MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
Denna vecka har vi fått följa Amanda Larsson genom livet. Hon började med Konduktiv Pedagogik när hon var 3 år, nu är hon 18.
Idag avslutar vi artikelserien om Amanda Larsson med en längre filmad intervju med Amanda och och hennes mamma Petronella.
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
Denna vecka har vi fått följa Amanda Larsson genom livet. Hon började med Konduktiv Pedagogik när hon var 3 år, nu är hon 18.
Idag fortsätter artikelserien om Amanda Larsson med Filmen om Move & Walk-skola, där både Amanda och Mamma Petronella medverkar.
SE FILMEN OM MOVE & WALK-SKOLA :
Imorgon kommer en längre filmad intervju med Amanda och Petronella.
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
Denna vecka har vi fått följa Amanda Larsson genom livet. Hon började med Konduktiv Pedagogik när hon var 3 år, nu går hon i Move & Walks gymnasieskola.
Idag fortsätter vi artikelserien om Amanda med ett brev från Amandas mamma, Petronella, skrivet 2013.
(I förrgår Publicerades ett brev skrivet av Amandas mamma, skrivet 1999)
LÄS PETRONELLAS BREV FRÅN 2013:
Jag är Mamma till en Cp-skadad flicka och kan berätta att utan Move And Walk i min o vår dotters liv, vet jag inte hur vårt o hennes liv hade varit.
Jag såg tv-programmet -97 om denna träning i Budapest och läste sedan i en tidningsartikel att det skulle komma till Sverige till Nässjö. Jag ringde på en gång och vi fick komma på bedömning ganska snabbt. 3 månader senare,m så fick vi en träningstid. Då firade Move and walk 1 år och vi fick börja med att vara med på kalaset. Amanda började sin träning och efter de 4 veckorna så var min dotter en helt annan person. Det visade sig att hon kunde en massa saker som vi inte visste!
Vi har alla år tränat 2 ggr/år ett år 3 ggr. Det är många år sen nu och ja, vi har fortsatt att träna.
För några år sen nu startade även Move and Walk, som numer finns i Göteborg, en skola och min dotter fick en plats där. Det var som en räddande ängel i nöden. Vi är så glada för att hon har fått möjligheten att gå där.
Amanda är idag 18 år och går på Gymnasiet. Hon har tack vare träningen en fantastisk kropp med massa muskler som hon lärt sig att ha koll på. Hon älskar att gå till skolan och älskar att träna.
Amanda gillar inte ens att vara ledig på loven. Hon har vant sig så vid att träna, så vid längre ledigheter får vi leka conductorer och assistent här hemma.
De som inte träffar Amanda regelbundet, ser enorma framsteg hela tiden. Vi själva har liksom blivit vana, men om jag jämför med andra som inte tränat som Amanda så är det ju en stor skillnad. Amanda har inga korta muskler. Hon har massa muskler och ingen sned rygg eller skeva fötter eller ben. Å det är så skönt att slippa sådant och alla andra sådana bekymmer. Det är ju liksom nog med det som är.
Vi är så tacksamma för det jobb ni alla på Move & Walk lägger ner och har lagt ner, för att våra barn, ungdomar och vuxna ska få möjligheten att träna och få lära sig denna livstil. För en livsstil är det. Det är inte bara en träning du gör och sen är det bra, utan man måste hålla på hela tiden, dag ut o dag in, vecka ut o vecka in, år ut o år in, alltid alltid. Men det är värt det, till 100%.
Stort Tack från hela våran Familj….Vi är er evigt tacksamma.
Petronella Larsson
I morgon publiceras FILMEN OM MOVE & WALK-SKOLA där både Amanda och Petronella medverkar (länken fungerar från och med 2014-08-14
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
Denna vecka har vi fått följa Amanda Larsson genom livet. Hon började med Konduktiv Pedagogik när hon var 3 år, nu går hon i Move & Walks gymnasieskola.
Idag fortsätter vi artikelserien om Amanda med ett brev från henne själv som 18 åring.
(Igår Publicerades ett brev skrivet av Amandas mamma, skrivet 1990)
LÄS AMANDAS BREV FRÅN 2013:
Hej! Jag heter Amanda Larsson och är 18 år. Jag bor utanför Göteborg med min mamma o pappa o 2 bröder. Har tränat på Move and Walk sedan jag var 3 år gammal. Jag har aldrig sett denna träning som jobbig…. tycker bara det är roligt. När jag var liten kändes det som om jag skulle gå o leka…… förstod inte då att jag tränade hela tiden…. det gjorde inte ens Mormor som hälsade på en gång…. men när mamma förklarade alla övningarna att det var exempelvis. för att kunna dricka ut muggen själv som vi körde bussen med en ring o böjde armarna o tittade ut genom fönstret….
Nu sen jag blivit stor så förstår jag ju mycket mer vad det går ut på… känner att min kropp mår bra av träningen … Jag har fått förmånen att gå på Move and Walks skola i Göteborg sen starten… O jag Älskar det!!! gillar ej ens att ha lov.. så nu på mitt sportlov skall jag ta en uppföljningsvecka nere på träningen…. å då får jag samtidigt träffa mina allra bästa kompisar som jag känt sen jag började att träna… de bor i Norra Sverige o vi träffas varje år på träning… Våra familjer lärt känna varann jättebra… så vi har hittat på mycket kul genom åren.
När jag var liten så var allt på engelska… så mamma o pappa fick sjunga sånger hemma på engelska för att jag skulle fatta vad jag skulle göra, hihi
Jag har träffat många coduktorer genom åren o alla e bra…. men jag gillar mest när de är lite tuffa o inte för fjantiga…. När jag var liten så hade vi ballonger, clowner o massa leksaker…. gillade aldrig det så mycket…. jag hade nog med att kolla så alla andra gjorde rätt…… Jag har sedan många år tilbaka velat bli coductor, så vi får väl se vad som händer när jag slutar skolan…. Jag kan alla program utantill…..
Jag känner att det bästa med allt detta är att jag har full koll på min kropp o jag känner att jag får mer o mer muskler hela tiden… o det är så skönt att kunna sträcka ut sig o att ha full rörlighet i armar o ben. och att slippa korsetter mm.
Så stort tack till dig Lars Mullback som tagit hit denna träningen till Sverige.
Amanda Larsson, förmedlat av mamma Petronella
I morgon publiceras ett nytt brev från mamma Petronella skrivet 2014 och i övermorgon FILMEN OM MOVE & WALK-SKOLA där både Amanda och Petronella medverkar (länken fungerar från och med 2014-08-14
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik. Amandas historia börjar med ett kapitel ur ”Boken om Move & Walk – En bok som söker nya berättelser” sammanställda av Karsten Inde, berättelser från 1990-talet, när Konduktiv Pedagogik just blivit känt i Sverige. Publiceras med tillstånd av Karsten Inde.
LÄS BREVET FRÅN AMANDAS FAMILJ 1999:
Vår dotter är CP-skadad. Hon heter Amanda och är 4,5 år. Hon kan varken sitta, krypa eller gå själv, men med den rätta hjälpen kan hon betydligt bättre än förut. Utan Nässjö och Move & Walk hade hon inte varit den hon är idag. Amanda kan inte tala, men gör sig förstådd ändå på ett jättebra sätt. Efter det att vi varit i Nässjö har Amanda fått ett enormt självförtroende. Hon kan, hon vill och hon försöker in i det sista, och det är ju huvudsaken.
Våren 1997 läste vi en annons i tidningen om en flicka som varit i Nässjö. Det var då vi tog kontakt med Move & Walk. Efter nio månaders väntan fick vi komma dit och det var då som det hände mest med Amanda, fysiskt i alla fall: Efter första gången i Nässjö kunde vi lämna tillbaka hennes handikappsstol. Nu sitter hon i en vanlig Tripptrapp-stol, som en vanlig flicka. Hon kan nu sitta längre stunder själv, dock med tillsyn och hon vet nu hur man går med sina fötter.
Hon går gärna med rollator, men med hjälp för hon korsar sina ben.
Nu har vi varit i Nässjö tre gånger och skall åka dit igen för fjärde gången om tre veckor. Sist när vi var där så utvecklades Amanda mentalt mest. Vi har jobbat mycket med att Amanda skall svara andra människor, så som hon svarar mamma och pappa. Det gör hon nu, för det mesta i alla fall. Det är klart att när någon både frågar och svarar åt en, är det ju svårt att hinna med. Jag har ofta fått påpeka att Amanda inte är utvecklingsstörd:
– Hon förstår vad du säger, men man får bara vänta lite, så svarar hon själv.
Amanda älskar att vara i Nässjö. Hade hon fått bestämma så hade vi nog varit där jämt. Där är hon en i mängden, en som alla andra. Hon är inte sämst jämt, utan till och med rent av bäst ibland. Vi trivs också bra där, trevlig personal och trevliga föräldrar att både skratta och gråta med. De vänner man får i Nässjö är inte som andra, vanliga vänner. Vi har något gemensamt på något sätt. Alla har varit med om något speciellt, som alla vi förstår. När vi var där första gången blev vi kompisar med en familj ifrån Gällivare. Vi har hållit kontakten med dem och nu i sommar skall vi på semester tillsammans. Snacka om familjen Taikon alltså! Vi har tre barn och de har två. Fördelen är att ingen tycker att det är jobbigt om det är söligt och gapigt vid matbordet. Det är heller ingen som tar avstånd ifall det är någon som kräks eller hostar vid bordet, eller någon annanstans.
På kvällarna i Nässjö när barnen har somnat så sitter föräldrar och assistenter tillsammans och utbyter erfarenheter. Det handlar ofta om hjälpmedel eller ansökningar om vårdbidrag eller assistansersättning. Vi berättar för varandra hur det fungerar med träningen på hemmaplan och det är ganska likt över hela Sverige. Vi känner att enda gången Amanda får den träning hon behöver är när vi är i Nässjö. Det vet även Amandas två bröder. De tycker också att Amanda skall åka dit, för då blir hon så duktig. De tycker själva att det är roligt i Nässjö också förstås, de brukar vara med någon vecka, det blir så länge annars som vi inte får träffas.
Det habiliteringsteam som Amanda tillhör är faktiskt positivt inställda till Move & Walk. De tycker också att Amanda har gjort framsteg sedan vi börjat att åka dit, men de tycker att träningen är ungefär som deras egen, fast det tycker inte jag… Men det är klart, om de kunnat erbjuda oss intensivträning så hade säkert det också gett bra resultat. Men under denna termin har Amandas sjukgymnast varit på dagis för att träna henne tre gånger i veckan, vilket man både kan ha och mista.
Move & Walk har fått oss att ändra på hela vårt sätt gentemot Amanda. De har lärt oss att hon faktiskt kan och att hon inte är någon bebis. Eszter sa en gång på ett möte: – MAN HJÄLPER GENOM ATT INTE HJÄLPA! Det tycker jag var bra sagt. Man får lära sig att tänka till på varenda sak man gör, så att det blir så bra som möjligt för Amanda och så att träningen smälter in i vardagen.
Kort sagt är vi väldigt glada att Move & Walk finns här i Sverige. Hoppas att alla ni som står i kö för att få komma dit snart får göra det, så kanske vi ses.
Många kramar
Amanda Larsson med familj från Göteborg
I morgon publiceras ett brev från Amanda själv, skrivet när hon fyllt 18 år, i övermorgon kommer ett nytt brev från mamma Petronella skrivet 2013 och på torsdag FILMEN OM MOVE & WALK-SKOLA där både Amanda och Petronella medverkar (länken fungerar från och med 2014-08-14
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
Denna vecka har vi fått följa Maria Andersson genom livet. Hon började med Konduktiv Pedagogik när hon var 4 år, nu är hon 24.
Idag avslutar vi artikelserien om Maria, för denna gång, med hennes egna ord. Dessa tankar om hur livet med Konduktiv Pedahogik påverkat henne och hennes familj, skickade Maria till mig för nästa 2 år sedan.
LÄS MARIAS BREV:
Hej!
Jag heter Maria Andersson och är 22 år gammal.
Jag och min familj har mycket stor erfarenhet av Kp, då jag började träna enligt denna metod redan som 4 åring. Då fanns inte metoden i Sverige än utan vi fick åka till Ungern för att jag skulle få min. träning.
Vi insåg snabbt att detta skulle bli både dyrt och jobbigt på många sätt, men mina föräldrar ville såklart ge mig bästa möjliga livskvalitet så det var värt ett försök. Det kan jag säga att varken jag eller min familj aldrig har /kommer ångra!
Innan vi åkte till Ungern första gången hade jag absolut ingen egen balans eller kroppskontroll alls, jag satt fastspänd i en speciell matstol med både bälten, bålstöd och knästöd.
När vi kom hem efter 4 veckor i Ungern kunde jag sitta i rutschkanan på Frankfurts flygplats och ta mig ner själv! Det enda stöd jag behövde för att ta mig ner var att mamma sjöng en sång som vi hade lärt oss på träningen. Detta är bara ett av många exempel på saker jag har lärt mig tack vare träningen.
Vi har räknat ut att jag har lyckats göra ungefär 30-40 träningsperioder sen jag började 1994! Detta har kostat ca 250.000 kronor sammanlagt, pengar som jag har fått enbart tack vare min mammas envishet i att söka pengar från olika fonder mm.
Idag får man ju en period/år av vissa landsting, men det gäller ju bara tills man fyller 18. Sen får man börja om och söka pengar igen, vilket jag precis har gjort och det lyckades! Så startade precis en ny period på 4 veckor i Falköping idag!
Vill bara avsluta med att tala om att det faktiskt är mycket tack vare min familj och Lars som vi har fått KP till Sverige! 🙂
Maria Andersson
I morgon publiceras FILMEN OM MARIA (länken fungerarfrån och med 2014-07-16
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
Maria Andersson var bara 4 år när jag filmade henne första gången 1995. Senast jag filmade Maria, var hon 18 år. Nu är Maria reda 24 år. Intervjun nedan gjorde jag när Maria var 18 år och gick på gymnasiet.
LÄS INTERVJUN MED MARIA:
Maria Andersson föddes 1990 och blev CP-skadad. Då fanns det bara ett sätt att behandla neurologiskt funktionshindrade i Sverige. Därför tog Marias föräldrar henne till Ungern, för att pröva konduktiv pedagogik (KP).
-Det blev räddningen i mitt liv, säger Maria och ler.
Många kommer säkert ihåg debatten i DN 1996 och filmerna som STV visat genom åren, om Marias hårda träning för att lära sig det andra barn utvecklar spontant. Hennes läkare avrådde, ändå fortsatte hon.
-Visst var det jobbigt ibland. Men det är inte så roligt att sitta som en hösäck i rullstolen och titta på när andra barn leker heller, säger hon när jag träffar henne på en rast på fritidsledarutbildningen.
-Vi funktionshindrade är inte ömtåligare än andra barn, skratta Maria. Vi behöver också få slå huvudet i golvet och kämpa, för att få erfarenheter och mogna. Det fick jag när jag tränade KP.
Maria sitter ändå i rullstol och ser ganska handikappad ut. Har inte träningen hjälpt, frågar jag.
-Jag har fått försöka, säger hon och spänner ögonen i mig. Det är inte många neurologiskt funktionshindrade som får den förmånen, att få uppleva vad man kan och inte kan.
-Flera av mina kamrater bara lyfts ur sängen till rullstolen och kan knappt röra sig längre. Det är hemskt att se att det bara går utför med dem, säger hon. Visst har de assistenter och egen bostad. Men…
Maria tystnar och tänker. Vad tänker du på?
-Jag har en ganska svår CP-skada, men jag VET att jag kan gå på toa själv, om jag måste, för det har jag lärt mig genom år av KP-träning. Det ger en självkänsla och självsäkerhet som inga hjälpmedel eller assistenter eller mediciner kan ge mig.
Maria sträcker armarna mot en pojke i hennes ålder, som sitter och lyssnar på vårt samtal. De pussas.
-Det är min pojkvän, säger hon. Jag vill inte att mina assistenter ska pussa honom åt mig. Jag vill inte att mina assistenter ska leva mitt liv åt mig. En bra assistent, som kan KP, finns bakom mig för att jag själv ska få leva.
På lördag underhållning: Mamma Monas okända liv; revyartisten
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
Maria Andersson var bara 4 år när jag filmade henne första gången 1995. Senast jag filmade Maria, var hon 18 år.
Filmerna om Maria har gått på TV och har haft en stor betydelse för att Konduktiv Pedagogik skulle komma till Sverige och etableras.
Denna vecka kommer Mullback Bloggar publicera texter och filmer om Maria
Idag börjar vi med en sammanfattande betraktelse av Mona Andersson, mamma till Maria.
LÄS MONAS BETRAKTELSE:
Jag såg Annika Östberg, som gäst i ett TV-program. Efter att ha varit frihetsberövad i 30 år, så klarade hon inte av att välja bland alla pizzasorter, när hon äntligen fick möjligheten. Hennes hjärna visste inte att det finns ett val!
Är det jämförbart med Konduktiv Pedagogik? Ja det tycker jag, för om den CP-skadade hjärnan inte vet vad kroppen kan, så kan inte kroppen.
Själva fick vi vetskap om ”Petö-metoden” för 20 år sedan, en omtumlande upplevelse. Jag är ännu tacksam mot den kvinna som berättade i RBU-tidningen ”Rörelse”, om den metod som fått hennes 17-årige barnbarn att kunna sitta själv. Tacksamheten riktar sig också till att vi fick möjlighet lära oss om Konduktiv Pedagogik under två dagars föreläsning i Göteborg. En föreläsning som öppnade dörrarna för vår dotter, som då var 3 år gammal.
Maria fyller snart 24 år och har genom åren fått träna enligt denna geniala metod, och hon har hittat förmågor som hennes hjärna inte visste om. Som föräldrar har vi aldrig ångrat all energi som vi lagt ner för att ge henne denna möjlighet, och som familj har vi kommit varandra närmare, där även lillasyster Kajsa varit en självklar del. Tänk när vi kom hem efter första träningsperioden i Ungern, Maria var då drygt 4 år, lillasyster hade inte fyllt 3. Kajsa kröp under bordet och satte rätt fötterna på Maria, och sa ”feet fat”, med engelskt uttal. Hon hade hört hur conductorn, och vi själva sa ”feet flat” för att Maria skulle få ”fötterna platt” på den Trip Trap stol hon nu kunde sitta i vid matbordet, i stället för den komplicerade hjälpmedelsstolen som hon satt fastspänd i förut.
De första åren gällde det att hitta finansiering för att klara alla kostnader. Nu kan vi vara mycket stolta över att ha medverkat till att få metoden godkänd i Sverige, och att det har lett till att vissa landsting nu erbjuder träningsformen. Men varför inte alla? Det borde vara en självklar rättighet att alla med neurologiska skador ska få tillgång till Konduktiv Pedagogik, en träningsform som är mycket kostnadseffektiv, genom sin enkla genialitet. Pedagogiken ger så mycket mer än själva träningsperioden, eftersom den ger familj och assistenter enkla medel att använda i vardagen, det gäller bara att tänka lite annorlunda och ta till vara alla tillfällen i vardagen.
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.
MITT KP – fördjupning är en kategori där Mullback Bloggar samlat en omfattande dokumentation om personer som har lång erfarenhet av Konduktiv Pedagogik.
