Att få barn med funktionshinder – Chocken, beslutsamheten, livet
MITT KP – enligt Karsten är en kategori i Mullback Bloggar med berättelser från 1990-talet, när Konduktiv Pedagogik just blivit känt i Sverige, sammanställda i ”Boken om Move & Walk – En bok som söker nya berättelser” av Karsten Inde. Publiceras med tillstånd av Karsten Inde.
SOMMARLÄSNING:
DAGENS KAPITEL AV ÅSA FREMLING:
Barn har rätt att utvecklas
Jag börjar från början helt enkelt. Anton föddes den 11:e november 1991. Vi valde att börja förlossningen på hemtrevliga ABC, för vi var helt övertygade om att vi vid minsta komplikation direkt skulle flyttas upp till SöS förlossningsavdelning, men trots att jag drabbades av på tok för tidiga krystvärkar – jag kunde inte med bästa vilja råda över dem – väntade barnmorskan med förflyttningen i över fem timmar. Senare ansåg ansvarsnämnden att det var klokt och genomtänkt. Värkrubbningar räknas inte som komplikationer, enligt dem.
Efter tre kritiska dagar stod det klart att Anton skulle överleva. Det gjordes en bäckenmätning, som visade att mitt bäcken är på gränsen till för smalt för barnafödande, och därefter fick vi träffa chefen för kvinnokliniken. Min morbror som är läkare och förstår fackspråket, följde med oss som stöd. Men vi förstod utmärkt alldeles själva. Klinikchefen sa att hon inte kunde se att något fel hade begåtts och att hon tyckte att vi skulle göra ett nytt försök. Skaffa ett nytt barn helt enkelt.
Chocktillstånd har ett gott syfte. I mitt fall höll det i sig under hela den långa månad som Anton låg i kuvös med kontinuerligt EEG på Sachsca barnsjukhuset och ett bra tag efter det att han fick komma hem också, men så småningom började även jag förstå att Anton skulle få ett handikapp. Vi tillbringade långa stunder hemma på golvet i olika lekar som gick ut på att lyfta huvudet, få tag i saker, suga på tår och fingrar, komma upp på alla fyra och allt annat sånt. Vi hade roligt och mysigt, men jag minns också att jag pustade ibland: Tänk vad skönt det ska bli när du kan sitta själv! Men Anton lärde sig inte att sitta. Istället kom diagnosbeskedet.
Jag trodde att jag var förberedd, men det var jag tydligen inte… Cp-skada!? Jo, så var det. Jag fick veta att skadan skulle växa i takt med Anton och han skulle på så vis bli sämre med åldern. Jag grät. Jag bönade och bad om att någon måste göra något, men försäkrades bestämt om att absolut inget fanns på hela denna jord som skulle kunna göra Anton bättre. Effekterna av skadan kunde inte minskas på något vis. Punkt slut.
Jag släpptes ensam ut på gatan med Anton i barnvagnen. En osynlig hand förde mig hem och sen var det sorgearbete för hela slanten. Hur ska det bli? Hur ska det gå? Vad ska vi göra? Gråt och förtvivlan. Marcus, Antons pappa och min man, har tidigare förlorat ett barn och kanske var det därför som vi ändå visste att ett barn, med eller utan handikapp, förvisso är en gåva, men framförallt ett barn. Levande barn ska utvecklas och bli vuxna och under hela den långa tid som det tar att bli vuxen måste väl ändå något kunna göras? Så måste det vara, bestämde vi.
Åsa Femling, Stockholm
Fortsättning följer i morgon och övermorgon.
FOTO GINTARE MULLBACK
Gillar du detta inlägget? Det kommer flera. Enklaste sättet att hålla koll på bloggen är att:
Skriv in din mailadress i vänsterspalten här, så får du alla inlägg först av alla, via mail.
Alternativt; Gilla Facebooksidan: Jo, Du Kan eller följa mig på Twitter
Genom att följa Mullback Bloggar, stödjer du rätten att människor ska kunna välja den väg i livet, som de själva känner gör dem mer tillfreds, nöjda och i bästa fall lyckliga och självständiga.
MEDVERKAN
Vill du också medverka och berätta vad Konduktiv Pedagogik betyder för dig, skriv till lars@mullback.se
Genom att märka mailet Mitt KP, ger du Mullback Bloggar rätt att publiceras din text i sammanhang som främjar utveckling för neurologiskt funktionshindrade. Skicka gärna också med någon bild, som du tycker passar.
Vill du hellre berätta på film, går det lika bra.
Breven som publiceras på MITT KP är tänkta för en bok om Konduktiv Pedagogik. Mullback Bloggar är en genomgång av det mycket omfattande material som finns. Delar av detta material, kommer förmodligen även publiceras i tryck längre fram.