VENKE från Halland – Jag och min gosse var nära att mista livet – Sedan har det bara gått framåt

vapenVi väntar på besked om vem som har rätt till Konduktiv Pedagogik i Halland. När man läser detta stark brev från Venke, mamma till en CP-skadad pojke, förstår man hur viktig frågan är förden lilla grupp det berör

LÄS VENKES BREV
detta skrev jag hösten 2013.

Min gosse och familj har hamnat i en svår och kännslofylld situation.

Efter det att vår andra son kom till världen har världen rasat samtidigt som den har blivit mer betydelsefull.

Efter en mycket svår komplikation vid förlossningen var både, han fick svår syrebrist då hela min livmoder brast. Jag kan/bör inte få fler barn vilket är enormt sorgligt, och en känsla av mist kvinnlighet…

Vår son har fått skador i hjärnan och är långt efter i sin motoriska utveckling, han är snart 2 år och kan jämföras med en 5-6 månaders baby i sin motoriska utveckling. Hans cp-skada gör att hela vårat liv är förändrat, hanns liv är och kommer bli en kamp för all framtid.

Vi bor utanför Våxtorp alltså hör vi till Laholms kommun och Hallands Landsting. Vilgot är inskriven i habiliteringen i Halmstad där han undersöks, badar, gör cpup (stelhets-mätningar) och får träningsschema och hjälpmedel.

Vissa landsting kombinerar detta med en metod som kallas petö-metoden/konduktiv pedagogik. Detta är en ungersk metod från 40-talet, konduktorerna som arbetar med detta är utbildade i 4 år på högskola om neurologiska sjukdomar och skador. Vi, jag och Vilgots pappa, ser dom som specialister i sammanhanget. Man försöker lära patienterna att nå så långt de kan med hänsyn till deras egna gränser. Skadan kommer ju aldrig försvinna men de menar att man har stora möjligheter att lära hjärnan använda andra vägar för att få en mer viljestyrd kropp.

Med sånger ramsor och lekar kan man få barn att lära sig olika rörelser tillsammans med just dessa ramsor och sånger. Man har redskap och ett kunnande om hur man på bästa sätt tränar fram en riktigare rörelse. De kan i vilken ordning man använder vilka muskler när man tex ska kamma sig, tvätta sig, klä sig, sitta, stå, eller gå. Hur man har störst möjlighet att lära sig sitta och stå i balans. Barnens närmaste är med och man går noga igenom precis hur de ska tränas i hemmet efteråt, alla ska göra likadant.

Tyvärr stödjer Hallands Landsting inte mer än två barn per år till att kunna få denna träningen, om man inte betalar själv förstås. Det handlar om ca 70000 kronor per år, det är mycket pengar för en vanlig familj utan höga inkomster, och nu när Vilgot tar så mycket tid jobbar man dessutom mindre.

Vi vet inte riktigt var vi ska vända oss, Vi måste få hjälp ekonomiskt för att sonen ska få hjälp till bästa möjliga framtid, synd men sant.

Tänk vad viktigt för honom, oss och samhället. Kanske kunde han klara sig med mindre assistans, färre hjälpmedel och sjukhusbesök. Kanske kunde han även jobba!! Framtiden är oviss. ingen vet hur mycket han kommer att klara av. Men vi vill såklart hjälpa honom till ett så bra liv som möjligt!!!

idag, september 2014

Förra hösten, i oktober förra året köpte vi två veckors kp träning i Malmö för våra egna pengar. Vi var glada över att det motsvarade våra förväntningar och mer därtill. Redan andra och sista veckan hade han börjat sitta och vilja sitta. Vi började träna mycket balans och sittande på ett nytt sätt, med mindre stöd. Vi returnerade två olika sitthjälpmedel till hab när vi kom hem, eftersom vi förstärkte hela hans kroppsspänning med att ha så mycket stöd och att ha honom fastspänd och inte räcka fram.

Sedan har det bara gått framåt. Vilgot fick snabbt bättre balans och blev medveten om vad som är upp och ner, hit och dit. Genom att se till att Vilgot var rak och såg världen rakt, lockar vi fram ett bättre balanssinne hos Vilgot.

Vi ställde frågor och krav på habiliteringen, mailade habchefen och försökte visa på filmer hur duktig han blivit. Tyvärr fick vi bara korta svar tillbaka, skrev att han skickade filmerna och mailet vidare till teamet. De hade redan sett skillnaden, men de kunde och fick inte göra mer än att sätta oss o kön för kp-träning 2014. så fick vi se om Vilgot var en av de prioriterade barnen, troligen inte när han var så liten sa de…

Och så hänvisade de mig tillbaka till habchefen om jag hade önskemål och åsikter, men det hjälpte inte. Han skickade bara mitt mail tillbaka till teamet igen !

Jag skrev brev till 2 fonder i hopp om att kunna få lite pengar därifrån. Det gick en liten tid och vi fick veta att Vilgot blivit en av de prioriterade barnen för landstinget Halland! Vi bokade en månads träning på m&w i Malmö och var där redan i februari.

Efter ett tag fick vi svar från fonderna och vi fick bidrag från båda!! fantastiskt!! det gav oss möjlighet att få boendet betalt under träningarna och ytterligare en träningsperiod som nu är bokad till november, oxå i Malmö.

Så all tid och all oro och fighting har gett oss något. Ett år med två månaders träning, precis som man rekommenderar.

I februari, när vi var och tränade kan jag säga att Vilgot redan fått ett bättre sittande, både på golvet och på pall, på pallen satt han redan lite själv.

Under träningen blev han starkare och blev mer medveten om sin kropp. Vi lärde oss fler lekar och ramsor som vi använder oss av hemma, han kommunicerar även mer, även om det är bara joller, och egna ljud, har han utvekats mycket, använder rösten pekar och visar.

Nu sitter han utan stöd både på pall och på golvet. Han är rädd att han ska ramla så vi får fortfarande vara med och lura bort oron med diverse makaronskålar, instrument, leksaker och ramsor.

Han är rakare och stadigare, stark i sittandet, ståendet och gåendet.

Han kräver mer och mer, han har upptäkt hur mycket kul man kan hitta på.
Vi hoppas att vi kan lägga ännu mer fokus på honom, och slippa oron och sökandet efter pengar till kp i framtiden. Tyvärr tar det mycket av den värdefulla tid man har ”över” efter familj, arbete och hus. Detta borde bara en självklarhet för alla som behöver det.
Venke m familj
Våxtorp

Mullback bloggar undrar vilka regler som gäller i Halland. Om förvaltningen inte kan svara, får frågan ställas till politikerna.


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Ett brev som värmer mig till tårar

Frida Håkansson, mamma till den 13 månader gamla flickan, Alma, berättade i gårdagens blogginlägg om sin frustration och osäkerhet i hur hon skulle klara livet med sin CP-skadade baby.

Sjukvårdens habiliteringschef avslog remissen för Almas Konduktiv Pedagogiska träning, för att spara pengar vintern 2013. Det ledde till så starka protester att Blekinge landstings politiker anslog mer medel omedelbart. Redan när Alma var 14 månader fick hon komma till Move & Walk i Göteborg för en 4 veckor lång inskolning i livet efter sina förutsättningar.

Brevet nedan från mamma Frida Håkansson, fick jag den först april 2013, efter Almas första 4 veckor med Konduktiv Pedagogik.

Det är ett brev som värmt mig till tårar många gånger. Min önskan vore att alla nyblivna föräldrar till CP-skadade barn, skulle få chansen att uppleva samma tillförsikt som Frida beskriver i brevet, för att orka lämna sin CP-oro bakom sig, glömma sin ångest för det vanställda och misslyckade och upptäcka förhoppningar och möjligheter i det barn man fått tillskänks.

Min dröm är att alla föräldrar till neurologiskt skadade barn skulle få lov att uppleva det Frida beskriver så enkelt och vackert; ett stöd och en förvissning om att hennes barns framtid kommer bli fantastisk och den bästa efter Almas förutsättning.

ALMA
Alma lite drygt 2 år

Kärleken för den vi är och stödet att utvecklas till den vi bara vågade hoppas på att vi kunde bli, är två av livets vackraste mirakler.

LÄS Frida Håkanssons brev om dottern Almas första upplevelse av Konduktiv Pedagogik som 14 – 15 månader gammal baby:

 

BREV FRÅN FRIDA HÅKANSSON 2013-04-01

Hej Lars!
Nu har Alma genomfört sin första träningsperiod på Move and Walk i Göteborg.

Läste ditt mejl där du efterlyste fler berättelser till din bok. Önskar att jag kunde hjälpa dig men jag har inga bra ord för att beskriva vår upplevelse av M&W! Det var 4 fantastiska veckor, jag trodde det skulle bli drygt och att vi skulle längta hem, jag tvivlade på att vi skulle stanna hela perioden, att Alma skulle orka.

Men oj vad fel jag hade! Alma älskade träningen! på morgnarna började hon vinka redan i trappan upp till träningen. ( Man sjunger en vinka sång innan träningen börjar.) Tiden gick jätte fort och istället för att jag längtade hem längtar jag nu tillbaka! Alma är så liten bara 15 månader, men hon kämpade på
under träningarna och hade super kul.

Vi har nu en tjej som sitter mycket mer stabilt långa, långa stunder.

En tjej som är mer avslappnad i sin hand och som öppnar den lättare och greppar bättre.

En tjej som fortfarande INTE vill ligga på mage eller krypa, men som har ”gått” med rullator!!

En tjej som inte är lika rädd för nya människor som kommer in i hennes liv.

Sammanfattningen av våra veckor är nog den att jag nu i mitt barn kan se en stor potential!!

Jag kan se och förstå lite av hur fantastisk hon kommer att bli när hon får rätt träning och hjälp under sin uppväxt. Jag har börjat förstå hur jag som förälder kan hjälpa Alma att bli allt hon kan bli.

Jag känner nu hur skönt det är att ha M&W som ”håller mig om ryggen”, att ha någon att vända sig till vid problem eller frågor när landstinget inte räcker till och att ha någon att dela glädjen över framstegen med.

Vill än en gång tacka dig för hjälpen du gav oss, när det gällde att göra politikerna i Blekinge medvetna om pengabristen i landstinget som gjorde att Alma inte skulle få åka till M&W.

Om du mot förmodan vill använda någon rad i mitt brev till din bok så går det bra.

Lycka till med boken!! Ska bli kul att läsa den när den är klar.

MVH

Frida Håkansson mamma till Alma Håkansson

FORTSÄTTNING

Alma tränade Konduktiv Pedagogik också i februari i år 2014. Nedanstående mail kom igår där Frida kort beskriver Almas andra period. LÄS NYTT BREV NEDAN

ALMA - version 2

brev som jag fick 8 juni 2014

Hej Lars!

I februari var Alma på m&w för andra gången. Även nu var det frågan om vi skulle gå åka, men det löste sig och landstinget betalade. Även denna gången tyckte vi att Alma gjorde framsteg. Denna gången var allt inte så omvälvande, vi vet nu vad det innebär och är inkörda på hur m&w tänker och fungerar. Efter denna vistelsen har Alma fått bättre balans och går korta sträckor själv. Men när hon håller någon i handen kan hon gå hur länge som helst:-).

När jag tittade på din film så längtar jag till m&w vill bara tillbaka och träna, träna och få bekräftelse på att vi gör något bra.

Läser mycket av det du skriver och tycker du är så bra, du talar för så många som behöver en röst!

Tack för att du finns, att du kämpar och för att du är du!!

Mvh

Frida/Almas mamma:-)

KOMMENTAR

Frida antyder att både förälder och barn behöver mer Konduktiv Pedagogik, än en fyra veckorsperiod om året, men det är en ny kamp och kräver en ny på vilket stöd neurologiskt funktionsnedsatt behöver och även en ny syn på vad en neurologiskt skada egentligen är. Den diskussionen kommer i framtiden hoppas jag, eller får vi se till…

Gripande brev från mamma till Alma 13 månader

baby-mama-movie-poster-1-320x450Minns ni den 13 månader gamla babyn från Tillbakablicken i Blekinge? Habiliteringschef Maj-Lis Olsson vägrade ge babyn träning för att pengarna var slut. Många förädlar till CP-skadade barn i Blekinge protesterade mot habiliteringen, för att den politiska ledningen skulle få reda på problemen. Att det 13 månader gamla babyn inte fick träning, blev avgörande i kampen för att förmå landstingspolitikerna att anslå mer medel.

Politik handlar alltid om människor. Till min stora glädje väljer här Frida Håkansson, mamma till den 13 månader gamla flickan, Alma, att berätta om sitt liv. Nedan finns hennes  fantastiska och gripande brev, som jag tror kan ge en lite bättre förståelse för dessa föräldrar och deras situation, att plötsligt bli förälder till ett barn, som inte följer den normala utvecklingskurvan, utan behöver ett helt annat stöd och förhållningssätt än de råd som går att läsa om i föräldraböcker eller ges på mödravårdcentralen.

Men skriver mamma Frida också, dessutom har hon tvingats lära sig att bråka och stå på sig mot myndigheter, för att Alma verkligen ska få den vård hon behöver och har rätt till.

kuvertBrevet nedan fick jag den 7 februari 2013.

FRIDA HÅKANSSONS BREV

Hej Lars!

Frida från blekinge här, tack för att du försöker hjälpa oss med att få träna.

Nu tar jag dig på orden och öser ur mig lite tankar om vårt liv med Alma just nu.

Kan ju berätta att vår familj är Alma 13 mån med cpskada, storebror Anton 5år, Pappa frans med epelepsi och jag mamma Frida med diabetes.

Som du förstår så lever vi med mer än ett handikapp i familjen men har aldrig upplevt något av alla de problem som
vi redan stött på under Almas första levnadsår.

Alma äter dåligt och har svårt att gå upp i vikt, får hon en infektion så tappar hon lite av vikten men tar sig upp igen när
hon piggar på sig. Tror hel tenkelt att hon är inte en matglad unge vilket vi har erfarenhet från hennes bror som är ett riktigt
litet benrangel. Men både Alma och Anton är pigga och glada ungar. Problemet för mig är att läkaren hela tiden ”hotar” med all Alma behöver knapp.

Jag vill ge henne lite tid och en chans att klara det själv men jag är inte van att gå emot läkare, brukar bara nicka och säga ja ja och absolut.
Vet inte hur jag ska förhålla mig! Jag måste ju lita på att läkaren vet bäst, eller?

Jag är ingen person som står på mig och bråkar eller ifågasätter saker. Men förstår nu att jag på något vis måste lära mig detta för att Alma ska få det bästa liv som vi kan ge henne. Vi har även problem med försäkringskassan, mina föräldradagar tar slut i maj så från maj till juli står jag utan inkomst då de säger att det finns inget bidrag som man kan få för att stanna hemma lite längre. Alma är i utvecklingen som en 7-8 månaders bebis och det finns ingen sån som man sätter på förskola. Så vi har i samråd med förskolechefen kommit överens om att hon ska börja i augusti och hoppas då att hon utvecklats lite till. Förstår inte att f-kassan inte kan hjälpa oss men nej det kan de tydligen inte så 3 månader utan en inkomst får det bli.

Och nu då ska vi behöva betala M&W själva också! Det är tur att vi har mor och farföräldrar som ställer upp på oss och på Alma. Annars hade vi fått sätta en liten liten tjej på dagis, som inte kan sitta själv, göra sig förstådd eller hävda sig alls.

framtidJag ser endå en bra framtid för Alma och tror att hon kommer att kunna klara mycket trots sitt handikapp. Men det är frustrerande att all utveckling tar sådan tid och att man känner sig motarbetad när man vill försöka skynda på utvecklingen lite med träning. Detta första år har varit tufft och jag hoppas att det blir lättare när hon växer upp lite. Men tyvärr känns det som en konstant bergochdalbana en dag med bra besked och nästa dag trycker ner en i skorna igen. Känns som om vi trampar vatten för att hålla näsan ovanför ytan just nu.

Trist att jag sänder ett så nedstämt mejl men är tacksam för att jag får det, betyder mycket för oss att du försöker hjälpa oss och står på vår sida.

Jag vet också att det finns många där ute som har det mycket kämpigare än vad vi har och som lever med mycket grövre handikapp än Alma, däribland du Lars.

Känns bra att höra att du trots dina motgångar har ett bra liv (låter det som) och har åstadkomit så mycket både proffessionellt och privat med familj.

Nu ska jag sluta annars orkar du aldrig läsa detta 😉

Tack för att du finns!
MVH
Frida Håkansson

KOMMENTAR

Den politiska ledningen i Blekinge beslutade om höjda anslag till Konduktiv Pedagogik, så Alma fick träning till slut. När flera vill samma sak, går det att förändra och påverka mycket. Läs hela bakgrunden under kategori Tillbakablicken Blekinge

I morgon skriver Frida Håkansson om hur den lilla 13 månader gamla Babyn klarade Konduktiv Pedagogik och vad Alma tyckte om träningen.


Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg via ett eget inlägg, utöver vanliga kommentarsfält, så länge inlägg följer svensk lag och publicistiska principer.

Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.

Tillbackablicken Blekinge: Föräldrarnas öppna brev om mobbning, sanktionerad av förvaltningen

öppet brevI förra Tillbakablicken om Blekinge försökte jag beskriva svårigheterna att få reda på vilka regler som gällde för att få Konduktiv Pedagogik som kompletterandebehandling. Min lilla utredning gick väl så där. Jag lyckades i alla fall få reda på att alla anslagna medel var slut, så jag informerade ansvariga politiker om det. Det kan ju vara bra för dem att veta, inför kommande beslut. Jag vågade inte tro att förvaltningsledningen självmant skulle äska mer pengar till Konduktiv Pedagogik, även om de visste att det behövdes. Deras förslag var ju att ta bort anslagen helt, ett år tidigare.

I dagens blogginlägg, ska jag beskriva hur habiliteringens negativa inställning till Konduktiv Pedagogik drabbar patienterna och dess anhöriga. Jag gör det genom att publicera ett öppet brev från 2012, undertecknat av 14 patienter och anhöriga, där behandlingen av de som väljer konduktiv Pedagogikbeskrivs som ”av förvaltningen sanktionerad mobbning”.

Brevet skickades till ansvariga politiker och till habiliteringens chefstjänstemän.

Jag har bara skrivit initialerna på de patienter och anhöriga, som undertecknat detta brev, i detta publicerade inlägg. I ursprungsbrevet till politiker och tjänstemän är namnen utskrivna och personerna sökbara. Jag har inte tagit bort namnen för att de vill vara anonyma, utan för att det är en tid sedan detta brev skrevs. Det är mycket modigt att kritisera en förvaltning, som man är beroende av för att få annan vård och stöd. Att dessa modiga hjältar åter ska behöva stå tillsvars och riskera nya konflikter med sin habilitering, tycker jag är onödigt.

Jag önskar verkligen att fler skulle vara så modiga, att de vågade offentliggöra sina önskemål och sin kritik. Första steget till förändra är att få upp problem och önskemål till debatt. Om ingen vet vilka problem och önskemål vi har, kan ingen hjälpa oss att förändra.

I morgondagens inlägg ska jag beskriva hur politiker och tjänstemän agerade efter nedanstående öppna brev.

Landstingsfullmäktige. Bild SR Blekinge
Landstingsfullmäktige. Bild SR Blekinge

Mail skickat 2013-02-10

FRÅN mig och 14 patienter och anhöriga som valt Kondktiv Pedagogik i Blekinge

TILL
Habiliterngschef Maj-Lis Olsson, Förvaltningschef Kristina Möller

Även till Landstingsråden
Kalle Sandström (S), Per-Ola Mattsson (S), Alexander Wendt (M)

och till Landstingsfullmäktigledarmot Clas-Olle Jonsson

Och för kännedom till fd Landstingsråd
Marie Sällström (S)
Hej!

Tyvärr skriver jag bara till er om missnöje. Det är tråkigt, så borde det inte vara. Ni, liksom jag, arbetar ju med människovårdande verksamhet, där service och omtanke i mångt och mycket är ledord. Kanske var det därför vi gjorde vårt yrkesval från början, för att få göra livet lite lättare för dem som av olika omständighet behöver samhällets stöd.

Jag skriver detta som ett öppet brev, eftersom jag vid flera tillfällen försökt lyfta frågorna direkt med Maj-Lis. De meddelande jag fått tillbaka har varit korrekta, men för ärendet ofullständiga. Jag hoppas därför nedanstående problem ska utredas, när fler får kännedom om dem.

Bild privata affärer
Bild privata affärer

Detta brev är skrivet på uppmaning av följande föräldrar och tränande:

1. C K, 2. E S, 3. F H, 4. T P, 5. M B, 6. A G, 7. L G, 8. S G, 9. K P, 10. K P, 11. M M, 12. D M, 13. L H, 14. L H

De har alla läst brevet och är därför med och undertecknar det, även om brevet är skrivet av mig, Lars Mullback, och i mitt namn.

Jag är stolt över det svenska samhällsansvaret och vårt sociala skyddsnät. Det är väl inte lika finmaskit som det en gång var, men fortfarande är vårt omsorgssystem ganska unikt i världen.

Som ni vet företräder jag konduktiv pedagogik (KP), både för dem som vill träna och för verksamheterna.

I denna position har jag kontakt med de flesta landsting och arbetet tycks fungera bra för alla parter. KP är alltmer en naturlig extra resurs inom hab, till gagn och belåtenhet för alla parter.

Förr om åren var det ofta missförstånd, som ledde till att både patienter, anhöriga och personal inom de olika verksamheterna blev sårade. Undantaget var Blekinge, som ända sedan 1997 varit positiva till KP.

Anledningen till detta brev, är tyvärr att läget sedan drygt ett år är det omvända. Nu är det bara patienter, anhöriga och personal från Blekinge som klagar.

M sällström
Landstingsrådet Marie Sällström (S) avgick under mars 2012. – Nu vill jag lämna plats för ett generationsskifte, sa hon. Bild från SR Blekinge

Jag vet att mycket har förändrats i Blekinge sedan Marie Sällström släppte rodret (kopia av detta brev skickas till hennes privata mail för info om hur arvet efter henne förvaltas).

Säkert finns det andra orsaker till missnöjet i ert landsting. Mycket kan säkert skyllas på ekonomin. Men i fallet KP, har de klagomål jag får in, mycket lite med ekonomi att göra.

Min uppfattning är att klagomålen beror på att era rutiner förändrats. Dessa förändringar uppfattas av de drabbade, som av förvaltningen sanktionerad mobbning. Det tycks också som om era verksamhetsanställda uppfattar dessa nya rutiner, som signaler att det är fritt fram att kritisera och motarbeta de patienter och anhöriga som väljer KP.

Det är intressant, men sorgligt att det går att förändra en verksamhet på så kort tid. Mellan 1997 – september 2011 kom inte ett enda klagomål vad gäller KP från Blekinge till min kännedom. Därefter har klagomålen kommit det i en aldrig sinande och tyvärr accelererande ström.

Enligt vad jag uppfattar gäller klagomålen följande:

Godtycke vad gäller remiss skrivning
Patienterna får besked om att läkaren skrivit remiss, men beslut eller avslag uteblir i något fall. Och i många fall är det som följande mamma skriver:

”Vi föräldrar ska inte behöva ligga på månader i förväg men få ett ja/nej svar till remiss en kort tid innan planerad träning. Det krävs planering för att vara borta från jobb och skola. Detta tycks inte beaktas av habiliteringen. Efter att man som förälder påbörjat diskutionen om att vi vill åka till move o walk får man ringa o ligga på varje vecka och man få inte på automatik ett brev där det står att vi får åka. Det innebär att man få ringa hela tiden o kolla upp det mellan hab-move o walk. Detta tar energi o tid som vi föräldrar behöver lägga på våra barns hjälp-tillsynsbehov.

Mvh K P”

Ytterligare klagomål har varit:

  • Svårigheter att förstå om ni har ett kösystem och i så fall om det finns regler för detta kösystem
  • Anvisning av träningsperiodernas omfattning. För att KP-träning ska bli effektiv behandling krävs att träningen sker i grupp med patienter med liknande diagnos och mognad. Att placera ett barn i fel grupp, på grund av att er remiss anger gruppval (2 eller 4 timmarsgrupp), kan innebära att behandlingsresultaten uteblir
  • Möjligheten till granskning av hur pengar som används till KP, då så många få besked att pengarna är slut. Det finns budgetgräns för vuxna, men finns det någon budgetgräns för barn? Vem beslutar den i så fall?

Jag tror inte ovan angivna svårigheter är omöjliga att lösa om viljan finns.

Det senaste klagomålet, jag fick, gör mig dock orolig.

F H är mamma till A H. Hon skrev till mig:

”landstinget i Blekinge har nekat vår dotter A H att få åka till m&w i Göteborg. A H är 13 månader och har cp-skada, hemiplegi. Remissen från hab-teamet är skriven, men verksamhetschefen för hab, Maj-Lis Olsson, säger till mig att pengarna tyvärr inte räckte till A H. (ordagrant).

Maj-Lis enda brasklapp var att om någon annan hoppade av och inte ville åka, så kunde det kanske bli aktuellt för Almas del. Men jag tror inte på det eftersom vi har plats redan i mars.

Vi är ganska nya inom allt det här med träning, cp, hab, rättigheter mm, då vi kommit till hab nu i jan i år. Och egentligen inte fått mycket till hjälp ännu.

Med vänlig hälsning 
F H”

Bild kanarieliv.se
Bild kanarieliv.se

Detta brev gör mig mycket frågande. Nya avtalet vad gäller KP börjar gälla i mars. Är pengarna slut innan året har börjat?
Eller har verksamhetsledningen tagit ett beslut om att fasa ut KP, så att endast de som redan prövat KP har rätt att söka igen? Är detta beslut i så fall politiskt förankrat?

Att vara verksamhetschef innebär ett ansvar att förvalta, men i en människovårdande verksamhet gäller inte förvaltningsuppdraget i första hand att vara arbetsgivare eller fastighetsägare.

Jag förstå att det är viktigt att behålla arbetstillfälle inom landstinget, men när det gäller en så liten diagnosgrupp som neurologiskt funktionshindrade barn i gruppbehandling, då krävs ett större underlag, än vad som finns i Blekinge.

Vår fantastiskt Svenska sociala omsorg bör omfatta även små vårdkrävande grupper och deras önskemål borde särskilt beaktas, då allmänna vårdinsatser oftast är anpassade efter större gruppers behov och därför inte kan, eller ska passa alla särintresse. Särintressen måste också kunna, även om det skulle kräva indragningar på den egna verksamheten.

Att få reda på att ens barn har en CP-skada, innebär säkert en kris i sig. Det är tråkigt att mammorna, Frida och Kristin, ska möta ett motstånd också. Det är ju för dem och deras barn vi arbetar, är det inte?

Dessa föräldrar har valt att öppet skriva under, för att understyka behovet av att ovanstående problem löses:

1. C K, 2. E S, 3. F H, 4. T P, 5. M B, 6. A G, 7. L G, 8. S G, 9. K P, 10. K P, 11. M M, 12. D M, 13. L H, 14. L H

MVH

Lars Mullback


Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att: Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail. Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.


Alla som omnämns eller berörs i Mullback Bloggar ges möjlighet att bemöta ett publicerat inlägg ett eget inlägg, så länge det följer svensk lag och publicistiska principer. Vill du medverka med ett inlägg, skicka det till lars@mullback.se. Märk mailet MB Inlägg, och ”citattecken” kring den text som du vill få publicerad.

Ett rop från Halland

vapenEn av Bloggens Hjältar är Lotta Johansson från Halland. Egentligen är hon bara en vanlig mamma. Det enda som skiljer henne från mängden, är att hennes son, Rasmus, råkade få en CP-skada när han föddes.

Sverige är ett fantastiskt land. Det finns en hel kommunal organisation inom sjukvården som är uppbyggd enbart för att stötta de föräldrar som får ett barn med funktionshinder. Denna organisation kallas habiliteringen. Där får föräldrar som Lotta och hela familjen runt det funktionsnedsatta barnet ett fantastisk stöd. Det är alla vi skattebetalare som bekostar habilitering. Vi ska vara stolta över att bo i ett samhälle, som tar sig råd att stödja familjer med svårt skadade barn.

MEN… De flesta tror säkert att habiliteringen även tränar Ramus, det CP-skadade barnet, för att stödja i dess försenade utveckling. Så är det dock inte. Habilitering och forskarna inom CP, anser att ett CP-skadat barns utveckling måste komma spontant. Den sjukgymnastik som finns inom habiliteringen är främst till för att motverka att CP-skadan orsakar försämringar och träning för att lära sig använda hjälpmedel. I de flesta landsting är sjukgymnaster konsulter, de tränar alltså inte ens barnen profylaktiskt, De utbildar istället nätverket runt barnet. Nätverket runt barnet = föräldrar och assistenter, så de kan utföra träningen.

Många föräldrar till CP-skadade barn vill att barnen ska få träna att rör sig och få pedagogisk hjälp med den försenade rörelseutvecklingen. De menar att det är extra svårt för CP-skadade barn att lära sig att röra sig. Därför har 60 % av Sveriges landsting infört Konduktiv Pedagogik, som ett komplement till Habiliteringen, för att utveckla BARNETS rörelseförmåga. Detta erbjuds dock inte för boende i Halland. Hade Lotta bott ett par mil norr ur, i Västra Götaland, hade Ramus haft rätt till Konduktiv Pedagogik.

I Halland erbjuder habiliteringen istället CI-träning för att möta föräldrarnas vädjan om träning för sina barn. Enligt Hallands Landstings Aktivitetskatalog beskrivs CI-träning så här:

Intensiv träning med vante på den bästa handen under en avgränsad period, 6-8 veckor i 2 timmar/dag. Information och träning i lek på Habiliteringen i grupp vid ett tillfälle per vecka. Resterande träning hemma och på förskola/skola, Habiliteringen bistår med information och handledning. Syfte: Att få lära sig utnyttja bästa möjliga funktion i den icke dominanta handen.

bild_1Lotta Johansson skriver:

”Men jag vill dock inte säga att habiliteringen i Halland endast erbjuder CI-träning. Det finns några saker till som Rasmus erbjudits från deras katalog:
Ridning – när han var mindre
Bassängträning – när han var mindre
Motorisk träning i grupp – 7 tillfällen under förra våren (45 min/tillfälle) Han har dock inte erbjudits detta under det senaste året.

Hela katalogen över de insatser Hallands habilitering kan erbjuda finns här: http://www.regionhalland.se/PageFiles/19310/Aktivitetskatalog_Kungsbacka_jan_2014.pdf

MEN, jag anser som sagt att detta inte räcker till och inte heller kan jämföras med KP.”

Lotta Johansson tycker inte det habiliteringen erbjuder räcker till och har därför låtit sin son pröva Konduktiv Pedagogik. Hon anser att denna träning är helt avgörande för sonens utveckling, inte bara rörelseutveckling, utan på alla område.

I höstas skrev därför Lotta till Förvaltningschefen för Hälsa och funktionsstöd Cristine Karlsson och undrade varför boende i Halland inte har rätt till Konduktiv Pedagog (KP).

I tisdags fick jag ett glädjande mail från Lotta:

Hej Lars!

Jag vill bara berätta för dig att jag nyligen fick veta att Hallands Landsting utökar antalet barn som ska få träna KP! Det blir 2-3 ytterligare 2014 (från nuvarande 2) till 6-8 barn från 2015. Jag hade såklart helst önskat att ALLA barn skulle få möjlighet att träna KP, men med denna ökning kanske Habiliteringarna i landstinget vågar börja prata lite mer om detta och marknadsföra det lite, så att trycket kan bli ännu större! Nu blir Rasmus ett av de barn som får en av dessa extra platser i år, vilket gläder mig oerhört, men jag avskyr verkligen medaljens baksida som innebär att ett annat barn inte får träna!

Mvh Lotta

Rasmus i full fart
Rasmus i full fart

Inte nog med att Lotta Johansson  måste kämpa för att hennes son ska få den träning, som är en rättighet i andra landsting. Hallands landsting har till och med mage att välja ut ett litet antal barn som får träningen, medan de flesta inte får. Ska Lotta våga tala om för Rasmus kompisars föräldrar, att han får träna Konduktiv Pedagogik, eller ska hon hålla tyst. Lotta skriver ett nytt mail till mig samma kväll:

Hej igen Lars!

När jag  berättade detta i den slutna Facebook grupp för föräldrar till barn med CP-skador som jag är med i, blev det väldigt starka reaktioner på hur de väljer ut dessa barn som får träna KP i Halland (vilket jag själv alltid undrat och ifrågasatt), eftersom flera barn som bor i Halland aldrig blivit beviljade.

Mvh Lotta

Förutom allt vad det innebär att vara mamma till ett CP-skadat barn, ökar habiliteringen hennes bekymmer. De tvingar henne att tigga för att hennes barn ska få en självklar rättighet, pedagogisk träning. De ger henne dessutom dåligt samvete för att andra barn inte får någon träning alls.  Lotta berättar också att hennes kamp pågått länge och är ett ständigt ok, som hänger över henne. Hon skriver:

Jag kan också tillägga att mitt mail i höstas inte är den enda påtryckning som jag gjort. Jag fick höra talas om Konduktiv Pedagogik redan när Rasmus var bebis och har legat på dem om detta sedan dess, både genom personlig kontakt, mail och telefonsamtal där jag ifrågasatt, bönat och bett både till kontaktpersoner, läkare, överläkare, Habchefer och verksamhetschefer.

Den 1 december slutade Cristine Karlsson som Förvaltningschef för Hälsa och Funktionsstöd. Istället tillträdde Gun Harplinger.

Efter att jag skickade mitt mail till dem den 20/11 har jag envist legat på dem för att få återkoppling. I mitten av december meddelade de mig att ”En genomgång är påbörjad och frågan kommer att lyftas in en större genomgång av rehabilitering och klimatvård”. De lovade då att återkomma till mig när de hade mer information att lämna. Därefter har jag repetitivt skickat mail om önskan på återkoppling. Det var Gun som kontaktade mig nu den 11/4 och meddelade mig att de skulle utöka antalet platser. Sedan var det Anna Philis (Tf verksamhetschef) som meddelade mig den 5/5 att Rasmus skulle få en av dessa platser.

Det är alla vi skattebetalare som bekostar habilitering. Vi borde kunna vara stolta över habiliteringen. Inte behöva skämmas över att de försvårar livet en kämpande mamma.

Synisl slogan om man är förälder till CP-skadade barn. Halland bland de sämsta i landet
Synisk slogan om man är förälder till CP-skadade barn. Halland bland de sämsta i landet

Vad kan jag göra? Jag kommer ställa samma frågor till Hallands nya Förvaltningschef för Hälsa och funktionsstöd Gun Harplinger, som jag ställde till habiliteringschefen i Örebro, Kenneth Karlsson, när också han försökte tysta de mest högljudda föräldrarna med stöd till de som tigger intensivast. Det borde vara enkelt för en förvaltande chef att svara på dessa frågor:

FRÅGOR
1. Du skriver att ni ska betala ut ”ersättning”, betyder det direktupphandling?
2. Vilka kvalitetskrav kommer ni ställa på de verksamheters som upphandlas? Tillexempel registrering hos socialstyrelsen.
3. Hur kommer målgruppen informeras om denna möjlighet?
4. Hur kommer urvalsprocessen att gå till?
5. Finns kompetens inom er verksamhet för att bedöma vem som är lämplig för KP, eller hur kommer denna kompetens inhämtas?

Ju fler som följer denna blogg, ju starkare påtrycker blir den. Tyvärr tycks alltfler behöva hjälp för att få stöd ur det sociala skyddsnät, som vi svenskar är så stolta över.

Följ bloggen och hör av dig med din historia. Lotta värjer sig när jag kallar henne hjälte.

– Jag är ingen hjälte säger hon, bara en vanlig mammn.

Ändå bygger denna blogg på vanliga människors åsikter och erfarenheter. Ju fler som vågar berätta, ju snabbare kan vi förändra samhället för ett rättvisare Sverige. Därför är ni som berättar hjältar.


Gillar du detta inlägget?
 Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:

Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan 

Följa mig på Twitter

Eller skriva in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.

Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.

Föräldrarna i Värmland har fått nog – Kräver sin rätt på stormöte 14 maj
Vi får inte stöd, för vi bor i Värmland.
Vi får inte stöd, för vi bor i Värmland.

60% av alla CP-skadade barn i Sverige har tillgång till Konduktiv Pedagogik, dock inte de som bor i Värmland.

– Det är skandal. Vi har fått nog, säger 15 familjer med neurologiskt funktionsnedsatta barn.

Nu kallar de till stormöte för att visa att de menar allvar. MÖT FÖRÄLDRARNA onsdag den 14/5, kl 15.30, på Scandic City, Drottninggatan 4, Karlstad.

För en månad sedan var 3 av familjerna på Move & Walk i Göteborg samtidigt, för att deras barn skulle få hjälp enligt Konduktiv Pedagogik.

– Vi gör ju allt för våra barn, säger Anna Allvin, mamma till CP-skadade Gustav. Vi har ju varit här förut och bara accepterat att vi måste betala 28 000 för 4 veckors träning. Gustavs cp-skada påverkar båda armarna och båda benen, berättar hon och fortsätter: Han måste ju i alla fall få försöka lära sig använda sin kropp på rätt sätt. Den kunskapen kan han få här.

– Får ni inte träning på habiliteringen.

– Nej, säger Anna. Habiliteringen har mycket annat som är jättebra och viktigt, men sådan här träning finns inte.

Johanna Hegmo med Samuel
Johanna Hegmo med Samuel

– Nej, träning får vi inte, understryker Johanna Hegmo mamma till CP-skadade Samuel. Vi fick inte ens träning som rehab efter Samuels senaste operation. Vi bokadade in en träningstid här och betalade själva. Där rök alla besparingar, men vi kände oss tvungna.

Anna blir ivrig och berättar att även Gustav har blivit opererad.

– På honom gjorde de en muskelförlängning i armen. Handkirurgen påtalade då att det nu är extra viktigt med intensiv träning efter operationen. Tyvärr fick vi ingen träning alls via habiliteringen, säger Anna uppgivet. Vi blev helt lämnade, att göra detta själva. När vi klagade, fick vi några övningsexempel på ett papper.

– Här på Move & Walk träffar vi föräldrar från andra landsting, fortsätter Anna, och de får komma hit gratis. Detta kan inte vara rätt att Gustav och Samuel ska stå utan den träning de behöver, bara för att vi bor i Värmland.

Nu har de gått samman för att stötta varandra i kampen för sina barn, mot sitt eget landsting.

Familjen Allvin
Familjen Allvin

Värmlands Landsting är ett av de landsting som fortfarande väljer att inte lyssna på neurologiskt skadades önskemål. Boende i Värmland får betala vården helt själv, om de väljer konduktiv pedagogik, fast det funnits som en självklar valmöjlighet i Stockholm och Västra Götaland med flera lansting sedan 1990-talet.

Understrykas bör att att det finns inga dokumenterade risker med Konduktiv Pedagogik. Det finns  ingen dokumentation eller evidens på att habiliteringens insatser skulle vara bättre, effektivare eller säkrare på något sätt. Det finns heller inte något belägg för eller ens indikationer på att Konduktiv Pedagogik försämrar patientens förmåga att tillgodogöra sig habiliteringens insatser, tvärt om, de stödjer och främjar varandra.

sbuDet finns inte några logiska eller vetenskapliga orsaker till att habiliteringen inte använder sig av Konduktiv Pedagogik som behandlingskoncept. Statens Byrå för medicinsk utvärdering (SBU) skriver i sin rapport om Konduktiv Pedagogik, att det är ett arbetssätt som kan användas, men att det inte är lämpligt att habiliteringen använder hela konceptet i sin organisation.

Eftersom Konduktiv Pedagogik inte passar i habiliteringsorganisationen, erbjuds Konduktiv Pedagogik som ett fristående komplement i 60% av Sveriges landsting med en egen öronmärkt budget, beslutad av politiker med omsorg om samhällets mest utsattas barn och med lyhördhet för denna lilla målgrupps behov och önskemål.

Föräldrarna i Värmland har krävt Konduktiv Pedagogik i många år, utan vare sig politiker eller sjukvårdens habilitering har lyssnat eller ännu mindre hörsammat. Men under alla dessa år har de varit ensamma, klagat en och en. Habiliteringen har bara svarat att Konduktiv Pedagogik inte erbjuds utan att förklara varför.

I och med denna gemensamma manifestation hoppas föräldrarna att både politiker och sjukvård ska lyssna och inse allvaret i deras krav.

– Det är hög tid att Värmlands Landsting inför Konduktiv Pedagogik, säger Anna Allvin. Det är mycket viktigt för våra barn.

Möt föräldrarna på stormöte på onsdag den 14/5, kl 15.30, på Scandic City, Drottninggatan 4, 652 24 Karlstad

De som kräver rätt till Konduktiv Pedagogik är dessa familjer, på stormötet representerade av:
Anna Allvin med Gustav
Johanna Hegmo med Samuel
Maria Skinnargård med Lova
Anna med Elliot
Elin Granrud med William
Sara Andrén med Nelli
Dani Marti med Emma
och lika angelägna är:
Camilla Lundholm med Elvira
Anneli Stolpe med Isabelle
Jenny Dahlström med Engla
Marie Grüth med Neo
Kristin Bergqvist med Max
Krinstina Johansson med Anton
Erika Janske​

Tack alla politiker i landstingsfullmäktige i Blekinge

Jag träffar Kristin och Kornelia Pettersson, sista dagen på årets träningsperiod.
Det har varit mycket fram och tillbaka i media vad gäller Konduktiv Pedagogik, träning för CP-skadade och andra neurolohiskt funktionsnedsatta i Bleking de senaste 3 åren. Nu har dock politikerna gjort ett omtag och beslutat om en kraftig utökning av resurserna istället för en planerad nedläggning.

– Är ni glada?

2014-04-14 11.37.58– Man tror knappt att det är sant, säger Kristin Pettesson mamma till CP-skadade Kornelia.

Från och med 1 mars i år har alla barn, ungdomar och nu även vuxna rätt att få behandling enligt konduktiv pedagogik i Blekinge, som ett komplement till landstingets egen habilitering. Dessutom är anslagen  höjda, så det inte ska bli lottdragning om platserna, som det ibland varit förut.

– Med tillskottet av pengar hoppas vi på att kunna erbjuda de som vill få en vistelse utan att hamna i diskussion om det finns pengar kvar av årets tilldelning eller ej, säger habiliteringschef Maj-Lis Olsson.

– Det blev precis som vi önskade, skrattar Kristin och kramar om sin dotter.

Kristin har tillsammns med flera andra föräldrar kämpat sedan 2011, för att deras barn ska få behålla rätten till Kondutiv Pedagogisk träning. Äntligen är den långa kampen över. Och de VANN.

– Det är som man vill tacka alla politiker för att de lyssnade på oss föräldrar. Hoppas de förstår hur viktiga deras beslut är för oss och att de känner att de gjort något BRA. Barnen ser det ju inte som träning, det är deras dagis.

Nu är det dags att åka hem till från de 4 träningsveckorna i Göteborg till Ronneby, där övriga familjen väntar på gården med hästar som njuter av det späda gröna i den tidiga våren.

lamm– Det är alltid med blandade känslor man åker hem efter en period här, säger Kristin och tittar på sin dotter. Det här är ju hennes värld. Hon får hjälp att leka och utvecklas. Det är hennes dagis. Hon trivs här. Om hon fick bestämma, så är det så här livet skulle se ut, med lek och träning varje dag.

– Längtar hon inte hem? undrar jag

– Jo, det är klart. Längtar du till pappa och hästarna, fåren och de små lammen?

– Det är klart jag gör, nickar Kornelia.

– Det jag menar, fortsätter Kristin, är att när vi kommer hem får vi föräldrar ta ansvaret för Kornelias  utveckling. Vi gör det gärna och vi har ju kunskapen att hjälpa henne på rätt sätt. Det har vi fått lära oss under de perioder vi varit på Move & Walk och tränat Konduktiv Pedagogik. Men det är mycket arbete, därför vill vi att  konduktiv pedagogik används på Kornelias förskola också. Våra ledord jag vill, jag kan, jag ska. Det ska gå.

vårenI tidigare inlägg på denna blogg har jag skrivit om hur Ronneby kommun inte har låtit Kornelias assistenter åka på vidareutbildning i Konduktiv Pedagogik denna period.

Mamma och dotter, båda lika glada för att åka hem och för de nya framgångarna. De hoppar in i bilen, i den värmande vårsolen för att åka till Bleking.

– Äntligen hem till hästarna, djur betyder mycket, ropar Kristin genom den nedvevade bilrutan. Bort bra, men hemma bäst. Det är jätteviktigt att få komma hit, bo här och ha tid att umgås med likasinnade. Vi vill tillbaka både Kornelia och jag, men nu ska vi hem, hem till Blekinge.

hästar bokskog

 

 

Bloggens hjältar – Presentation

Hjältar I onsdag skrev jag om det vetenskapliga dilemmat, att inga insatser vad gäller neurologiskt funktionsnedsatta är medicinskt evidens belagda. Ur ett vetenskapligt perspektiv särskiljer sig dock Konduktiv Pedagogik ur en aspekt. Om målgruppen själv får välja, så väljs Konduktiv Pedagogik och upplevs även mer positivt än alla andra insatser, bl a enligtStatens Byrå för medicinsk Utvärdering (SBU).

Jag har föräldrar i de flesta landsting som kommer bekräfta detta i intervjuer och egna texter, som de har skickat in. De är Bloggens Hjältar. Ofta skriver det inte bara om hur Konduktiv Pedagogik påverkar deras tillvaro, utan riktar även kritik mot brister i habiliteringen.

Kom då ihåg att dessa föräldrar många gånger kritiserar habiliteringen, trots att de är beroende av habiliteringen, för deras barns sjukvård, hjälpmedel, avlastning och assistans. Att de ändå vågar kritisera den hand, som bokstavligt talat, föder dem, visar på djupet av deras missnöje. Jag hoppas också att det poängterar vikten att habiliteringen tar sig samman och möter upp föräldrarnas önskemål på ett sätt som verkligen tillmötesgår föräldrarnas krav.

För att inga missförstånd ska uppstå, vill jag tillägga att jag pratar om den grupp föräldrar till neurologiskt funktionsnedsatta barn, som vill ha Konduktiv Pedagogik. Det finns en allt för stor del av målgruppen som aldrig fått pröva Konduktiv Pedagogik, eller ens fått reda på att detta komplement finns. Naturligvis finns inget tryck eller krav på habiliteringen från dem.

Barn litenAtt vi överhuvud taget kan och vågar rikta kritik mot habiliteringen, är på grund av en doktorsavhandling från Lunds Universitet, av Ulla Bolhin, med titeln Habilitering i Fokus. Där bekräftas mycket av den kritik, som kommer att framkomma i denna bloggserie. I Doktorsavhandlingen fastställs också att habiliteringarna ser mycket lika ut över hela landet. Länk till avhandlingen 

Bloggens Hjältar är de föräldrar, som kämpar för sina barn, för att de ska får en så rik uppfostran som möjligt, trots sina medfödda eller förvärvade hjärnskador, som försvårar barnens liv och utveckling.

Bloggens Hjältar är de föräldrar, som kämpar för sina barn och vågar säga sanning om samhället trots risken att bli betraktad som besvärlig och obekväm, en patientfamilj som personalen inte vill hjälpa.

Bloggs Hjältar är de föräldrar, som kämpar för sina egna barn, men som ger offentligheten ljus åt de behov som finns, för att också andra barn ska få den hjälp de själva hittat.

Bloggens Hjältar är även de vuxna, som själva har neurologisk skador och som kämpar för sin egen rätt till behandling och stöd till fortsatt utveckling.

Bloggens Hjältar är även de vuxna, med neurologiska skador, som kämpar för att de barn som nu växer upp, ska få en bättre hjälp att utvecklas än vad vi själva fick.

Hur kan vi kräva det? Jo, för nu vet vi, med vetenskaplig säkerhet, att om målgruppen själv får välja, så väljs Konduktiv Pedagogik.

När vi var små, visste knappt någon om att Konduktiv Pedagogik fanns. Nu vet alla som arbetar inom habiliteringen om det. Ändå har inte en enda utredning gjorts inom habilitering eller av dess forskare, för att ta reda på varför de som får kännedom om Konduktiv Pedagogik, gör så stora personliga uppoffringar för att få tillgång till pedagogiken.

Även om sjukvården och habiliteringen inte vågar undersöka saken, så tänker jag låta Bloggens hjältar få berätta sin version, för att beskriva varför Konduktiv Pedagogik är livsavgörande i deras liv.

Bloggens Hjältar är verklighetens dokument. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp alla.

Jessica Thåström
Jessica Thåström

Första Bloggen Hjälte är Jessica Thåström, som uppmärksammat hela Sverige på att Konduktiv Pedagogik även passar Stroke-patienter, när hon medverkade i SVT-serien Arga doktorn.

Programmet finns inte längre på SVTPlay, men redaktionen har gjort en sammanställning av debatten efter programmet om Jessica. SE LÄNK

Jag rekommenderar och varm att följa Jessicas fantastiska blogg VÅGA LEVA

 

 

 

 

 

Translate »