091027 Jakt, Nobelpris och närdemokrati

 I slutet av tv-programmet Agenda i SVT1 i söndags intervjuades den första kvinnliga nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom. Hon får priset för att hon hitta sätt att mäta gräsrötternas förmåga att förvalta och bevara gemensamma värden. Hon tycks till och med anse att vi vanliga människor är bättre på att skydda våra skogar och sjöar och djurlivet, om det sköts lokalt istället för om staten eller någon annan centralmakt stiftar lagar och förbud. Enkelt uttryckt; ett jaktlag skjuter inte alla älgar i sin skog, även om staten inte har reglerat jakten. Jaktlaget själva vet att man måste spara några älgar för att livet fortsätter nästa år. Jag skulle vilja kalla det sunt förnuft. Hon såg ganska grinig ut Elinor Ostrom. När reportern frågade om hon var optimistisk inför framtiden, sa hon att hon var det, samtidigt som hon rynkade betänkligt på näsan. Kanske försöker vi ibland skapa för mycket regler och lagar, i den goda viljans namn. När vi istället, för samhällets bästa, borde lita på varje enskild individ känsla för var som är rätt och fel. Det kanske skulle tvinga oss till samarbeten och möten öga mot öga. Möten för att se att de flesta vill det gemensamma bästa, vem vi än är. Det kanske inte bara skulle göra närm,iljö bättre, utan även ge oss ett trevligare och rikare liv tillsammans. Klart slut Lars mullback.se

091026 UPP, barnfilm om farbror utan barn

Jag har nog inte uppskatta en animerad film sedan Djungelboken med dess livsbejakande budskap; var nöjd med allt som livet ger.

Filmen UPP är inte så enkel och rak, men lika fantasifull och rolig. Den lilla inledningsprologen är en fantastisk beskrivning av ett livslångt lyckligt äktenskap svärtat av barnlöshet. Det är väl något alla kan känna igen sig i, rädslan att inte få familj och barn och ett vuxet och rikt liv med allt man drömmer och önskar sig.

Sedan går allt i kras, ena parten dör, man glömmer hur lycklig man varit, bara för varandra, det dagliga livet, vardagen. Barnlösheten och de ouppfyllda drömmarna växer till bitterhet, som skuggar allt så mycket, att man inte ens ser sin vardagliga lycka, det nya äventyret, livet ensam.

Så, oväntat och utan förvarning, kommer barnet in i ens liv och ställer allt på ända. Att nå drömmen är sällan så ljuvt och enkelt som att drömma om drömmen. Att nå drömmen kräver alltid uppoffring och omprövning.

Och plötsligt förstår jag vad alla skilsmässor kan beror på, vart allt hat och allt förakt för det annorlunda kanske kommer ifrån, varför Sverige Demokraterna skyller alla problem på det som är osvenskt.

BARNET, ÄKTENSKAPET, ALLA DRÖMMAR kräver uppoffring också samhällsbygget kräver uppoffring om man inte väljer förtrycket, kraven på att barnen ska vara snälla och tysta, kraven på att flyktingarna ska nöja sig med fattigdom och krig i de länder de skickas tillbaka till. Så att vi kan leva våra drömmar, fortsätta våra liv och skicka ungarna till dagis för att vi ska hinna utveckla oss själva som vuxna människor. Så att vår rikedom och våra resurser hamnar i vårt eget överflöd, istället för att det ska förspillas på fattiga och på, av oss västerlänningar. sönderbombade araber och svältande afrikaner.

I slutet av UPP hittar den bittre mannen, som har blivit besviken på sina drömmar, sin älskades dagbok. Han minns sitt liv i kärlek och slit, och inser hur lycklig han är som har fått uppleva det. Det är i kärleken och slitet tillsammans, som livet finns, inte i drömmen om det lätta och själviska.

Då var vi där ingen. Behovet av uppoffring för att må bra och hitta sin mening för att dö i samförstånd med sig själv.

En mycket bra film

Klart slut Lars mullback.se

Translate »