Författare: mullback
Driver mullback.me och vill ge människor större frihet och mer mod att försöka. Framst vill jag hjälpa till att informera om attt det finns möjligheter att utvecklas som CP-skadad och neurologiskt funktionsnedsatt. Jag har publicerat 4 böcker och gjort 30-tal TV-filmer, 1 långfilm och vunnit 18 kulturpris i Sverige och internationellt.

Art Mullback > Artiklar av: mullback
Slaget om Örebro – positivt rykte, men…

Slaget om Örebro – positivt rykte, men…

vapenBara 60% av alla CP-barn kan välja vård i Sverige. Nu går vi mot 100%.

Örebro läns landsting är ett av de landsting som fortfarande väljer att inte lyssna på neurologiskt skadades önskemål. Boende i Örebro får fortfarande betala vården helt själv, om de väljer konduktiv pedagogik (KP), fast KP funnits som en självklar valmöjlighet i vården i Stockholm och Västra Götaland sedan 1990-talet.

För en månad sedan hade vi en liten kille som bodde och tränade här på Move & Walk i Göteborg. Hans föräldrar bodde självklart här med den glada lilla grabben. De hade ju betalat,  valt att lägga semestern i en behandlingskorridor i Göteborg i februari. Bra för att barnet får den träning han behöver, men sol och avkoppling för föräldrarna, nej, knappast.

Pappan kom in på mitt kontor och talade om att de på många sätt försökt få habiliteringen i Örebro att förstå att deras son verkligen behöver KP-träningen, för att utvecklas och hitta sig själv. De visste, för de har tränat här flera omgångar. Men ingen på habiliteringen hade kunnat/velat hjälpa dem. Ser de inte, eller låtsas de inte om att barnen utvecklas under en behandlingsperiod?

Pappa sa också att kan skulle prata med  högst ansvarige, habiliteringschef Kenneth Karlsson, när de kom hem.

Några dagar senare, 4 mars, kom detta glada mail från pappan:

mailHej Lars!

Jag har idag varit i kontakt med Örebro läns landstings habiliteringschef för att få besluten på papper som vi pratade om förra veckan.
Då säger han att dom har precis tagit beslut på att ÖLL kommer att bekosta sådan här typ av träning framledes, med start 2014.
Han nämner också att det är på prov tillsvidare och kommer att utvärderas samt att dom har förhoppningar att kunna erbjuda något likvärdigt i ÖLL.
Snacka om glädje här hemma, det verkar finnas hopp…. Jag ropar dock inte hej förrän jag ser någon ekonomisk ersättning.
Vi återrapporterar till dig när vi sett nåt resultat.

Tack på förhand
pappa

Ibland händer saker utan att man behöver göra så mycket, trodde jag…

Den 10 mars skickade jag nedanstående mail till habiliteringschef Kenneth Karlsson, för att ta reda på om detta glada rykte stämde. Han har dock inte svarat än. Kanske jag fått fel mailadress. Hoppas att det är jag som gjort fel. Idag, 31 mars, har jag i alla fall skickat samma brev per snigelpost. Jag la det på lådan innan 18, så han ska ha det imorgon. Hoppas på snabb återkoppling.

Brev till habiliteringschef Kenneth Karlsson

kuvertHej!

Jag heter Lars Mullback. Jag har arbetat sedan 1990-talet för att bredda habiliteringens verksamhet och för att den ska bli mer diagnosspecifik, särskilt för neurologiskt funktionsnedsatta, som det finns diagnosspecifik behandling för: konduktiv pedagogik.

C:a 60% av CP-skadade barn och ungdomar har rätt till minst 4 veckor kp-behandling per år numer, dock inte barn i Örebro län.

Jag hoppas vi kan föra en diskussion om detta. Min förhoppning är att det ska bli mer rättvis över landet, så att neurologiskt funktionshindrade ska få samma möjligheter oavsett bostadsort.

Med spänning ser jag att du tagit över efter Håkan Hjelm. Att du har ortopedisk bakgrund hoppas jag betyder att du är lika resultat och målinriktad som ortopeder brukar vara.

Med hopp om snar kontakt och ett givande erfarenhetsutbyte

Vänligen

Lars Mullback

Koordinator Public Affairs
Mobil: 076-049 69 96
Direkt tel: 031-75 70 192
E-post: lars@movewalk.se
Move & Walk
Lillhagsparken 8, 422 50 Hisings Backa
Växel: 031-55 84 20, Fax: 031-55 84 40
http://www.movewalk.se

MITT UPPDRAG
Jag är anställd av Move & Walk, ett privat företag som bedriver vård, omsorg och skola, med konduktiv pedagogik som bärande koncept. Jag är dock inte involverad i företagets verksamhet, utan är koordinator för public affairs. Detta betyder att jag företräder den målgrupp som behöver och efterfrågar det konduktivt pedagogiska konceptet för en positiv utveckling.
Mitt huvuduppdrag är alltså att främja tillgången till och utvecklingen av konduktiv pedagogik, oavsett verksamhetsform eller vem det gynnar ekonomiskt

Bloggserie i bloggen ger bakgrund

Bloggserie i bloggen ger bakgrund

Jo, du kan – bloggen, bygger på en bok som skrevs 1996 om mitt liv och kampen att föra konduktiv pedagogik till Sverige. Boken såldes snabbt slut på förlaget. Tyvärr dog förläggaren och min vän, Kalle Hägglund, så någon ny upplaga har aldrig kommit ut. Denna bok är dock i stort sett lika aktuell fortfarande.

Nu har jag uppdaterat texten och anpassat längd och format till Blogg. Jag hoppas att denna bloggserie ska:

  • Ge ett positiv exempel på hur man kan hitta sitt vuxna liv med en CP skada.
  • Beskriva träning enligt Konduktiv pedagogik ur en vuxen tränandes perspektiv.
  • Beskriva Sveriges politiska och intellektuella förmåga till förnyelse och utveckling

OmslagI flera år har hela boken funnits att läsa på http://www.movewalk.se under fliken ”film”, där under namnet Anklagelser.

Jo, du kan – bloggen, ger en bakgrund och förståelse för det arbete som fortfarande pågår, för att ge alla neurologiskt skadade, som vill, tillgång till konduktiv pedagogik.

Jo, du kan – ett kapitel presenteras 3 gånger i veckan.

Ny Blogg – om skola och vård, ur både patient- och privatvårdgivar-perspektiv

Ny Blogg – om skola och vård, ur både patient- och privatvårdgivar-perspektiv

Nu arbetar jag åt Move & Walk för att göra konduktiv pedagogik (KP) tillgängligt för alla som så önskar. Jag har mer eller mindre aktivt hållit på med detta lobbyarbete för KP sedan 1996, men i det fördolda, kontaktat politiker och tjänstemän. Ibland har arbetet varit så absurt att det blivit en film, eller en tidningsartikel, någon gång om året. Jag börjar äntligen inse vilket gammaldags sätt detta är att opinionsbilda.

I och med denna blogg kommer mitt arbete att bli mer offentligt i realtid. Jag hoppas ni kommer tycka det är lika spännande och skrämmande som jag själv gör.Bild

Nystart

Nystart

Försökte starta denna blogg 2009, men livet tog en annan vändning. Jag fick uppdrag att leda två EU-projekt om konduktiv pedagogik, Den pedagogiska träningsform som denna blogg i huvudsak kommer handla om.

Detta är ett nytt försök inspirerad av de senaste dagarnas tvittrande.

091130 Slut av träning – ny av träning

091130 Slut av träning – ny av träning

Jag är 48 år. Det kändes när jag började att träna konduktiv pedagogik för första gången på 4 år, för 3 veckor sedan. Det stränade och drog i varenda muskel och det kändes som om lederna skulle behövt en riktig rundsmörjning, innan träningen började.

Men redan efter första passet på två timmar, kändes det som en befrielse att ha kommit igång igen. Efter att ha varit spänd och stel och orörlig i 4 år, så kändes det som om min kropp fick liv igen efter en lång dvala. Den var som om de omöjliga rörelserna, som den ungerska konduktorn fick mig att göra, rensade och tvättade min kropp inifrån. Som om musklerna och lederna under alla år av orörlighet, hade samlat på sig slagg och smuts och slem, som klibbade ihop dem och höll emot. Men genom rörelserna så började en ren vätska skölja bort det gamla, smutsiga och slemmiga. Rörelserna fick mig att känna mig ren, inifrån. Ren av träningsverk.

Min fru och jag hade ju ett behandlings institut i Karlsborg, där vi tränade över 300 patienter, nu fick jag känna på min egen medicin. Det bitterljuva. Det var jobbigt, gjorde ont och kändes lika omöjligt som vanligt, men samtidigt så skönt och tillfredställande. 2003 sålde vi institutet till Bräcke Diakoni, ett av Sveriges ledande företag för habilitering. Till vår besvikelse la de ner institutet i Karlsborg och öppnade i Göteborg istället.

Så plötsligt fick jag ett brev för några månader sedan, att Bräcke erbjöd träning i Karlsborg igen och jag var inbjuden som patient. Fortsättning följer…

Lars Mullback

091105 Katten, döden och cp-barnen – den stora trösten

091105 Katten, döden och cp-barnen – den stora trösten

Jag drev under tre års tid ett behandlingsinstitut för cp-skadade. Där och i andra sammanhang har jag mött ett mycket stort antal cp-skadade barn. Förresten har jag själv varit ett cp-skadat barn och mina föräldrar var mist lika stolta och älskvärda mot mig, som de föräldrar jag mötte, i rollen som verksamhetsansvarig, var för sina barn.

Fast jag själv är gravt cp-skadad, förvånade det mig ofta hur både kärleken och stoltheten, så uppenbart strålade mellan föräldrarna och dessa cp-skadade barn. Alla förstår ju vilket livstragedi det måste vara att få ett handikappat barn, alla rutiner som måste ändras, sjukhusbesök, förklaringar för vänner och släkt, ändrade drömmar, allt vad det orsakar. Hat, ilska och ångest borde väl vara det man kunde förvänta sig, när de rosaskimrande baby-drömmarna tvingas ner i en rullstol och måste matas, förmodligen hela livet.

Men på Mullback Institutet grät storvuxna pappor av lycka, när deras gravt skadade tre åring, lyckades rulla över från rygg till mage för första gången, eller när den lilla tonårsflicka tog sitt första steg efter veckor att förberedande träning.

Vår lille kattunge dog igår på grund av sitt medfödda hjärtfel. En omotiverad stor sorg har drabbat mig. Han var ju bara hos oss i 5 veckor. Men hans liv har ristat evighetslågor i mitt hjärta. Jag tänker på honom, ser honom, känner hans självklara och helt övertygande livsglädje i min själ.

Jag minns hur han ville upp till den store kattens matskål på det höga bordet. En dag bestämde han sig. Han satt i hallen och samlade kraft. Sedan gjorde han det. Han vågade det omöjliga språnget upp till den store kattens mat, upp på det oöverkomligt hög bordet. Han blev hängande i framtassarna på bordskanten. Han klamrade sig fast. Han visst att det var nu eller aldrig. Han kämpade sig upp, inte för att han tränade sin styrka för framtid. För vår älskade kattunge hade ingen framtid, det visste han säkert. Han kämpade sig upp på bordet, för han ville, en gång i livet, få uppleva att äta som en vuxen katt.

För visst är det så att livet handlar om att uppleva. Det är i känslan att få vara med, att få uppleva, som själv livet finns, förklaringen till alla dessa dagar, som utan de odödliga ögonblicken, kan kännas meningslösa och tomma.

Åter till de stolta föräldrarna till de cp-skadade barnen. Plötsligt insåg jag att de inte grät av glädje, för att de trodde att deras bara skulle lära sig rulla över på mage varje natt, så att de skulle slippa gå upp och vända dem. Inte grät de av lycka för att deras barn skulle lära sig gå, så de slapp dra dem i rullstol.

Nej, lyckan gällde här och nu. Glädjen för att de fick se kampen i sina barn. Lyckan i att deras barn en gång i livet fick använda sin kropp för att rulla runt eller för att ta ett steg.

Visst ville jag lyfta upp kattungen på det höga bordet. Men hade jag gjort det, hade jag tagit ifrån honom chansen att växa och uppleva. Alla behöver få kämpa för att lära känna sina begränsningar. Det är i kampen man blir stolt över sig själv, även om man är en mycket sjuk kattunge, eller ett cp-skadat barns förälder.

 Klart slut Lars mullback.se

Katten, döden och kärleken

Katten, döden och kärleken

DSC01025Vår kattunge är fantastisk, en lite ljusbeige krabat, så där oskuldsfull, lekfull, mjuk och ullig, som bara en så liten kattunge kan vara. Och så plötsligt mitt i leken kommer klorna, som nålar och det är allt annat än mjukt och gulligt. Att det kan rymmas så mycket mjukhet och samtidigt vassa klor och tänder i den lilla bräckliga kroppen.

091027 Jakt, Nobelpris och närdemokrati

091027 Jakt, Nobelpris och närdemokrati

 I slutet av tv-programmet Agenda i SVT1 i söndags intervjuades den första kvinnliga nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom. Hon får priset för att hon hitta sätt att mäta gräsrötternas förmåga att förvalta och bevara gemensamma värden. Hon tycks till och med anse att vi vanliga människor är bättre på att skydda våra skogar och sjöar och djurlivet, om det sköts lokalt istället för om staten eller någon annan centralmakt stiftar lagar och förbud. Enkelt uttryckt; ett jaktlag skjuter inte alla älgar i sin skog, även om staten inte har reglerat jakten. Jaktlaget själva vet att man måste spara några älgar för att livet fortsätter nästa år. Jag skulle vilja kalla det sunt förnuft. Hon såg ganska grinig ut Elinor Ostrom. När reportern frågade om hon var optimistisk inför framtiden, sa hon att hon var det, samtidigt som hon rynkade betänkligt på näsan. Kanske försöker vi ibland skapa för mycket regler och lagar, i den goda viljans namn. När vi istället, för samhällets bästa, borde lita på varje enskild individ känsla för var som är rätt och fel. Det kanske skulle tvinga oss till samarbeten och möten öga mot öga. Möten för att se att de flesta vill det gemensamma bästa, vem vi än är. Det kanske inte bara skulle göra närm,iljö bättre, utan även ge oss ett trevligare och rikare liv tillsammans. Klart slut Lars mullback.se

091026 UPP, barnfilm om farbror utan barn

091026 UPP, barnfilm om farbror utan barn

Jag har nog inte uppskatta en animerad film sedan Djungelboken med dess livsbejakande budskap; var nöjd med allt som livet ger.

Filmen UPP är inte så enkel och rak, men lika fantasifull och rolig. Den lilla inledningsprologen är en fantastisk beskrivning av ett livslångt lyckligt äktenskap svärtat av barnlöshet. Det är väl något alla kan känna igen sig i, rädslan att inte få familj och barn och ett vuxet och rikt liv med allt man drömmer och önskar sig.

Sedan går allt i kras, ena parten dör, man glömmer hur lycklig man varit, bara för varandra, det dagliga livet, vardagen. Barnlösheten och de ouppfyllda drömmarna växer till bitterhet, som skuggar allt så mycket, att man inte ens ser sin vardagliga lycka, det nya äventyret, livet ensam.

Så, oväntat och utan förvarning, kommer barnet in i ens liv och ställer allt på ända. Att nå drömmen är sällan så ljuvt och enkelt som att drömma om drömmen. Att nå drömmen kräver alltid uppoffring och omprövning.

Och plötsligt förstår jag vad alla skilsmässor kan beror på, vart allt hat och allt förakt för det annorlunda kanske kommer ifrån, varför Sverige Demokraterna skyller alla problem på det som är osvenskt.

BARNET, ÄKTENSKAPET, ALLA DRÖMMAR kräver uppoffring också samhällsbygget kräver uppoffring om man inte väljer förtrycket, kraven på att barnen ska vara snälla och tysta, kraven på att flyktingarna ska nöja sig med fattigdom och krig i de länder de skickas tillbaka till. Så att vi kan leva våra drömmar, fortsätta våra liv och skicka ungarna till dagis för att vi ska hinna utveckla oss själva som vuxna människor. Så att vår rikedom och våra resurser hamnar i vårt eget överflöd, istället för att det ska förspillas på fattiga och på, av oss västerlänningar. sönderbombade araber och svältande afrikaner.

I slutet av UPP hittar den bittre mannen, som har blivit besviken på sina drömmar, sin älskades dagbok. Han minns sitt liv i kärlek och slit, och inser hur lycklig han är som har fått uppleva det. Det är i kärleken och slitet tillsammans, som livet finns, inte i drömmen om det lätta och själviska.

Då var vi där ingen. Behovet av uppoffring för att må bra och hitta sin mening för att dö i samförstånd med sig själv.

En mycket bra film

Klart slut Lars mullback.se

Theme: Overlay by Kaira Erik Dahlbergsgatan 8, 411 26 GÖTEBORG
Ring oss: +76 100 100 7. Mail: info@mullback.se