När alla pratar om corona passar habiliteringen på att försämra för dom mest utsatta. Läs Gintares och min artikel på Hippson och hjälp till att protestera mot detta med din underskrift på SKRIV UNDER.

Länk till artikeln:

https://www.hippson.se/blogs/Gastbloggen/ridning-som-terapi-en-livsnodvandig-behandling.htm?fbclid=IwAR3V6c38RXQQpIYAxC_KPmUrGj-XBkYO2sz3VrajTXUAQIWrM3dJXwsHA9w

Rescention av Lars Mullback

10 tusen i ett fullsatt Scandinavium kräver sin artist. Allt för ofta radas bara låt efter låt upp i ett slentrianmässigt pärlband. Med så många hits som Miriam Bryant producerat, hade det säkert tillfredsställt de flesta beundrare. Men Miriam är större än så. Hon är konstnär som kan ge sin publik en förståelse och upplevelse utöver det hon på ytan berättar.

När Miriam Bryant intar scenen, gör hon det i en gråsvart långrock. Det gör mig först besviken och orolig för att vi ska få uppleva en inåtvänd konsert från en artist som bara släppt in publiken i replokalen för att kunna ta betalt. Men redan under första numret anar jag en medvetenhet. Artisten ser oss. Hon vill mig, sin publik,. något.

Långrocken, som vid första anblicken kändes som ett döljande och avståndstagande skal, är uppknäppt och där under anas något ljust och inbjudande.

Ljudbilden är förvånansvärt bra och Miriams fantastiska röst lyfter till musikalisk njutning. I refrängerna sjunger alla med och långrocken öppnas alltmer och avslöjar svagt böjda, tjocka, vita linjer på kläderna under. Vad betyder det?

I mellansnacken sluts långrocken till ett skyddande skal igen och Miriam berättar om sina demoner, rädslan och känslan av att stå utanför, att inte höra till, att vara bortvald, när det enda som egentligen ger oss alla värde, trygghet och självkänsla, är att höra till.

Rent faktiskt beskriver Miriam kärleksrelationer i sina texter och mellansnack. Men allteftersom konserten går växer dessa privata berättelser till ett större djup. Allt byggs upp till ett crescendo i genombrotshitten; ”Push, Play, Stop, Rewind”.

Så är det. När vi stannar upp, backar och spelar upp allt igen, blir allt klarare och artisten tar sin 10 tusenhövdad publik i handen och visar att ur mindervärdighetskänslor kan vår inre urkraft växa och vi vågar sätta oss i den svarta bilen och åka vidare med styrka och självkänsla.

I avslutningslåtarna släpper Miriam Bryant fram sig själv och jag överväldigas av hennes fantastiska styrka och djup i röst och uttryck. Jag tror på henne, även om scenspråket saknar en del för att bli en helhetsshow. Men det är en liten invändning, för det mörker Miriam ändå så effektivt förmedlar i sin konsert gäller oss alla.

Konserten känns nutid och behandlar våra stora samhällsproblem som politiker och samhällsdebattatörer beskriver som otrygghet och vill övertyga oss om att de kan avhjälpa med fler poliser och hårdare och omänskligare tag på alla områden.

Men Miriam Bryants konsert växer till ett statement och ett långt finger åt populistiska lösningar som bygger på hårdhet och avståndstagande från omsorg, omtanke och alla människors värde.

Vågar man vara så stark och sårbar som Miriam Bryant, så går det. Inför slutlåten kastar hon sin långrock, sitt skyddande skal. Påklädd men ändå känslomässigt naken står hon framför oss och de vita rundade mönstren på hennes byxor framstår tydlig. De är inramande livslinjer som understryker konsertens budskap att varje människa är sin egen enhet med behov av omsorg, kärlek och förståelse.

Slutlåten ger svaret och beskriver behovet som alla har. Behovet som skulle bota mångas otrygghet, mörker och inre demoner på ett betydligt effektivare sätt än fler poliser och andra populistiska hårdhetsåtgärder kan. Slutlåten hämtar Miriam från vår gemensamma kulturhistoria, som i mycket bygger på genomlevda erfarenheter av vad det viktiga i livet egentligen handlar om.

Sven-Bertil Taubes låt med Lars Forsells text ”Ett sista glas” sammanfattar konserten och kommer med livsvisdomen att erkänna sin misstag och bjuda in både vänner och fiender till ett sista glas för försoning och en ny lyckligare framtid.

Klicka på länken och rädda ridterapin i Västra Götaland.

https://www.skrivunder.com/var_med_och_radda_ridterapin_skriv_under

Se Eduard Pipers och min debattartikel i GP

https://www.gp.se/debatt/oanst%C3%A4ndigt-att-ta-ifr%C3%A5n-sv%C3%A5rt-skadade-barn-deras-ridterapi-1.24896505

GP-debatt. Ny skandal hab har inte tid att ta emot sina patienter

Regionråd Per Einarsson (KD) skriver ikväll att beslutet om att sluta med Konduktiv Pedagogik skjuts upp. Han skriver att de ska in hämta mer fakta i denna fråga.

Så många har kontaktat honom ikväll att Per Einarsson här vill understryka att nämnden inte tagit beslut i frågan om Konduktiv Pedagogik ska finnas kvar i Skåne eller inte.

Vill du hjälpa oss rädda Konduktiv Pedagogik i Skåne? Skriv till Regionpolitikerna innan tisdag och berätta varför det är viktigt att KP finns i Skåne. Speciellt viktigt är att Regionråd Per Einarsson (KD) får mail från dig innan Tisdag den 25/2 2020. Klockan 09.00 tas frågan upp på nytt. Då är det viktigt att Per förstår vilka konsekvenser beslutet får.

Vill du har hjälp med Adresser, kontakta Lars Mullback här, på sociala medier, via sms 076100100 eller mail lars@mullback.se 

Efter chockbeskedet att CP-skadade förlorar sin träning i Skåne har Miljöpartiet lyft frågan till Regionråds nivå. De skriver i ett pressmeddelande:

”Med anledning av beslutet att inte förlänga avtalet ställer en rad frågor till ansvarigt regionråd Per Einarsson (KD) på nästa sammanträde i regionfullmäktige den 25 februari.”

Tisdag den 3 dec kl 15.00 på FNs internationella funktionshinderdag invigs en KONSTUTSTÄLLNING på Malmö Stadshus, i gången utanför restaurangen, med verk av konstnären LARS MULLBACK. Han kallar sin utställning: ”Modern politisk konst i vackra uttryck”. Utställningen visas varje dag stadshuset är öppet den 3-20 dec 2019.