091026 UPP, barnfilm om farbror utan barn

Jag har nog inte uppskatta en animerad film sedan Djungelboken med dess livsbejakande budskap; var nöjd med allt som livet ger.

Filmen UPP är inte så enkel och rak, men lika fantasifull och rolig. Den lilla inledningsprologen är en fantastisk beskrivning av ett livslångt lyckligt äktenskap svärtat av barnlöshet. Det är väl något alla kan känna igen sig i, rädslan att inte få familj och barn och ett vuxet och rikt liv med allt man drömmer och önskar sig.

Sedan går allt i kras, ena parten dör, man glömmer hur lycklig man varit, bara för varandra, det dagliga livet, vardagen. Barnlösheten och de ouppfyllda drömmarna växer till bitterhet, som skuggar allt så mycket, att man inte ens ser sin vardagliga lycka, det nya äventyret, livet ensam.

Så, oväntat och utan förvarning, kommer barnet in i ens liv och ställer allt på ända. Att nå drömmen är sällan så ljuvt och enkelt som att drömma om drömmen. Att nå drömmen kräver alltid uppoffring och omprövning.

Och plötsligt förstår jag vad alla skilsmässor kan beror på, vart allt hat och allt förakt för det annorlunda kanske kommer ifrån, varför Sverige Demokraterna skyller alla problem på det som är osvenskt.

BARNET, ÄKTENSKAPET, ALLA DRÖMMAR kräver uppoffring också samhällsbygget kräver uppoffring om man inte väljer förtrycket, kraven på att barnen ska vara snälla och tysta, kraven på att flyktingarna ska nöja sig med fattigdom och krig i de länder de skickas tillbaka till. Så att vi kan leva våra drömmar, fortsätta våra liv och skicka ungarna till dagis för att vi ska hinna utveckla oss själva som vuxna människor. Så att vår rikedom och våra resurser hamnar i vårt eget överflöd, istället för att det ska förspillas på fattiga och på, av oss västerlänningar. sönderbombade araber och svältande afrikaner.

I slutet av UPP hittar den bittre mannen, som har blivit besviken på sina drömmar, sin älskades dagbok. Han minns sitt liv i kärlek och slit, och inser hur lycklig han är som har fått uppleva det. Det är i kärleken och slitet tillsammans, som livet finns, inte i drömmen om det lätta och själviska.

Då var vi där ingen. Behovet av uppoffring för att må bra och hitta sin mening för att dö i samförstånd med sig själv.

En mycket bra film

Klart slut Lars mullback.se