrade ge babyn träning för att pengarna var slut. Många förädlar till CP-skadade barn i Blekinge protesterade mot habiliteringen, för att den politiska ledningen skulle få reda på problemen. Att det 13 månader gamla babyn inte fick träning, blev avgörande i kampen för att förmå landstingspolitikerna att anslå mer medel.
Politik handlar alltid om människor. Till min stora glädje väljer här Frida Håkansson, mamma till den 13 månader gamla flickan, Alma, att berätta om sitt liv. Nedan finns hennes fantastiska och gripande brev, som jag tror kan ge en lite bättre förståelse för dessa föräldrar och deras situation, att plötsligt bli förälder till ett barn, som inte följer den normala utvecklingskurvan, utan behöver ett helt annat stöd och förhållningssätt än de råd som går att läsa om i föräldraböcker eller ges på mödravårdcentralen.
Men skriver mamma Frida också, dessutom har hon tvingats lära sig att bråka och stå på sig mot myndigheter, för att Alma verkligen ska få den vård hon behöver och har rätt till.
Brevet nedan fick jag den 7 februari 2013.
FRIDA HÅKANSSONS BREV
Hej Lars!
Frida från blekinge här, tack för att du försöker hjälpa oss med att få träna.
Nu tar jag dig på orden och öser ur mig lite tankar om vårt liv med Alma just nu.
Kan ju berätta att vår familj är Alma 13 mån med cpskada, storebror Anton 5år, Pappa frans med epelepsi och jag mamma Frida med diabetes.
Som du förstår så lever vi med mer än ett handikapp i familjen men har aldrig upplevt något av alla de problem som
vi redan stött på under Almas första levnadsår.
Alma äter dåligt och har svårt att gå upp i vikt, får hon en infektion så tappar hon lite av vikten men tar sig upp igen när
hon piggar på sig. Tror hel tenkelt att hon är inte en matglad unge vilket vi har erfarenhet från hennes bror som är ett riktigt
litet benrangel. Men både Alma och Anton är pigga och glada ungar. Problemet för mig är att läkaren hela tiden ”hotar” med all Alma behöver knapp.
Jag vill ge henne lite tid och en chans att klara det själv men jag är inte van att gå emot läkare, brukar bara nicka och säga ja ja och absolut.
Vet inte hur jag ska förhålla mig! Jag måste ju lita på att läkaren vet bäst, eller?
Jag är ingen person som står på mig och bråkar eller ifågasätter saker. Men förstår nu att jag på något vis måste lära mig detta för att Alma ska få det bästa liv som vi kan ge henne. Vi har även problem med försäkringskassan, mina föräldradagar tar slut i maj så från maj till juli står jag utan inkomst då de säger att det finns inget bidrag som man kan få för att stanna hemma lite längre. Alma är i utvecklingen som en 7-8 månaders bebis och det finns ingen sån som man sätter på förskola. Så vi har i samråd med förskolechefen kommit överens om att hon ska börja i augusti och hoppas då att hon utvecklats lite till. Förstår inte att f-kassan inte kan hjälpa oss men nej det kan de tydligen inte så 3 månader utan en inkomst får det bli.
Och nu då ska vi behöva betala M&W själva också! Det är tur att vi har mor och farföräldrar som ställer upp på oss och på Alma. Annars hade vi fått sätta en liten liten tjej på dagis, som inte kan sitta själv, göra sig förstådd eller hävda sig alls.
Jag ser endå en bra framtid för Alma och tror att hon kommer att kunna klara mycket trots sitt handikapp. Men det är frustrerande att all utveckling tar sådan tid och att man känner sig motarbetad när man vill försöka skynda på utvecklingen lite med träning. Detta första år har varit tufft och jag hoppas att det blir lättare när hon växer upp lite. Men tyvärr känns det som en konstant bergochdalbana en dag med bra besked och nästa dag trycker ner en i skorna igen. Känns som om vi trampar vatten för att hålla näsan ovanför ytan just nu.
Trist att jag sänder ett så nedstämt mejl men är tacksam för att jag får det, betyder mycket för oss att du försöker hjälpa oss och står på vår sida.
Jag vet också att det finns många där ute som har det mycket kämpigare än vad vi har och som lever med mycket grövre handikapp än Alma, däribland du Lars.
Känns bra att höra att du trots dina motgångar har ett bra liv (låter det som) och har åstadkomit så mycket både proffessionellt och privat med familj.
Nu ska jag sluta annars orkar du aldrig läsa detta 😉
Tack för att du finns!
MVH
Frida Håkansson
KOMMENTAR
Den politiska ledningen i Blekinge beslutade om höjda anslag till Konduktiv Pedagogik, så Alma fick träning till slut. När flera vill samma sak, går det att förändra och påverka mycket. Läs hela bakgrunden under kategori Tillbakablicken Blekinge
I morgon skriver Frida Håkansson om hur den lilla 13 månader gamla Babyn klarade Konduktiv Pedagogik och vad Alma tyckte om träningen.
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.
Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.
Efter att ha tackat politikerna för att de anslagit mer ekonomiska resurser till Konduktiv Pedagogik (se tidigare tillbakablick), informerade jag föräldrarna:
Redan samma kväll kom svar via mail från mamma A M
Mail skickat 2013-02-21
FRÅN Mamma A M
TILL mig
Hej!
Tack för ditt bifogade brev . Det är en seger ! Det känns verkligen härligt att brev , telefonsamtal och gemensam kamp gjort att Maj- Lis Olsson nu äntligen bergärt mer pengar samt att hon skrivit remiss, vad jag nu vet, till mamman med den 13 månader gamla babyn, som hade kontakt med dig.
Jag träffade Maj-Lis på hab. tidigare idag, när jag var där med min dotter i ett annat ärende . Hon kom fram direkt och var oerhört trevlig och berättade att hon skrivit remiss till en familj som fått Nej tidigare. Dels undrade hon om vi kunde ha en forsatt bra relation ? Jag bekräftade detta, men sa samtidigt att vi kommer att fortsätta kämpa för våra barn och hoppades att vi inte skulle behöva strida angående denna fråga igen .
Jag tackade för att hon svarat på mina mail och lyssnat på politikerna .
Hon tyckte att det varit svårt att besvara dina brev/ mail…. Tack än en gång Lars för att du med dina formuleringar i brev/ fick henne ur fattning ! Samtliga familjer som kämpat är oerhört tacksamma .
Jag var noga med att poängtera för Maj-Lis hur glada vi är, för att vi återigen fick ditt stöd ! Nu vet hon vilken kraft vi har tillsammans !
Hälsa familjen
Vänliga hälsningar A M
MINA FUNDERINGAR
Jag hjälper dessa föräldrar på avstånd, träffar dem bara någon gång, intervjuar dem för att förstå deras problem. Ofta kan de inte sluta berätta om hur jobbit de har det, hur motarbetade de känner sig. Ofta blir jag frustrerad över att de inte vill berätta det offentligt, att de vill vara anonyma. Men när jag läser brevet från mamma A M, förstår jag. Mötet med habiliteringen är deras vardag. Hur ska de kunna kritisera de människor de är beroende av på många, många sätt och dessutom träffar öga mot öga.
Så oerhört stark mamma A M måste vara i mötet med Habiliteringchef Maj-Lis Olsson. Mamma A M hade stått rak i ryggen. Hon bad inte om ursäkt. Hon tittade Maj-Lis rakt in i ögonen och sa att hon tänkte fortsätta kämpa för sitt barn. Vilken styrka, vilken kraft, vilket mod!!!
Mamma A M hade till och med sagt att hon var tacksam för mitt stöd. Det hade hon verkligen inte behövt. Jag fanns ju till för att föräldrarna själva skulle slippa ta hela striden, så de skulle kunna säga att jag var stora stygga vargen, så föräldrarna och habiliteringen skulle kunna skjuta all skuld på mig och bli sams, nu när slaget var vunnet.
Men mamma A M var stark och luttrad. Kanske befarade hon nya strider, men nu var hon glad och det gladde mig oerhörd, att jag kunnat hjälpa till. Jag skrev tillbaka till Mamma A M.
Mail skickat 2013-02-21
FRÅN mig
TILL Mamma A M
Det var kul att höra från dig. Jag är också mycket glad. Ert agerande i Blekinge är föredömligt. Mina brev betyder ingenting, om inte ni bekräftar sanningen. Det finns ju många som förespråka olika metoder och försöker förklara hur fantastiska de är. Det försöker jag undvika. Jag försöker bara uppmärksamma och tydliggöra era önskemål. Om inte ni säger vad ni vill, blir min hjälp omöjlig. Så det är ett mycket gott samarbete. Tack. Hälsa alla.
Stora kramar till dig och din dotter
Lars
FORTSÄTTNINGEN
Slutet gott, allting gott. Nej, så är det bara i sagan.
Nästa tillbakablick handlar om habiliteringens nya krumbukter. Och nu kommer vi till nutid, 2014 års avtal. Striden och kampen om det är föräldrarna eller habiliteringen ska få bestämma över barnen går vidare.
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.
Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.
Hur skulle jag komma vidare? Varför svarade ingen annan än Maj-Lis? Hur skulle jag få politikerna att svara? Politikerna är ju de ytterst ansvariga för hur Sverige förvaltas, tjänstemanna ansvaret är ju avskaffat sedan 1976.
9 dagar efter att jag fått Maj-Lis svar, beslutade jag mig för att skicka ett nytt brev till både politiker och tjänstemän.
Godtycke vad gäller remiss skrivning. Läkare skriver inte remiss för att ansvarig antytt att pengarna är slut. Är det ett värdigt sätt att bedriva god hälso och sjukvård?
Svårigheter att förstå om ni har ett kösystem och i så fall om det finns regler för detta kösystem. Finns det ett kö-system, ska det finnas, gäller vårdgarantin?
Anvisning av träningsperiodernas omfattning. För att KP-träning ska bli effektiv behandling krävs att träningen sker i grupp med patienter med liknande diagnos och mognad. Att placera ett barn i fel grupp, på grund av att er remiss anger gruppval (2 eller 4 timmarsgrupp), kan innebära att behandlingsresultaten uteblir. Vem ska avgöra vem som ska få vad? Detta borde avgöras efter behov i nära samarbete med den verksamhet som utför behandlingen. Varför görs inte det?
Möjligheten till granskning av hur de pengar som avsatts till KP används, då så många få besked att pengarna är slut. Det nuvarande avtalet hänvisar och har sin grund i tidigare avtal. Inte någonstans i dessa upphandlingsdirektiv anges några specificerade ekonomiska ramar för barn. Endast för träning för vuxna är en summa angiven. Vem har och har rätt att besluta om ett sådant tilläggsdirektiv med en tydlig ekonomisk begränsning utöver upphandlingsavtalet.
Jag hoppas att någon mer än Maj-Lis vill sätta sig in i ärende, så att föräldrarna tillslut kan få ett svar på hur ovanstående problem ska åtgärdas och förbättras. Viktigt är också att de får ett värdigt bemötande för att komma från den vanmakt de nu känner, när ingen svarar eller tycks förstå eller ens vill åtgärda problemen.
Med vänlig hälsning
Lars Mullback
REDAN SAMMA DAG KOM ETT SVAR FRÅN DEN POLITISKA LEDNINGEN
Landstingsråden Kalle Sandström (S), Alexander Wendt (M)
och till Landstingsfullmäktigledarmot Clas-Olle Jonsson
Och för kännedom till
Diarium
Hej Lars.
Landstinget Blekinge remitterar sedan drygt 15 år till behandling enligt konduktiv pedagogik. Upphandling har skett och Move & Walk i Göteborg erbjuder 4-veckors behandlingsperioder med 2-4 timmars behandling per dag och i internatform. Remittering sker via landstingets habiliteringsorganisation.
Under 2012 önskade och beviljades sammanlagt åtta barn och ungdomar en träningsperiod med konduktiv pedagogik. Kostnaden rymdes inom budgetramen på 300 000 kr.
Avsatta medel för 2013 (300 000 kr) blev intecknade genom sammanlagt sju beviljade remisser, redan vid ingången av 2013. Att genomföra en behandlingsperiod dels på fyra veckor dels på annan plats än i hemkommunen, kräver framförhållning och planering för den enskilda familjen. Ansökningar om träningsperiod kan därmed komma in till förvaltningen tidigare än den önskade perioden. Efter årsskiftet har det redan tillkommit tre remisser, som förvaltningen med nuvarande budget inte ansett sig kunna bevilja. Enligt förvaltningen kan ytterligare barn, ungdomar och vuxna komma att önska träningsperiod under 2013.
Förvaltningen (Maj-Lis Olsson) har tagit initiativ och kommer att tillställa Hälso- och sjukvårdsnämnden en begäran om utökade resurser, för att dels klara de tre senaste remisserna, dels kunna bevilja även andra som förmodas komma. Frågan är alltså ännu inte politiskt behandlad men mitt besked idag är ändå att de tre senaste remisserna ska beviljas. Vi kommer också att säkerställa att det finns en ekonomisk beredskap för förvaltningen att kunna bevilja ytterligare remisser under 2013.
Vad beträffar budgetramen för 2014, kommer frågan att tas upp i samband med budgetberedningen, med start i maj.
Med vänlig hälsning
Per-Ola Mattsson (S)
Landstingsråd.
MINA FUNDERINGAR
Politikerna hade tagit föräldrarnas kritik på allvar.
Jag var så glad att jag nästan grät. Det verkade som vi lyckats, som om den 13 månader gamla babyn skulle få hjälp, som om de övriga föräldrarna skulle få besked i tid…
Jag skrev med en gång tillbaka till politikerna och tackade.
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.
Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.
Redan 3 dagar efter att politiker och tjänstemän fått det öppna brevet från de upprörda föräldrarna i Blekinge, fick jag svar från Maj-Lis Olsson Verksamhetschef Habiliteringen. Se tidigare inlägg: Tillbakablick Blekinge
Mail skickat 2013-02-13
Från Maj-Lis Olsson Verksamhetschef Habiliteringen
Till mig
Hej Lars
Håller med dej om att det är viktigt att service och omtanke är viktigt i människovårdande verksamheter. Det svåra är när olika behov ska vägas mot varandra.
Budgeten för konduktiv pedagogik för habiliteringens del är 300.000 kronor, detta belopp gäller oavsett om patienten är barn eller vuxen. Vår budget tilldelas för året mellan 1 januari och 31 december. Avtalet med nuvarande leverantör av konduktiv pedagogok, Move & Walk löper från 1 mars. Det har i sig ingen koppling till perioden för budgeten.
Vår tilldelade medel för 2012 täckte kostnaderna för de som valde konduktiv pedagogik. Det är flera som sökt inför 2013 i ett tidigt skede och det innebär att redan nu är pengarna tilldelade. Jag har inte utrymme att få utanför min budget och såg mej nödsakad att meddela detta vid direkt fråga.
Dock uppstår behovet att påtala denna nya situation med flera som väntar på sin remiss och möjligen flera som avser att söka. Detta har jag förmedlat inom landstinget och till min chef Kristina Möller.
Jag uppfattar ej att remisser hanteras godtyckligt, de har hanterats i den ordning de har inkommit.
Det är lätt att tro på den goda vilja, få sympati med personen bakom myndighetstiteln, när man får ett sådant mail. Kanske gör hon så gott hon kan. Man får till och med sympati för henne. Det är inte roligt att tvingas säga nej till behövande, skadade människor. Att inte ens kunna hjälpa en mamma med en 13 månaders baby, på grund av pengabrist, måste vara hjärtskärande…
Eller inte. Att vara verksamhetschef på habiliteringen är ett arbete. Ett arbete kan man välja, om man vill utföra eller inte. På kvällen går man hem till sitt eget.
Mamma till den 13 månader gamla babyn, sköter inte sitt barn, som en hobby och kan gå hem till något annat, när motståndet och de negativa beskeden blivit för många. Att vara förälder till ett funktionshindrat barn är ett liv, ett liv som kräver ständiga uppoffring, kamp och ständig närvaro.
Ett arbete kan man, ska man byta om det går emot ens moral eller om man inte kan ge den den målgrupp man är satt att serva, det de behöver, vill ha och har rätt till.
Det var föräldrarna och barnen och de vuxna patienterna jag skulle hjälpa. Min uppgift var inte att känna sympati för Maj-Lis. Men gick det att komma vidare. Maj-Lis kanske hade rätt. Hon hade ju fler patientgruper att tänka på. Var det dags att ge upp? Godta svaret?
Det vore det naturliga, acceptera att det är myndigheterna som bestämmer, att det är de som har överblick och vet bäst. Men så är det inte. De har bara ett språk, som får dem att framstå som om de vet bäst och att de presenterar den enda rätta sanningen.
Jag såg igenom orden. Det var jag som hade sanningen. Jag visste hur verkligheten såg ut, föräldraras och patienternas sanning. Den sanningen stämde inte med den bild Maj-Lis ville måla upp.
Hon var inte förhindrad att agera, som hon försökte påskina. Hon var, och är, habiliteringschef och har i den positionen stort handlingsutrymme, både i att omfördela de resurser hon har fått sig tilldelat att förvalta, men också att påverka politiska beslut om förändringar eller nysatasningar. Det har Maj-Lis Olsson inte gjort, trots målgruppens ihärdiga påtryckningar, trots att bristerna i habiliteringen, som föräldrarna påpekat, finns vetenskapligt utredda och bekräftade. Maj-Lis Olsson vill bara inte lyssna på målgruppen. Hon vill bestämma sin sanning.
Hur skulle jag komma vidare? Var det dags för media igen? Varför svarade ingen annan än Maj-Lis? Hur skulle jag få de andra att svara?
Jag gav inte upp. Man får aldrig ge upp innan slaget är vunnet.
9 dagar efter att jag fått Maj-Lis svar beslutade jag mig för att skicka ett nytt brev till både politiker och tjänstemän.
Läs nästa inlägg i serien Tillbakablick Blekinge: SEGER, publiceras 2014-06-09
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.
Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.
I förra Tillbakablicken om Blekinge försökte jag beskriva svårigheterna att få reda på vilka regler som gällde för att få Konduktiv Pedagogik som kompletterandebehandling. Min lilla utredning gick väl så där. Jag lyckades i alla fall få reda på att alla anslagna medel var slut, så jag informerade ansvariga politiker om det. Det kan ju vara bra för dem att veta, inför kommande beslut. Jag vågade inte tro att förvaltningsledningen självmant skulle äska mer pengar till Konduktiv Pedagogik, även om de visste att det behövdes. Deras förslag var ju att ta bort anslagen helt, ett år tidigare.
I dagens blogginlägg, ska jag beskriva hur habiliteringens negativa inställning till Konduktiv Pedagogik drabbar patienterna och dess anhöriga. Jag gör det genom att publicera ett öppet brev från 2012, undertecknat av 14 patienter och anhöriga, där behandlingen av de som väljer konduktiv Pedagogikbeskrivs som ”av förvaltningen sanktionerad mobbning”.
Brevet skickades till ansvariga politiker och till habiliteringens chefstjänstemän.
Jag har bara skrivit initialerna på de patienter och anhöriga, som undertecknat detta brev, i detta publicerade inlägg. I ursprungsbrevet till politiker och tjänstemän är namnen utskrivna och personerna sökbara. Jag har inte tagit bort namnen för att de vill vara anonyma, utan för att det är en tid sedan detta brev skrevs. Det är mycket modigt att kritisera en förvaltning, som man är beroende av för att få annan vård och stöd. Att dessa modiga hjältar åter ska behöva stå tillsvars och riskera nya konflikter med sin habilitering, tycker jag är onödigt.
Jag önskar verkligen att fler skulle vara så modiga, att de vågade offentliggöra sina önskemål och sin kritik. Första steget till förändra är att få upp problem och önskemål till debatt. Om ingen vet vilka problem och önskemål vi har, kan ingen hjälpa oss att förändra.
I morgondagens inlägg ska jag beskriva hur politiker och tjänstemän agerade efter nedanstående öppna brev.
Landstingsfullmäktige. Bild SR Blekinge
Mail skickat 2013-02-10
FRÅN mig och 14 patienter och anhöriga som valt Kondktiv Pedagogik i Blekinge
TILL
Habiliterngschef Maj-Lis Olsson, Förvaltningschef Kristina Möller
Även till Landstingsråden
Kalle Sandström (S), Per-Ola Mattsson (S), Alexander Wendt (M)
och till Landstingsfullmäktigledarmot Clas-Olle Jonsson
Och för kännedom till fd Landstingsråd
Marie Sällström (S)
Hej!
Tyvärr skriver jag bara till er om missnöje. Det är tråkigt, så borde det inte vara. Ni, liksom jag, arbetar ju med människovårdande verksamhet, där service och omtanke i mångt och mycket är ledord. Kanske var det därför vi gjorde vårt yrkesval från början, för att få göra livet lite lättare för dem som av olika omständighet behöver samhällets stöd.
Jag skriver detta som ett öppet brev, eftersom jag vid flera tillfällen försökt lyfta frågorna direkt med Maj-Lis. De meddelande jag fått tillbaka har varit korrekta, men för ärendet ofullständiga. Jag hoppas därför nedanstående problem ska utredas, när fler får kännedom om dem.
Bild privata affärer
Detta brev är skrivet på uppmaning av följande föräldrar och tränande:
1. C K, 2. E S, 3. F H, 4. T P, 5. M B, 6. A G, 7. L G, 8. S G, 9. K P, 10. K P, 11. M M, 12. D M, 13. L H, 14. L H
De har alla läst brevet och är därför med och undertecknar det, även om brevet är skrivet av mig, Lars Mullback, och i mitt namn.
Jag är stolt över det svenska samhällsansvaret och vårt sociala skyddsnät. Det är väl inte lika finmaskit som det en gång var, men fortfarande är vårt omsorgssystem ganska unikt i världen.
Som ni vet företräder jag konduktiv pedagogik (KP), både för dem som vill träna och för verksamheterna.
I denna position har jag kontakt med de flesta landsting och arbetet tycks fungera bra för alla parter. KP är alltmer en naturlig extra resurs inom hab, till gagn och belåtenhet för alla parter.
Förr om åren var det ofta missförstånd, som ledde till att både patienter, anhöriga och personal inom de olika verksamheterna blev sårade. Undantaget var Blekinge, som ända sedan 1997 varit positiva till KP.
Anledningen till detta brev, är tyvärr att läget sedan drygt ett år är det omvända. Nu är det bara patienter, anhöriga och personal från Blekinge som klagar.
Landstingsrådet Marie Sällström (S) avgick under mars 2012. – Nu vill jag lämna plats för ett generationsskifte, sa hon. Bild från SR Blekinge
Jag vet att mycket har förändrats i Blekinge sedan Marie Sällström släppte rodret (kopia av detta brev skickas till hennes privata mail för info om hur arvet efter henne förvaltas).
Säkert finns det andra orsaker till missnöjet i ert landsting. Mycket kan säkert skyllas på ekonomin. Men i fallet KP, har de klagomål jag får in, mycket lite med ekonomi att göra.
Min uppfattning är att klagomålen beror på att era rutiner förändrats. Dessa förändringar uppfattas av de drabbade, som av förvaltningen sanktionerad mobbning. Det tycks också som om era verksamhetsanställda uppfattar dessa nya rutiner, som signaler att det är fritt fram att kritisera och motarbeta de patienter och anhöriga som väljer KP.
Det är intressant, men sorgligt att det går att förändra en verksamhet på så kort tid. Mellan 1997 – september 2011 kom inte ett enda klagomål vad gäller KP från Blekinge till min kännedom. Därefter har klagomålen kommit det i en aldrig sinande och tyvärr accelererande ström.
Enligt vad jag uppfattar gäller klagomålen följande:
Godtycke vad gäller remiss skrivning
Patienterna får besked om att läkaren skrivit remiss, men beslut eller avslag uteblir i något fall. Och i många fall är det som följande mamma skriver:
”Vi föräldrar ska inte behöva ligga på månader i förväg men få ett ja/nej svar till remiss en kort tid innan planerad träning. Det krävs planering för att vara borta från jobb och skola. Detta tycks inte beaktas av habiliteringen. Efter att man som förälder påbörjat diskutionen om att vi vill åka till move o walk får man ringa o ligga på varje vecka och man få inte på automatik ett brev där det står att vi får åka. Det innebär att man få ringa hela tiden o kolla upp det mellan hab-move o walk. Detta tar energi o tid som vi föräldrar behöver lägga på våra barns hjälp-tillsynsbehov.
Mvh K P”
Ytterligare klagomål har varit:
Svårigheter att förstå om ni har ett kösystem och i så fall om det finns regler för detta kösystem
Anvisning av träningsperiodernas omfattning. För att KP-träning ska bli effektiv behandling krävs att träningen sker i grupp med patienter med liknande diagnos och mognad. Att placera ett barn i fel grupp, på grund av att er remiss anger gruppval (2 eller 4 timmarsgrupp), kan innebära att behandlingsresultaten uteblir
Möjligheten till granskning av hur pengar som används till KP, då så många få besked att pengarna är slut. Det finns budgetgräns för vuxna, men finns det någon budgetgräns för barn? Vem beslutar den i så fall?
Jag tror inte ovan angivna svårigheter är omöjliga att lösa om viljan finns.
Det senaste klagomålet, jag fick, gör mig dock orolig.
F H är mamma till A H. Hon skrev till mig:
”landstinget i Blekinge har nekat vår dotter A H att få åka till m&w i Göteborg. A H är 13 månader och har cp-skada, hemiplegi. Remissen från hab-teamet är skriven, men verksamhetschefen för hab, Maj-Lis Olsson, säger till mig att pengarna tyvärr inte räckte till A H. (ordagrant).
Maj-Lis enda brasklapp var att om någon annan hoppade av och inte ville åka, så kunde det kanske bli aktuellt för Almas del. Men jag tror inte på det eftersom vi har plats redan i mars.
Vi är ganska nya inom allt det här med träning, cp, hab, rättigheter mm, då vi kommit till hab nu i jan i år. Och egentligen inte fått mycket till hjälp ännu.
Med vänlig hälsning F H”
Bild kanarieliv.se
Detta brev gör mig mycket frågande. Nya avtalet vad gäller KP börjar gälla i mars. Är pengarna slut innan året har börjat?
Eller har verksamhetsledningen tagit ett beslut om att fasa ut KP, så att endast de som redan prövat KP har rätt att söka igen? Är detta beslut i så fall politiskt förankrat?
Att vara verksamhetschef innebär ett ansvar att förvalta, men i en människovårdande verksamhet gäller inte förvaltningsuppdraget i första hand att vara arbetsgivare eller fastighetsägare.
Jag förstå att det är viktigt att behålla arbetstillfälle inom landstinget, men när det gäller en så liten diagnosgrupp som neurologiskt funktionshindrade barn i gruppbehandling, då krävs ett större underlag, än vad som finns i Blekinge.
Vår fantastiskt Svenska sociala omsorg bör omfatta även små vårdkrävande grupper och deras önskemål borde särskilt beaktas, då allmänna vårdinsatser oftast är anpassade efter större gruppers behov och därför inte kan, eller ska passa alla särintresse. Särintressen måste också kunna, även om det skulle kräva indragningar på den egna verksamheten.
Att få reda på att ens barn har en CP-skada, innebär säkert en kris i sig. Det är tråkigt att mammorna, Frida och Kristin, ska möta ett motstånd också. Det är ju för dem och deras barn vi arbetar, är det inte?
Dessa föräldrar har valt att öppet skriva under, för att understyka behovet av att ovanstående problem löses:
1. C K, 2. E S, 3. F H, 4. T P, 5. M B, 6. A G, 7. L G, 8. S G, 9. K P, 10. K P, 11. M M, 12. D M, 13. L H, 14. L H
MVH
Lars Mullback
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att: Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail. Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg ett eget inlägg, så länge det följer svensk lag och publicistiska principer. Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.
I december 2011 var alla föräldrar till CP-skadade barn i Blekinge glada. Politikerna hade lyssnat på deras protester och förstått deras behov. Istället för att följa experterna, verksamhetschefernas, rekommendation att dra in bidraget till Konduktiv Pedagogik, blev det politiska beslutet, att behandlingen fortsatt skulle erbjudas som komplement till habiliteringens verksamhet. Dessutom uppmanade den politiska ledningen habiliteringen att ta fram underlag för att även vuxna skulle omfattas av rätten till Konduktiv Pedagogik i kommande upphandlingar
Det nya avtalet innebar dock att habiliteringen fick ansvar för vem som skulle få Konduktiv Pedagogik. Tanken från politiskt håll var att även denna behandling skulle bli en del av habiliteringens standardinsatser för målgruppen och att KP-behandlingen skulle ingå i patientens habiliteringsplan, där alla insatser planeras för att inte krocka med varandra.
En jättebra tanke kan man tycka. Äntligen samarbete mellan verksamheterna till patienternas bästa. Habiliteringshefen själv, Maj–Lis Olsson, fick ansvar för att detta pionjärarbete skulle gå rätt till och för att inplantera en positiv attityd till detta ny/gamla behandlingsverktyg. bland medarbetarna inom habiliteringen i Blekinge. Det var samma Maj-lis, som föreslagit att Kondutiv Pedagogik skulle bort från Blekinge, ett par månader tidigare. En delegation från Blekinges habilitering bjöds in till den Konduktiva verksamheten i Göteborg, för att diskutera formerna för samarbetet.
Klicka på bilden för att förstora och läsa. Klipp från BLT hösten 2011
Hur gick det då, med de goda intentionerna? Redan några månader in på det nya avtalet, började jag ana oråd. Mellan 1997 – september 2011 kom inte ett enda klagomål vad gäller Konduktiv Pedagogik från Blekinge till min kännedom. Därefter kom klagomålen i en aldrig sinande och tyvärr accelererande ström. Varför?
Innan 2011 hade habiliteringen inget att göra med vem som skulle få träna Kondujtiv Pedagogik. Men enligt det nya avtalet från 2011, skulle habliteringen och Maj-Lis Olsson ha ansvar. Istället för att detta blev inledningen till ett samarbete, till gagn för patienterna, tycktes habiliteringen använda sin makt för att försvåra för de som ville komplettera habiliteringens insatser. Föräldrarna fick vänta på beslut tills bara några dagar innan de skulle åka. Läkare avrådde eller hotade med att dra in habiliteringens egna insatser om de valde Konfuktiv Pedagogik. Fler konkreta exempel kommer i nästa tillbakablick.
Här nedan väljer jag att presentera ett exempel från min egen värld. Som representant och företrädare för målgruppen, de som vill ha och anser sig behöva Konduktiv Pedagogik, försökte jag ta reda på vilka regler som gällde för 2012 år avtal. Främst försöte jag ta reda på vem som fick, vilka begränsningar och om även vuxna omfattas. Enkla frågor, men tydligen svåra att besvara.
Det krävdes åtskilliga mail och kontakter med två av habiliteringchef Maj-Lis Olssons överordnade chefer innan jag fick ett vettigt svar på dessa enkla frågor från henne.
I Sverige gäller offentlighetsprincipen. Det är en grundbult i vårt svenska demokratiska system. Att få reda på hur många som får, hur urvalsprinciperna går till och hur målgruppen informeras är grundläggande.
Svårigheterna att få Maj-Lis att svara, påminner mycket om svårigheterna, att få reda på vilka regler som gäller för Konduktiv Pedagogik i Örebro. Se gärna kategori Örebro, där är ett liknande maktspel om information, pågår just nu.
offentlighetsprincipen
Tjänstemän i offentlig förvaltning, är tydligen inte vana vid att bli granskade offentligt. De tycks tro att de är chefer, även över sina kunder, patienterna. Men så är det inte. För patienter ska rättvisa möjligheter gälla, därför är öppenhet och transparans mycket viktigt. Det räcker inte med att att en habiliteringschef svarar att urvalsprinciper sker enligt regelverk och fastställd budget. Vilket regelverk? Vilken budget. Vad händer om budgeten inte räcker? Blir det kö, eller lottning eller äskas mer pengar. För dessa frågor gäller öppenhetsprincipen. Myndigheterna har skyldighet att svara och redovisa offentligt.
Att jag, som målgruppens representant och med journalistvana, måste skriva tio mail och ta reda på besluts ordning och chefsherarki, innan jag lyckas få fram ett svar, kanske är okej. Men jag tänker på dessa stakars föräldrar, runt om i Sverige. De är utelämnade till habiliteringarna, helt enkelt för att de behöver dem, för att klara av och leva med sina ofta svårt skadade barn.
För inte så länge sedan, 50-60 år sedan, lämnades dessa barn ofta bort till institution, för att de kräver en så stor vård- och omsorgsinsats. Också mina föräldrar fick rekommendationen att lämna bort mig, för att kunna leva ett normalt liv. Men det gjorde de inte. Jag vill bara påminna om att det är mycket svårt skadade barn och hårt pressade föräldrar vi pratar om.
Habiliteringen finns för att hjälpa dem i deras utsatta situation, inte för att försvåra livet ytterligare för dem.
Att habiliteringar runt om i hela Sverige vägrar att tala om för dessa föräldrar, att det finns olika sätt att se på och behandla ett neurologiskt funktionshinder, gör mig rosenrasande. Det finns ingen bot. Men föräldrarna borde i alla fall få reda på vilka olika möjligheter som finns, för att hitta tillbaka till ett drägligt liv tillsammans med det barn man fick, som inte blev den perfekta baby man kanske drömt om.
Här nedan följer en lång mailväxling mellan mig och förvaltningen. Varför jag skrev till dem? Flera föräldrar hade ställt samma frågor på olika nivåer inom habiliteringen. Utan att få svar. Några visste inte ens om de kunde söka Koduktiv Pedagogik.
Jag publicerar detta, för att det måste komma till allmän kännedom, hur en offentlig förvaltning behandlar den målgrupp de är anställd för att serva.
Detta är första exemplet, men det kommer fler om in följer Mullback Bloggar.
2012-10-08
till Habiliteringschef Maj-Lis Olsson och hennes överordnade Förvaltningschef Kristina Möller från Mig
Hej
Hoppas allt är bra med er.
Jag var själv inte med när Maj-Lis besökte Move & Walk, men jag hörde av Eszter med flera att det var ett mycket positivt möte.
Som vi alla vet, vill en enig politikerstab att konduktiv pedagogik ska erbjudas i alla åldrar till de medborgare i Blekinge, som så behöver
Det avtal som gäller är ettårigt. Jag uppfattar det som ett övergångsavtal och att den politiska vilja är att detta alternativ i fortsättningen ska hanteras inom habs budgetramar.
FRÅGOR
Som journalist och företrädare för patientgruppen undrar jag:
om ni upparbetat rutiner för detta,
hur dessa rutiner ser ut, omfattning
om ni avsatt eller äskat pengar
och i så fall hur mycket resurser finns avsatta
Svar från Maj-Lis 2012-10-11
Hej Lars
Just idag skiner en strålande sol över Blekinge, träden flammar i rött och naturen visar sig från sin bästa sida – till helgen ska det regna så det gäller att njuta.
Vad gäller avtalet så är det som du säger ett årsavtal men med möjlighet till förlängning. Detta är inte ifrågasatt.
Under året har alla som sökt en period konduktiv pedagogik fått detta beviljat. Våra rutiner är som med så mycket annat att man som patient väcker frågan hos det team man har kontakt med. Planering görs i relation till de habiliteringsinsatser som ligger parallellt. Själva betalningsförbindelsen skriver jag under som verksamhetschef.
Senare i höst har vi några medarbetare som kommer att göra ett nytt besök på Move & Walk. Just nu planeras för att hitta en dag som passar alla.
Det känns som hon försöker beskriva hur bra det är, för att jag inte ska rota vidare.
Ska jag bli misstänksam?
ny fråga till Maj-Lis från mig
2012-10-12
till Maj-Lis
Hej
Roligt att höra att det funkar bra och att ett nytt besök är inbokat. Fast att gällande direktiv efterlevs förutsätter jag.
Mina frågor gällde framtiden och kvarstår
Kommer avtalet förlängas?
Hur ser rutinerna ut för vuxna, som också ska omfattas av det nu gällande avtalet och vid en ev förlängning
Svar från Maj-Lis till mig och Förvaltningschef Kristina Möller
2012-10-12
till mig, Kristina
Hej igen
som jag skrev tidigare har vi inte ifrågasatt en förlängning eller dragit igång en ny upphandling. Avtal hanteras av vår upphandlingsenhet.
För vuxna gäller samma rutiner som för barn och unga. Man kontaktar sitt team och förankrar sitt önskemål om en period konduktiv pedagogik.
Trevlig helg
Maj-Lis Olsson
Verksamhetschef
Habiliteringen Blekinge
MINA FUNDERINGAR
Problemet är att det befintliga avtalet gäller enbart barn! Altså jag har inte möjlighet att tar emot de via avtalet. De kanske har avsatt separat pengar för det men då är det direkt upphandling. Om de gör det det läggs ihop med andra avtalkostnaden och då det överstiger beloppet som man kan göra direktupphandling för. Samtidigt. De kan helt enkelt inte tänka att vi gör det bara rakt av för samma pris osv. De har inte informerat oss. Vad kan vi säga till familjerna? Får vuxna ingen vet vilka regler som gäller
Några veckor senare får jag nya indikationer från föräldrarna att de motarbetas och krånglas
alla har fått nu informationen om att pengarna är slut och därför när de har kontaktat sin habilitering för att anmäla sin önskan att få kunna träna med Konduktiv Pedagogik har de fått samma svar. Pengarna är slut.
De vände sig till mig och undrar över hur många barn som har tränat egentligen och hur mycket är budgeten för ändamålet
För att komma vidare skriver jag till upphandlingsenheten Göran Zackheden
2012-11-05
till goran.zackheden,
Hej
Förra året var jag med och lobbade för att Blekinge läns Landsting även framgent ska avsätta medel för upphandling av Konduktiv Pedagogik (KP). Vi hörsammades för detta.
Nu när snart ett år gått efter beslutet, vill jag kolla upp hur utfallet blivit fram till nu. Jag förutsätter att uppgifterna är offentliga och har erfarit att du ska vara rätt person att fråga.
Frågor
1. Finns det någon beloppsgräns för de medel som är anslagna till KP
2. Hur stor är ev beloppsgräns
3. Hur mycket medel för KP är utnyttjade för innevarande avtalsperiod
4. Vilka regler / återkopplingar finns i fall de anslagna medlen är underdimentionerade
Svar från Göran Zackheden till Maj-lis och mig
2012-11-05
till Maj-Lis, mig
Hej Lars,
Skickar din frågeställning vidare till vår Maj-Lis Ohlsson som är verksamhetschef inom Psykiatri och Habilitering och kan svara på dina frågor.
Med vänlig hälsning
Göran Zackheden
pricklinje 1
Göran Zackheden
Avdelningschef, affärsenheten
Affärsområde ledningsstöd och affärsutveckling, Landstingsservice
Landstinget Blekinge
Postadress: 371 81 KARLSKRONA
Besöksadress: Wämö Center
Återkoppling från mig till Göran Zackheden och Maj-Lis
2012-11-05
till Göran, Maj-Lis,
tack, Göran
Jag har fört samtal med Maj-Lis senaste veckorna, men har mest fått generella svar, ville få dessa bekräftade med konkreta fakta, därför skrev jag till dig. Vem som meddelar dessa offentliga fakta är underordnat, bara jag får dem.
Kopia av detta mail till Maj-Lis
MVH
Lars Mullback
MINA FUNDERINGAR, moment 22
Det ser ut som en en manna diktatur!!!
Svar från Göran Zackheden till Maj-Lis och mig
2012-11-06
till mig, Maj-Lis
Hej Lars,
Jag ansvarar för landstingets upphandlingsverksamhet och kan tillgodose dig med uppgifter som rör detta område, dina frågor avser ett helt annat område, jag skall tala med Maj-Lis om dina frågor.
Vi hör av oss i ärendet.
Med vänliga hälsningar
Göran Zackheden
Äntligen ett svar från Maj-Lis med konkreta svar på några av mina frågor.
2012-11-14
till mig
Hej Lars
Återkommer här med ett förtydligande:
Som du vet lade vi ett sparbeting för konuktiv pedagogik som avsåg 300.000 kronor. Detta var den omfattning som varit aktuell tidigare och som nu är det belopp som är reserverat för ett år. För 2012 är det uppbokat 270.000 kronor. Vi har tre remisser som inte är skrivna då de avser perioden efter 2 mars och förlängningen är avtalet är ju inte ännu undertecknat.
Hälsningar
Maj-Lis Olsson
Verksamhetschef
Habiliteringen Blekinge
ÄNTLIGEN FAKTA, INGET SVAMMEL
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via en kommentar eller ett eget inlägg, så länge det följer svensk lag och publicistiska principer. Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.
Förtvivlade föräldrar kontaktade Jesper Odelberg och mig för att få hjälp att rädda Konduktiv Pedagogik i Blekinge 2011. Habiliteringschef Maj-Lis Olhsson och hennes överordnade förvaltningschef Kristna Möller hade plötsligt bara bestämt att det öronmärkta anslaget som funnits till Konduktiv Pedagogik i 13 år skulle bort. Inga CP-skadade barn i Blekinge skulle få den behandlingen längre.
Detta tjänstemannaförslag kom oväntat, som en chock för föräldrarna.
Till stöd för föräldrarnas kamp skrev Jesper och jag ett brandtal till politikerna. (Se tidigare Blogginlägg, kategori Blekinge). Föräldrarna gick också ut i massmedia och både tidningar, lokalradio och regional-TV uppmärksammade protesterna. De sammankallade även till en demonstration vid kommande landstingsmöte, för att ansvariga politiker skulle förstå att tjänstämännens förslag måste ändras.
Inom offentlig förvaltning, går det oftast till så, att politiska beslut tas efter tjänstemännens förslag. Det är sällan politiker ändrar ett tjänstemanna förslag. Det är ju tjänstemännen som är experterna. Men ibland har någon eller några politiker specialintresse i ett ämne. Då kan politikerna detalj-styra. Exempel på det är Marie Sällström i Blekinge och Rågionråd Eva Eriksson i Västra Götaland Regionen, som på 1990-talet fick politisk majoritet för att upphandla Konduktiv Pedagogik, trots att deras förvaltning, habilitering var emot och tjänstemännen avrådde.
I mars 2012 skulle Marie Sällström gå i pension. Därför vågade tjänstemännen i Blekinge i november 2011 föreslå att det Konduktiv Pedagogiska-avtalet inte behövdes. Marie hade ju sin avgång att tänka på och hade redan börjat lämna över den politiska ledningen. Övriga politiker saknade specialkompetens på habiliteringsområdet. Tjänstmännen hoppades på att återta makten, få in den Konduktiv Pedagogiska budgeten i den egna förvaltningen. Tjänstemännens uppdrag är ju i första hand att hålla budget, deras ansvar sträcker sig inte till att tillhandahålla den vård patienterna efterfrågar och behöver. Det så kallade tjänstemanna-ansvaret avskaffades för mer än 20 år sedan.
FÖRÄNDRINGAR
Organisatoriska förändringar är vanliga, vårdavdelningar stängs eller flyttas. Ibland leder det till små protester, någon insändare i lokaltidning, men oftast sker förändringar lugnt, även om det ofta innebär att många får sluta sina arbete och blir av med vård som de säkert behöver. I de flesta fall erbjuds någon likvärdigt istället.n De flesta förändringar accepteras. Kanske för att den verksamhet som stängs inte är den bästa. Förändring kan ju också innebära förbättring.
NÄR KONDUKTIV PEDAGOGIK HOTAS
Gång på gång, runt om i Sverige, har vi hört högljudda protester, när möjligheten att få Konduktiv Pedagogik-behandling hotas, så också i Blekinge. Visst är det mycket, mycket vanligt att de tjänstemanna förslag, som läggs fram också antas, men inte alltid.
I Blekinge blev föräldrar och tränande mycket upprörda över att möjligheten att träna Konduktiv Pedagogik skulle försvinna. För dem är inte Konduktiv Pedagogik en behandlingsform vilken som helst, som kan bytas ut mot något annat.
Dessa föräldrar organiserade sig för den gemensamma saken och lyckades komma i kontakt med ett antal landstingspolitiker och fick förklara för dem varför Konduktiv Pedagogik är så viktigt och att Konduktiv Pedagogik inte är utbytbart mot något annan, som vid en ytlig jämförelse kan synas jämförbart.
Det är unikt att målgruppen engagerar sig så aktivt och intensivt. Det är också unikt att politiker lyssnar så intensivt, att sakfrågan om Konduktiv Pedagogik-avtalet blir viktigare är att följa de normala arbetsrutinerna.
Säkert hade Marie Sällström ett finger med i hennes sista beslut i ärendet 2011, när landstingsfullmältige besluta att stryka habiliteringschef Maj-Lis Ohlssons förslag att ta bort Konduktiv Pedagogik. Politikerna förstod målgruppens behov och önskemål och anslog fortsatte medel till Konduktiv Pedagogik, utan att föräldrarna behövde demonstrera.
Detta är ett bra exempel på att demokratin i Sverige faktiskt fungerar. Om man verkligen vill något, om något verkligen är viktigt, går det att påverka och förändra beslut.
ETT STÄNDIGT ARBETE
Tyvärr finns fortfarande många tjänstemän kvar, som inte förstår behovet av Konduktiv Pedagogik, utan anser att deras uppdrag främst går ut på att driva sin egen förvaltning effektivt och inom budget. Därför behöver vi ständigt vara vaksamma och vi kommer för lång framtid behöva föräldrar som engagerar sig, ger tid och kraft.
För vissa tjänstemän ger sig aldrig. Nästa inlägg i denna serie handlar om fortsättningen, för ett politiskt beslut ska ju administreras av dessa överkörda tjänstemän. Hur tror ni att det går?
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via en kommentar eller ett eget inlägg, så länge det följer svensk lag och publicistiska principer. Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som är inlägg
2011 utredde habiliteringen i Blekinge om Konduktiv Pedagogik behövdes över huvud taget. De kom fram till att det inte behövdes alls. Pengarna kunde bättre användas i den egna verksamheten, ansåg de. Förtvivlade föräldrar kontaktade Jesper Odelberg och mig för att få stöd och hjälp att rädda Konduktiv pedagogik i Blekinge. Vi skrev detta brandtal till landstingspolitikerna, för att försöka få dem att förstå:
Vi, Jesper Odelberg och Lars Mullback, en aktiv Vänsterpartist den andre Moderat, arbetar tillsammans för vi är båda övertygade om att ett välfärdssamhälles viktigaste uppgift, är att hjälpa de mest utsatta.
Habiliteringen i Blekinge har nu lagt ett förslag som ska klubbas på landstingsmötet den 28 november att Konduktiv Pedagogik inte längre ska erbjudas länets CP-skadade. En rättighet som funnits och fungerat utmärkt i 14 år.
Vi är båda CP-skadade, och trots eller på grund av våra grava handikapp har vi både framgångsrika karriärer, en stå uppare och en filmregissör.
Vi har mycket att tacka svensk habilitering och svensk handikapp politik för, men det är på grund av Konduktiv Pedagogiksom vi blivit självständiga och vuxna individer.
Det är tack vare politisk vilja och mod att satsa på handikappvård som vi fick rätt och möjlighet att gå i skola 1963. Hade vi varit födda 10 år tidigare hade förmodligen också vi blivit institutions offer, instängda för att vanliga människor skulle slippa se oss. Så har personer med våra skador blivit behandlade i alla tider före oss.
Men vi har inte bara räddats av framgångsrik svensk social politik. Vi har också räddat oss själva genom att införa Konduktiv Pedagogik i Sverige. En träningsform som helt är anpassad för CP-skadade och neurologiskt funktionshindrade.
Många minns säkert filmerna när vi lärde oss och dricka och äta själva, i vuxen ålder, trots att våra habiliteringar intygade att det var omöjligt. Hade vi accepterat att habiliteringens sjukgymnastik var den enda behandling som fanns, då hade vi båda suttit i rullstol nu och blivit matade och omhändertagna dygnet runt. För det är fysiskt mycket påfrestande att leva med så svåra skador som vi har, om man inte får hjälp att lära sig hantera sina rörelser och muskelryckningar.
Ni vanliga människor tror väl att habilitering kan ge sådan hjälp och träning. Men det kan de inte. Ingen yrkesgrupp inom habiliteringen, inte ens sjukgymnasterna, är utbildade på hur en CP-skadad eller neurologiskt funktionshindrad rör sig eller hur de ska kunna lära oss att röra oss bättre.
Att svensk handikapp politik gett oss möjlighet att leva i samhället är ett faktum. Att Konduktiv Pedagogik gjort att vi fysisk också klara att ta del av denna frihet, är en lika tung sanning. En tung och tragisk sanning, för att så många CP-skadade i Sverige fortfarande är utelämnade till den amatörhjälp habiliteringen erbjuder i form av sjukgymnastik, anpassad för normala kroppar, inte neurologiskt funktionshindrade.
Blekinge landsting var först i Sverige, med att erbjuda Konduktiv Pedagogik till de som så önskade. Tack för att ni var så lyhörda, snabba och tog ert politiska förtroende uppdrag på så stort allvar. Det betydde och betyder mycket.
Nu har flera landsting tagit efter Blekinges goda föredöme och Konduktiv Pedagogik är nu mer ett arbetssätt som har fått ett allt starkare och bredare fäste i Sverige.
Dock har INGEN offentligt finansierad habilitering ens försökte att använda sig av Konduktiv Pedagogik med utbildad personal.
Konduktiv Pedagogik finns på grund av att privat vård får finnas i Sverige. Det är lätt att glömma, att för inte så länge sedan var det omöjligt att välja skola, vård och omsorg i Sverige. Staten hade rätt att bestämma vilken vård och utbildning, som skulle passa bäst för alla. Det är tack vare att de monopolen är uppbrutna, som vi, Jesper Odelber och Lars Mullback kan dricka, äta, gå och klara oss självständigt, trots våra CP-skador.
1996 var första gången jag, Lars Mullback, ensam påkallade uppmärksamhet för att habiliteringen var ett monopol som borde utvecklas. Då kallades jag lögnhals, när jag hävdade att Konduktiv Pedagogik, behövdes som ett komplement till habiliteringen, för att hjälpa CP-skadade till ett lättare och rikare liv. Nu 15 år senare finns det ingen som ifrågasätter att jag hade och har rätt, ändå finns INGEN habilitering, som tagit till sig kunskapskonceptet.
Att habiliteringen så rabiat håller fast vid sina icke vetenskapligt bevisade behandlingsformer och avvisar ett fungerande och efterfrågat alternativ, är så anmärkningsvärt att det utretts i en doktorsavhandling från 2009; ”Habilitering i fokus” av
Ulla Bohlin, Socialhögskolan, Lunds universitet.
I avhandlingen konstateras att habiliteringen har en monopolliknande ställning inom vården av funktionshindrade, men att det inte beror på överlägsna behandlingsresultat. Tvärt om slås fast att i all jämförande forskning mellanKonduktiv Pedagogik och habiliteringen är det svårt att utläsa om det ena arbetetsättet är bättre än det andra, eller som professor Hans Forssberg uttrycker det i tv4-filmen VÅRDEN ÄR CP: ”Både är lika bra eller lika dåliga.”
Att habiliteringen i Sverige uteslutande använder sig av tvärvetenskapliga team och sjukgymnastik som träningsform, beror alltså på tradition, inte på vetenskaplig evidens.
Ändå konstaterar Ulla Bohlin i doktorsavhandlingen att: ”Habiliteringsenheter från norr till söder uppvisar stora likheter och habilitering sker i en standardiserad organisatorisk kontext” och erbjuder samma behandling ”oavsett geografisk belägenhet eller social kontext”.
Det finns inte några logiska eller vetenskapliga orsaker till att habiliteringen är så homogen, menar Ulla Bohlin. Habiliteringen använder sig istället av sin monopolliknande maktposition, för att behålla kontrollen och inte släppa in Konduktiv Pedagogik. I doktorsavhandlingen framkommer otaliga exempel på att habiliteringeen istället för att lyssna på målgruppen, använder sig av följande knep för att avfärda de patienter som efterfrågar detta behandlingsalternativ:
”visa aktivt ointresse och att inte involvera sig när barn får Konduktiv Pedagogik-träning”
”kritisera dess innehåll, form och kunskapsbas”
konstruera en kollegial samstämmighet gentemot patienter och deras an höriga
Statens Byrå för medicinsk utvärdering (SBU) skriver klart i sin rapport omKonduktiv Pedagogik, att det är ett arbetssätt som kan användas, men att det inte är lämpligt att habiliteringen använder hela konceptet i sin organisation. Därför behövs båda.
Att habiliteringen fortfarande ser Konduktiv Pedagogik som ett hot, istället för en möjlighet för en del av sin patientgrupp, blir begripligt endast, om man anser att det är viktigare att sjukgymnasterna ska få behålla sina arbeten, än att några CP-skadade barn ska få adekvat vård.
Konduktiv Pedagogik och habiliteringen har alltså samma målgrupp och alla de patienter som tränar Konduktiv Pedagogik behöver många av habiliteringens insatser, även när de tränar Konduktiv Pedagogik.
Det är mycket viktigt att Ni som folkvalda politiska förvaltare förstår hur livsavgörande både habiliteringen och Konduktiv Pedagogik är för den lilla, mycket utsatta och svaga grupp, som de neurologiskt funktionshindrade är.
Habiliteringen i Blekinge har nu lagt ett förslag som ska klubbas på landstingsmötet den 28 november 2011, att Konduktiv Pedagogik inte längre ska erbjudas länets CP-skadade. En rättighet som funnits och fungerat utmärkt i 14 år. En besparing på 330 000:- om året!
Vi hoppas att ni har det politiska modet, som era företrädare haft, att öronmärka de Konduktiv Pedagogik-pengarna, så att inte habiliteringen kan utnyttja sin hegemonis ställning, för att upprätthålla sitt icke vetenskapligt verifierade monopol.
Att se habiliteringen som det enda alternativet, förfaller som en föråldrad tanke både vetenskapligt och politiskt, när vårdval och delaktighet snarare är de honnörs ord, som driver debatten och utvecklingen i övriga samhället.
Jesper Odelberg,
Lars Mullback
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Senaste veckorna har jag beskrivit hur habiliteringstjänstemännen i Blekinge motarbetat CP-skadade barn och på olika sätt försökt förhindra dem till behandling enligt Konduktiv Pedagogik. Följ utvecklingen och de olika turerna genom att läsa Kategori Tillbakablick Blekinge.
