Är det viktigare att hålla budget, än att en svag elev får den pedagogik hon behöver?

Visst är den generella skolpolitiken viktig för det stora flertalet, men politiken blir storslagen om den också har förmåga att innesluta det speciella och unika.

Förutsättningar för specialpedagogiska och socialpolitiska insatser för de mest utsatta, finns endast i en mycket välfungerande och engagerad politisk förvaltning, en inneslutande skol- och social-politik. Finns dessa politiska ambition kvar, eller är det bara ett minne, som gjorde Sverige känt världen över under 1960 och 70-talen?

Låt mig ta två exempel på hur dålig förvaltning försvårar livet för de gravt skadade barn Move & Walk arbetar med.

1. Enligt lagen om särskoleplacering måste alla elever utredas om särskola behövs. Fler av de barn som sökt till oss kommer från kommunal särskola, där de varit placerade trots att det inte funnits någon utredning om att särskola är lämpligt. För de barn vi pratar om, finns ingen tvekan om att det är en särskoleelev, men att en utredning görs är ändå mycket viktigt för barnets rättigheter. Varför?

Jo, fler än en rektor har med varierande styrka försökt förhindra barn att söka till oss, för att det inte ska uppdagas att barnet är särskoleplacerat utan lämplighetsbedömning. Denna brist gör rättsläget mycket osäkert för dessa barn. Det försvårar dessutom deras lagstadgade rätt att välja och byta skola.

Rätten att välja pedagogiskt koncept borde vara extra skyddat för dessa barn, eftersom deras intellektuella och fysiska kapacitet kräver alternativa pedagogiska kunskaper hos lärare och assistenter, som sällan den allmänna skolan kan erbjuda.

2. Kommunen har skyldighet att utreda hur stort eventuellt tillägg till skolpengen ska vara. Inte en enda av våra elever har utretts i fråga om tilläggskostnader, av sin hemkommun!

I något fall har det gjorts en utredning efter Move & Walks uppmaning. Då har kommunen utsett rektorn från den skola eleven har lämnat, som utredare. Tror ni den rektorn, som förlorat en elev till en friskola, anser att eleven behöver extra stöd och assistans? Nej.

Detta jävs liknande förhållande blir ändå svårare att kommer tillrätta med, då ingen utredning finns från den skola eleven kommer ifrån. Vare sig eleven själv, den motagande skolan eller ansvariga politiker kan därför få reda på vad eleven kostat tidigare. I detta avseende blir elever, i behov av särskilt stöd, rättslösa.

Svårt skadade barn, funktionsnedsatta, handikappade, eller vad vi nu kallar dem. De är i oerhört stort behov av stöd från samhället. Jag har själv varit ett av de barnen. Nu är jag framgångsrik i yrkeslivet, har fru och egna barn. Jag har blivit en fri och lycklig människa tack vare det stöd jag fick av samhället som ung. Jag försöker beskriva hur viktigt samhällets stöd har varit för mig i Jo, Du kan – Bloggen.

På 1970-talet var tjänstemännen stolta och glada för att hitta utbildningslösningar som passade mina speciella behov. Nu ser jag rektorer och höga tjänstemän i den skolpolitiska förvaltningen, som försöker förhindra att deras mest utsatta elever byter till en skola, som är ampassad för dem.

rför har det blivit så? Är det konkurrensens fel? Har det blivit viktigare att behålla sina elever, också på den kommunala skolan, för att hålla budget, än att en svag elev får den pedagogik hon behöver? Eller är det de politiska vindarnas fel? Skoldebatten har målet upp en motsättning mellan kommunala skolor och privat skolor. Men när de erbjuder olika pedagogiska koncept, behövs både kommunala och privata skolor som komplement till varandra, för barnens skull.

Hur viktigt kan det vara med olika pedagogiska koncept? Se själva, en film på 2 minuter.